ALLA BERÄTTELSER

GÅRDAR I LJUR

Lusthus på Stora Långared, Ljur

Ljurs socken i Västergötland ingick i Gäsene härad, ingår sedan 1971 i Vårgårda kommun och motsvarar från 2016 Ljurs distrikt. Socknen har medeltida ursprung och är en kuperad skogsbygd med inslag av odlingsbygd på mark som var del av Svältorna. Som sockenkyrka används sedan 1851 Nårunga kyrka i Nårunga socken.

En flik av insjön Säven ligger i socknen. Huvuddelarna av sjön är fördelade på Tämta socken i Borås kommun och Nårunga socken i Vårgårda kommun.

Namnet skrevs 1443 Liwr och kommer från kyrkbyn. Namnet innehåller ljur, ‘glugg, glänta’.

Ljurs socken gränsar till socknarna Nårunga, Siene, Algutstorp, Kvinnestad, Ornunga och Tämta.

Socknens areal utgör 1 891 hektar. Mantalet är 16 1/16 förmedlade och 9 13/16 förmedlade mantal.

De flesta hemmanen i Ljur har varit skattehemman. Stommen, Kämpagården och Gundlered Smedsgården samt Iglabo tillhörde under den katolska tiden kyrkan. Åsen och Svenstorp har varit kronodomän. Halla, Iglabo, Västergården, Lillegården, Frälsegården, Stora Långared och Lilla Långared har tidigare varit frälse. Det är föga troligt, att dessa gårdar var för sig höll ryttare i krig. Antagligen var de mindre gårdarna förenade med säterierna Stora Långared och Iglabo.

Klicka på kartan för att se den i hitta.se

GUNDLERED LILLEGÅRDEN

1/2 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal, 511 hektar.

I början av 1800-talet såldes gården som skattavrak, dvs den såldes exekutivt, eftersom ägaren ej kunde betala kronoskatten. Den inköptes då av Anders Eriksson från Bergstena. Anders och hans hustru hade dottern Johanna, som var gift med Johannes Österberg, samt sönerna Karl och August. August gifte sig till Hökared. Karl gifte sig med Johanna från Ornunga Simonsgården och övertog gården. Karl nöjde sig inte med Lillegården, utan han köpte tre lotter i Gundlered Västergården. Makarna Andersson hade tre söner och fyra döttrar.

Sönerna fick var sin gård. Sönerna Fredrik och Janne övertog var sin del av Västergården. Dottern Hedda gifte sig med brodern Fredriks svåger Karl i Gallås i Bergstena. Eva gifte sig med brodern Jannes svåger, Janne Hjälmstedt i Grude, Selma gifte sig med hemmansägaren August Eliasson i Bergstena och Alma, gift med Gustaf Karlsson, se under “tre lotter” i Gundlered Västergården. Den yngste sonen Anton övertog Lillegården. Han gifte sig med Selma Bengtsson från Kyrketorp i Kvinnestad. De hade flera barn. Efter några är såldes gården till Karl Johansson f. 1877 från Hägrunga, vilken i sin tur sålde gården till Ivar Andersson, Kullen f. 1884. Denne överlät snart gården till Edvin Ekman f. 1880 från närliggande Klinten och hans maka Anna Ljunggren från Horla.

Efter Edvins död 1942 ägdes gården av sterbhuset några är tills sonen Nils Ekman f. 1918 i slutet av 1950-talet övertog gården. År 1972 köptes gården av Benny Carlsson f. 1943 från Alingsås och hans maka Mirjam f. Gustavsson från Edsvära. Nästa ägare blev Jan Andrén och hans maka Vappo i Hjulsered, som tillträdde 1979.

År 1982 inköptes gården av Jan Berggren f. 1951 och hans maka Lena f. Eriksson, båda från Göteborg. Jan är ortopedmekaniker och Lena sjuksköterska.

GUNDLERED SMEDSGÅRDEN

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal i gård nr 1. 1/4 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal i gård nr 2. N:r 1 och 2 har tillsammans en areal av 76,2 hektar.

En del av Smedsgården ägdes på 1820-talet av Bengt Svensson och hans hustru Kerstin Gabrielsdottcr. En deras dotter. Katarina, gifte sig med Andreas Larsson i Hjulsered. En dotter. Maja, gifte sig med Anders i Halla.

Sonen “Bengta Sven” bodde först hos modern på undantag. Han köpte sedan ett stycke mark. Rörbotten i nuvarande kronoparken. Här byggde Sven bra hus och odlade upp området, så att det kunde föda tre kor. Sven var skicklig byggnadssnickare och efter den tidens förhållanden tjänade han bra, varför han hade bättre förutsättningar att klara sig än de flesta. Sven och hans hustru Kajsa från Horla hade fyra söner och tre döttrar.

Sönerna August, Fredrik och Edvin emigrerade till Amerika och Emil f. 1867 var smed i Ljur. Döttrarna Eva och Selma var trotjänarinnor och dog ogifta. Hilma f. 1880 var gift med kusinen Rickard Gustavsson i Frinnestad. Sonen Valfrid f. 1875 hade anställning som övervakare i kronoparken Stora Svältan och för övrigt hade han full sysselsättning med snickeriarbete. Han byggde såväl boningshus som ladugård i Rörbotten. För sin uppsikt i skogen fick Valfrid skörda hö i kärren, så han kunde vinterföda ytterligare två kor. Sommarbete fick korna i skogen.

Valfrid var gift två gånger, först med Emma från Sandbacken, med vilken han hade två döttrar. Emma dog snart, varefter han gifte om sig med Märta Norén från Gundlered. Med henne hade han två söner och en dotter. Valfrid dog i 50-årsåldern varefter familjen flyttade till Asklanda och Rörbotten såldes till Ada Larsson från Grude. Nästa ägare var Edvin Ekman i Gundlered. Efter honom blev Erik Karlsson f. 1920 från Karlsborg ägare och nuvarande ägare sedan 1968 är Jonas Johansson f. 1911 från Vårgårda.

Eftersom ingen av Bengts barn stannade i Gundlered Smedsgården såldes gården till Johannes Larsson från Ryagärde och hans hustru Anna Britta från Såkhult i Siene. Makarna hade två söner och fyra döttrar. Sonen Kasper, som tog tillnamnet Lindgren, var kronojägare och bodde i närheten av Fåglavik. Henrik övertog gården, men kunde inte klara ekonomin utan emigrerade till Amerika, varför fadern återtog gården. Dottern Kristina gifte sig med skräddaren August Pettersson från Kvinnestad.

De unga makarna fick överta en del av gården, där de byggde erforderliga hus.

Efter några år såldes stället till Johan Rojd, vilken förut bott i Ornunga Spångakil Hallavad. Makarna Pettersson emigrerade till Amerika. Snart smittades även Johan Rojd av amerikafebern, varför han sålde stället till Ella Bengtsdottcr från Kyrketorp och reste med familjen till Amerika. En Johannes dotter gifte sig med arrendatorn Gustaf i Svenstorp. Dottern Albertina gifte sig med sin kusin Anders Petter Svensson i Ljurs kvarn.

Johannes sökte att förbättra sin ekonomi genom att sälja husen och en del av jorden till Johannes Pettersson från Kvinnestad. Själv byggde han helt nya hus. Ekonomin blev dock inte bättre. Johannes hade nu endast yngsta dottern Mina kvar i hemmet. Hon gifte sig med sin kusin August Andreasson f. 1852 från Ryagärde. Efter något är köpte han även tillbaka den gamla gården. Makarna Andreasson hade två söner och fyra döttrar. Sonen Adolf var hemmansägare i Malryd, Tämta. Rickard bosatte sig i USA. Dottern Hulda var gift med hemmansägaren Oskar Andersson i Sölvatorp, Kullings-Skövde, Valborg var gift med hemmansägaren Per Magnusson i Asklanda Rättaregården. Döttrarna Anna och Astrid blev sedan ägare till gården. Efter Annas död har Astrid f. 1898 ensam varit ägare intill sin död 1981.

Gården inköptes 1982 av Ove Andersson f. 1948 från Stenkullen. Han kommer att behålla sitt jobb som kommunalarbetare i Stenkullen.

Den andra Gundlered Smedsgården ägdes på 1820-talet av Johannes Larsson och hans hustru Maria Pettersdotter. Makarna hade två döttrar och två söner. Dottern Katarina gifte sig med Benjamin i Hjulsered. En dotter var gift med Andreas Svensson i Kättlingabo. Sonen Anders gifte sig med Britta Maja Nilsdotter från Ljur Västergården. De unga makarna övertog först Frälsegården, men sålde den snart till kronan, som hade den till kronojägarebostad.

Bostället innehades omkring tre decennier av kronojägaren C. G. A. Frantzich f. 1842, och hans hustru Karolina, född Kopp. Då tjänsten indragits, utarrenderades bostället till Anton Norén från soldattorpet Nortorp i Ljur 1912. Arrendet övertogs sedan av dennes son Oskar f. 1885 och hans hustru Anna från Ärtemark, vilka senare friköpte fastigheten. De hade en dotter, Gunborg, som gifte sig och flyttade till Algutstorp. Oskar Norén sålde gården till Erik Andersson f. 1905 från Lena och hans maka Signe f. Andersson från Bäreberg. År 1972 köptes gården av Lars-Ivar Hermansson f. 1947 från Alingsås, som är posttjänsteman i Alingsås.

GUNDLERED VÄSTERGÅRDEN

En del av Västergården ägdes i början av 1820-talet av Olof Torstensson och hans hustru Elin Gunnarsdotter. De kom på obestånd och måste med sina sju barn bosätta sig i backstugan Källeberg. Äldste sonen Anders f. 1809 gifte sig med en bonddotter i Ornunga Södergården och övertog Frälsegården. Petter f. 1812 gifte sig till torpet Lyckorna invid Iglabo. Andreas blev ägare till Kämpagården. Karl bodde på Kullen vid Hjulsered. Han hade en dotter, Tilda, som reste till Amerika. Karl förolyckades genom drunkning i Iglabosjön. Olofs dotter Katarina gifte sig med Anders på Kyrkebacken. En dotter var gift med skräddaren Johannes “Fjutt” i Ekedal (Hagen).

Flera bönder i Gundlered har måst lämna sina hemman och bli backstugusittare. Trots att ett ordinärt familjejordbruk kunde kosta endast tusen kronor, var det många som inte kunde klara av sina skulder utan tvingades lämna gården.

En av Västergårdarna hade ägts av nyssnämnde Petter Olofssons svärföräldrar Karl Larsson och hans hustru Elin Svensdotter. Även de måste lämna gården, varefter de bosatte sig på torpet Lyckorna vid Iglabo.

En av Västergårdarna ägdes av Anders Johansson från Gundlered Smedsgården och hans hustru Britta Maja Nilsdotter från Ljur Västergården. De hade två döttrar och en son. Dottern Matilda gifte sig med en hemmansägare Andreas i Olstorp i Bälinge. Lotta gifte sig med en änkeman Anders Petter Nätt och hade med honom dottern Ellen f. 1882, nu bosatt i Amerika, och sonen Karl f. 1891 som bott i Falköping. Sonen Fredrik, som gifte sig med Albertina Svantesdotter från Rydet vid Spångakil, var på sin tid Alingsås ende brevbärare. Deras son var handlanden Ivar Westerdahl.

Anders Johansson dog tidigt varefter änkan Britta Maja gifte om sig med en som hette Petter. Med honom hade hon två söner och en dotter. Sonen Klas var polis i Alingsås och Alexander övertog Skjutshagen. Dottern Ida var gift med Linus Johansson i Kyrketorp i Ornunga. Petter och Britta Maja kom emellertid på obestånd, varför Britta Maja, sedan hon blivit änka andra gången, med sina yngsta barn bodde i en backstuga vid Gundlered.

Tre lotter i Gundlered Västergården köptes av Karl Andersson i Gundlered Lillegården. En av lotterna delades och lades till de andra båda gårdarna, så att de blev ordinära familjejordbruk. Sönerna Fredrik och Janne övertog var sin del av Västergården. Fredrik gifte sig med en släkting Beata från Bergstena och övertog den del av Västergården, som betecknas 1:4.

Makarna hade tre döttrar. Efter några år sålde Fredrik gården till systern Alma och hennes man Gustaf Karlsson. Fredrik med familj flyttade först till Östadkulle och sedan till Alingsås. Gustaf och hans hustru Alma hade en dotter och en son. Sonen Martin Ahldren var några år i Amerika, varefter han i kompanjonskap startade en snickerifabrik i Vårgårda. Dottern Berta gifte sig med Ivar Andersson från Kullen.

Karl Anderssons son Janne övertog den del av Västergården som betecknas 1:19. Janne gifte sig med Matilda Hjälmstedt från Grude och de hade två söner och en dotter. Dottern Hildur var gift med svensk-amerikanen Oskar Österberg. Sonen Oskar var snickare och bosatte sig i Sävedalen, sonen Einar dog i 18-årsåldern.

Janne bytte gården mot ett hus i Borås. Makarna bodde några år hos dottern i Borås, men flyttade sedan till Alingsås. Huset övertogs då av dotter och måg.

I slutet av 1910-talet kom ny ägare till gården: Johan Andersson f. 1859 från Borås, men född i Horla, och hans maka Anna f. Nilsson från Övratorp. De bosatte sig sedan i Alingsås tillsammans med två döttrar. Året var 1939 och sonen Henry f. 1909 och hans maka Sara f. Johansson från Sjötorp i Ornunga övertog gården. Efter Henrys död 1981 står sterbhuset som ägare.

En del av Gundlered Västergården ägdes vid mitten av 1800-talet av en Lars och hans hustru. De hade en son och fyra döttrar. Sonen Karl och dottern Klara emigrerade till Amerika, en dotter bodde i Göteborg. Den lilla gården delades mellan döttrarna Johanna och Fredrika. Johanna gifte sig med en originell man från Essunga, som hette Anders Petter Johansson. De hade en son Arvid, som varit bosatt i Göteborg och en dotter, som var både fysiskt och psykiskt defekt. Stället är nu i sambruk med Lillegården

Fredrika gifte sig med Anders Petter Andersson från Molla. För att skilja honom från den andre Anders Petter kallades denne “Mollagubben”. De hade två söner Edvin och Karl, som emigrerade till Amerika. Efter Fredrikas död såldes stället till Fredrik Pettersson f. 1854 och hans hustru Selma, vilka förut haft torpet Åbacka i Ornunga. Fredrik hade i ett tidigare äktenskap en dotter Edit, gift med Oskar Karlsson i Kättlingabo. Stället har länge varit öde.

HALLA

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal.

Sedan 1500-talet har i jordeboken angivits en särskild åkerareal, 128 hektar. I början av 1820-talet ägdes ena fjärdedelen av Bengt Svensson och hans hustru Katarina Johansdotter. Under 1840-talet övertogs gården av Johannes Svensson från Kättlingabo och hans hustru. Makarna hade en son och fem döttrar. Dottern Lotta var först gift med en syssling Johan Olofsson från Kyrkebol. De unga makarna hade en gård i Ornunga Västergården. Johan dog snart, varefter änkan lämnade gården och flyttade tillbaka till Halla. Sedan gifte hon sig med hemmansägaren Lars Fredriksson i Stockabo. Fredrika gifte sig med August Andreasson från Åred Nedergården och övertog Ljur Västergården, som föräldrarna haft i sambruk med Halla. Matilda var gift med hemmansägaren Albert Andersson i Kvinnestad Skattegården. Selma gifte sig med August Andersson från Skogen i Tämta och de bosatte sig i Åred Västergården. En dotter dog ogift. Sonen August övertog gården. Han gifte sig med Selma Jonsson från Ornunga Nordgården. Deras son David f. 1904 äger nu gården, men har den utarrenderad.

Den andra Hallagården ägdes i början av 1820-talet av Andreas Bengtsson och hans hustru Anna Andersdotter. Den övertogs under 1840-talet av Andreas och hans hustru Maja Bengtsdotter från Gundlered. Makarna hade sönerna August, Fredrik, Kasper och Karl samt dottern Matilda. August övertog gården, men lämnade den snart till brodern Kasper och for själv med sin familj till Amerika. Kasper var gift med Ida Andersson, dotter till ”Ljurskamjölnaren” A. P. Andersson. Makarna hade först hustruns hem Lyckorna, men sålde detta då de övertog Halla.

Sonen Einar f. 1898 har sedan ägt gården. År 1978 inköptes gården av Jan och Vappo Andrén i Hjulsered och drivs i sambruk med denna gård. Genom fastighetsreglering är den nu förenad med Hjulsered 1:6

Söderlund benämns nu hagmarken till förutnämnd gård, som i slutet av 1880-talet inköptes av Emil Svensson från Rörbotten f. 1867. Han var gift med Matilda Andersson från Halla, den gård från vilken markområdet inköpts. Han uppodlade hela området, nybyggde allt, såväl boningshus som övriga byggnader. Han uppförde smedja och var sockensmeden i flera årtionden. Under tiden gjorde han dock avbrott då han ett par perioder vistades i Amerika.

Stället övertogs av sonen Evald f. 1898, som också bedrev smidesrörelsen till sin död 1954. Han var gift med Sigrid f. Johansson från Riddartorp i Kvinnestad. Deras son Lennart f. 1942 är nu ägare av fastigheten. Ljurhalla poststation var från 1909 inrymd i denna fastighet i 30 års tid.

Från Halla är även avstyckat en fastighet med en f.d. lanthandel. Handelsboden har drivits av August Nilsson, hans måg Rickard Andersson från Hjulsered, Vilhelm Carlsson från Lagmansholm samt dennes son Sven-Olov Vårhall. Ljurhalla poststation var inrymd i fastigheten under 1940-talet och början av 1950-talat.

Fredrik Andersson i Halla övertog fjärdedelen av föräldrarnas hemman, som han bebyggde. Han var dessutom resepredikant inom Västkustens missionsförening. Fredrik var gift med Klara Larsson från Lillegården. De hade många barn men inga blev bosatta i trakten. Omkring sekelskiftet flyttade Fredrik med familj till Alingsås, Halla såldes då till skomakaren Klas Granat.

Stället ägdes sedan av byggmästaren Albin Karlsson f. 1893 och hans maka Agda f. Andersson från Hjulsered.

Ägare sedan 1967 är O11e Näverstedt f. 1939 från Näverhult i Skogsbygden och hans maka Monika f. Sjöstedt från Viskafors.

LJUR HALLA ÖSTERGÅRDEN

Fr V Karin Granath 1905 1996 Ida Granath 1862 1918 Klas Granath 1863 1922 Erik Granath 1902 1923. Foto runt 1915 Ägare Ulf Petersson

Större delen av familjen dog inom några år. Några av dessa dog i Spanska sjukan. Karin blev ensam och flyttade sedan till Stockholm där hon levde resten av sitt liv. Hon var lite av en globetrotter under sitt liv. Åkte bl.a coast till coast med bil i USA på 70-talet. Hon var dessutom en väldig språk begåvad person. Hon började att läsa ryska när hon gick i pension. Jag fick äran att lära känna Karin genom min uppväxt och det var en väldig trevlig person. Hon släppte aldrig taget om sin gamla hembygd utan besökte den så ofta hon kunde. Då för att besöka gamla vänner och släktingar. Hela familjen ligger begravd på Nårunga Kyrkogård.

HJULSERED

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal, 107 hektar.

I början av 1820-talet var det, som nu, tre ägare i Hjulsered. De respektive ägarna hette då Petter Svensson och hustrun Kristina, Anders Andersson och hustrun Maria samt Bengt Gunnarsson och hustrun Ella Gabrielsdotter.

Tjugo år senare var det helt nytt folk i Hjulsered. Ett fjärdedels mantal ägdes då av Andreas Larsson från Allmänningen i Nårunga och hans hustru Katarina Bengtsdotter från Gundlered. De hade döttrarna Kristina, som var gift med Benjamin Pettersson i Frälsegården och Matilda som var gift med predikanten, senare affärsmannen Anton Andersson i Häradsvad. De bodde senare i Fristad.

Andreas och hans hustru hade också sönerna Carl-Johan, August och Kasper. Carl-Johan f. 1852 övertog fädernegården. Han gifte sig med Matilda Larsson från Ryagärde. Deras son Nils f. 1897 och hans hustru Berta f. Fredriksson från Häradsvad i Nårunga har sedan varit ägare. Är 1965 övertogs gården av deras son Valdemar Andersson f. 1930.

August blev hemmansägare i Åred. Kasper f. 1844 gifte sig med Selma Larsson från Lillegården och de var bosatta å lägenheten Kullen vid Hjulsered. Kasper var anställd som resepredikant i Västkustens missionsförening. Makarna hade många barn. Yngsta dottern Astrid och hennes man Nils Elmander 1901 från Almåsen i Ornunga övertog Kullen. Efter Astrids död var Nils omgift med Ebba f. Johansson från Kristdala i Kalmar län. Nils avled 1977 och därefter blev hans sonson Kent Elmander f. 1953 och hans maka Karin f, Hörninge, båda frän Alingsås, ägare till fastigheten. Den andra halvan i Hjulsered övertogs på 1830-talet av Benjamin från Åred Västergården och hans hustru Katarina Johansdotter från Gundlered. Gården består av två delar, som då hörde ihop. Husen på den nedre gården fick då stå öde. Stället kallades därför ”Ödebolet”. Benjamin dog tidigt, lämnande tre små döttrar. Änkan och döttrarna fick sedan, med hjälp av en dräng, sköta gården tills döttrarna kunde överta den. Dottern Kristina gifte sig med Sven Johansson från Floda Källegården och övertog den övre gården. Den nedre delen av gården övertogs av dottern Charlotta och hennes man Kasper Pettersson från Torpet i Skogsbygden. Dottern Matilda bodde hos systern Charlotta till sin död.

Sven Johansson dog i 45-årsåldern, varför åter en änka med sitt barn fick sköta gården. När dottern Selma var i 20-årsåldern gifte hon sig med August Andersson från Bänatorp. De unga makarna övertog då gården. Snart köpte de även den nedre gården, då Kasper Pettersson med hustru och sonen Oskar f. 1873 flyttade till Hukedal i Nårunga.

Efter några är såldes den nedre gården till Anders Gustavsson från Hökared. Dennes son Oskar övertog gården och efter hans död såldes den till David Johansson från Lillegården f. 1891 och hans maka Elsa f. Andersson från Halla. Deras dotter Marianne och hennes man Hans Andersson f. 1934 från Ornunga Simonsgården äger nu gården sedan 1963.

Makarna Selma och August Andersson hade två söner och två döttrar, som gemensamt ägt övre gården, Hjulsered 1:6. Denna gård inköptes 1962 av Daniel Aronius f. 1921 anställd å Vårgårda herrgård och hans maka Ruth f. Persson från Härryda. År 1969 köptes gården av Jan Andrén f. 1933 från Älvängen och hans finlandsfödda maka Vappo f. Salminen.

Svens son Anton f. 1869 var i Amerika några år, varefter han gifte sig till Bänatorp Västergården.

HÖKARED

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal, 129 hektar.

Vid 1820-talets början nämns som ägare till Hökared Andreas Andersson och hans hustru Britta Svensdotter, Anders Johnsson och hustru Ingegärd Andersdotter samt Anders Larsson med hustrun Annicka Bengtsdotter. Omkring år 1850 gifte August Andersson från Gundlered sig till en av gårdarna, vilken senare övertogs av sonen Janne Augustsson.

Makarna hade även tre döttrar. Hedda var gift med Fredrik Andersson i Kättlingabo. Eva och ytterligare en dotter dog i ungdomen. Janne gifte sig med lärarinnan Maria Andersdotter från Lida. De hade en son och tre döttrar. Dottern Hilda gifte sig med August Eliasson i Hol Ambjörnsgården, Enny var gift med Oskar Jonsson på Stommen och Elin var gift med Ernst Claesson i Ornunga Mellomgården. Sonen Nils Jansson f. 1894 och hans hustru Hildur f. Claesson från Allmänningen i Nårunga övertog gården.

Nils Jansson hade gården utarrenderad i flera år och hade då lastbilsåkeri. Deras dotter Ulla och hennes man Karl-Erik Johansson f. 1927 från Stora Mellby blev ägare 1957.

År 1960 köptes gården av Elon Gustavsson f. 1932 från Barne Åsaka och hans maka Ingrid f. Claesson från Skepplanda, som 1977 sålde gärden till Leif Adolfsson f. 1955 från Tuve.

En av Hökaredsgårdarna innehades vid mitten av 1800-talet av en änka. Hon gifte sig med Anders Gustavsson från Stammerbacka i Ornunga. En styvson Anders Johansson gifte sig med Klara Johansdotter i Ornunga Gisslagården och övertog hustruns hem. Efter hustruns död gifte Gustavsson om sig.

Vid samma tid sålde han gården till August Johansson från Ornunga Gisslagården, varvid han tog undantag, som han sedan levde och bodde på. Efter ett par decennier sålde han undantaget och flyttade, som förut nämnts. till Hjulsered. August Johanssons barn Amalia, Ester och Vilhelm blev sedan ägare. Då de alla var ogifta sålde de gården 1952 till ägarna av granngården, Nils och Hildur Jansson, Hökared 1:2. Gården har sedan drivits i sambruk med denna.

Den tredje Hökaredsgården ägdes under 1950-talet av soldaten Petter Ekman och hans hustru, en bonddotter från Horla. Makarna hade fyra söner och två döttrar. Sonen Johannes bodde vid Göteborg. Karl hade en mindre del av Gundlered Västergården, vari det gamla torpet Klinten ingick. Gustaf arbetade på mekaniska verkstäder och kom till Visby, där han bildade familj. År 1880 kom Gustaf åter till hembygden. Petter Ekmans son Alexander ägde en gård i Ryagärde och samtidigt ägnade han sig åt tröskverkstillverkning. Ekmans dotter Kristina reste till Amerika och Mina bodde i Tidaholm.

Liksom många andra bönder vid denna tid kunde inte Ekman klara ekonomin, utan måste lämna Hökared och bosatte sig på ett litet torp vid Gundlered.

Gården inköptes omkring 1880 av Johan Larsson från Nårunga Östergården och hans hustru Fredrika från Lida. Makarna hade sönerna Oskar f. 1879, som gifte sig med Alvida Pettersson från Skjutshagen i Ornunga och övertog gården. Arvid, som reste till Amerika, och Viktor, som varit skräddare i Göteborg, samt döttrarna Hulda, som stannade i hemmet, och Hanna, som var gift med handlanden Henning Österberg i Vårgårda. Gården övertogs sedan av makarna Oskar och Alvidas son Erland f. 1918 och hans maka Berit f. Johansson från Venared i Siene. Deras söner Sven-Gunnar f. 1956 och Roland f. 1959 äger nu gården sedan 1980.

IGLABO

Säteri, 1 oförmedlat, 1 förmedlat mantal, 145 hektar. Karta.

Ursprungligen kronohemman, skänkte drottning Kristina Iglabo som förläning till Nils Nilsson Stiernflycht år 1652. Stiernflycht, som var adlad sju år tidigare, var son till gästgivaren Nils Olofsson i Lilla Åkatorp i Vedums socken och dennes hustru Elin, dotter till borgmästaren i Ulricehamn. Stiernflychts hustru Sara Larsdotter var dotter till ståthållaren på Jönköpings slott Lars Christensson. Hon hade varit kammarjungfru på kungl. slottet och därvid skött sig så bra, att drottningen, för att visa sitt särskilda välbehag, först gjorde bröllopet på Stockholms slott och sedan gav makarna Iglabo i förläning. Ett ordspråk säger: “Lätt fånget och lätt förgånget”. Det besannades här. Vid reduktionen 1682 indrogs Iglabo. Makarnas son Johan Stiernflycht inlöste då egendomen, men sålde den sedan till Bengt von Schwartzenhoff i vars släkt den förblev under omkring 150 år.

Kapten Bengt Svart adlades är 1682 och fick då namnet von Schwartzenhoff. Efter Bengts död övergick Iglabo till sonen Ulrik Ludvig f. 1681. Han var gift med Margareta Maria Lillie av Aspenäs. Då makarna saknade bröstarvingar övergick egendomen till Ulriks broder Otto Vilhelm f. 1695, död 1745. Han var gift med Anna Maria Elfman f. 1699. Makarnas son Karl Gustav f. 1727, död 1806, blev nästa ägare, varefter Iglabo var i sonen Ulrik Kristoffers ägo.

Ulrik von Schwartzenhoff f. 1755, var liksom sina förfäder officer och steg i graderna till överstelöjtnant. Samtidigt med Iglabo ägde von Schwartzenhoff säterierna Pålstorp i Hemsjö, Hov i Hällstad och Lidhult i Holsljunga. På grund av sin militärtjänst var von Schwartzenhoff borta från sina egendomar långa tider. Bland annat var han i Pommern i kriget mot Napoleon och slogs mot fransmännen i fyra år. Den 14 mars 1807 stormades Kattenhagens skans av Älvsborgs regemente. Det gick illa för älvsborgarna. Många soldater från trakten stupade, von Schwartzenhoffs halvbror Alexander Unge var en av dem. Själv fick han en kula jämte medföljande västknapp i bröstet och blev tillfångatagen.

Under Ulriks bortavaro fördes spiran på hans egendomar med fast och hård hand av hushållerskan Agneta Sylvan. Agneta hade kommit till familjen då hon var tjugo år och sedan blivit deras allt i allo. Av de många utförliga brev, som Agneta skrev till sin husbonde, framgick att Agneta skötte om alla egendomarna så som de varit hennes egna. I ett brev upplyser hon, att tillsyningsmannen vid Hov fått order att ge arbetarna stryk, om det blev någon oreda i skogen. Denne hade emellertid förklarat, att han inte kunde slå alla, så många som de var.

De brev som Ulrik skrev till Agneta är beklagligtvis förstörda. Att von Schwartzenhoff räknade Agneta för mer än en vanlig hushållerska, framgår av att han först donerade all sin lösegendom till henne. Senare fick hon även testamente på besittningsrätt till Iglabo på livstid. Agneta Sylvan var tydligen en manhaftig kvinna som visste vad hon ville. Det är inte uteslutet, att krigaren von Schwartzenhoff var toffelhjälte, fastän han inte var gift. Med Ulrik von Schwartzenhoffs död 1821 utslocknade denna släkt.

Agneta Sylvan hade sedan egendomen till sin död 1834. Härmed avslutades Iglabo storhetstid.

År 1816 skriver Clas Lindskog i en skrift “Försök till kort beskrivning över Skara stift” följande: ”Iglabo, med mjölkvarn och sex torp, har över 100 år tillhört Schwartzenhoffska släkten. Detta säteri har en romantisk belägenhet uti en lövrik dal vid en liten sjö. Husen, gamla och bofälliga, iståndsattes efter hand av nuvarande ägaren överstelöjtnanten Ulr. von Schwartzenhoff, som ock här anlagt ett tröskverk, det enda i denna trakt. Uti trädgården vid Iglabo finnes ännu vid liv ett i många år lutande och understött äppelträd, av en Gyllenflycht på 1680-talet ympat, vars frukt till storlek, smak och i synnerhet egenskaper att kunna länge förvaras, icke lärer kunna överträffas av något annat äppelslag i Sverige”. Flera ympar efter denna apel finnes ännu i trakten och kallas “Iglabo stöttäpple”. (denna uppgift kan ifrågasättas eftersom släkten Gyllenflycht adlades först 1694 och jag har inte hittat någon referens till någon Gyllenflycht tidigare än detta år)

Den omnämnda mjölkvarnen har legat norr om sjön, enär utloppet, före mitten av 1800-talet gick åt detta håll.

Iglabosjön är, trots sin ringa yta, ganska djup. Stränderna på ena sidan stupar brant ner. Endast på ett begränsat ställe finns badstrand.

Efter Agneta Sylvans död kom Iglabo i jobbarehänder. En bonde i Ljur, som hette Petter, köpte säteriet. Han hade emellertid svårigheter med betalningen. En länsman erbjöd sin hjälp. Denna hjälp blev så grundlig att Petter blev av med både Iglabo och den förmögenhet, som han ägde förut.

I början av 1840-talet köptes Iglabo av patron Johannes Österberg. Även denne hade svårt att ordna betalningen. Österberg hade en ovanligt god handstil, varför han var anlitad till att upprätta köpehandlingar och övriga rättshandlingar. Han kom emellertid av olika anledningar i ekonomiska svårigheter och fick lämna gården och bosätta sig på torpet Assmundstorp i Ornunga.

År 1843 blev Anders Larsson, en borgare från Alingsås ägare till gården. På äldre dagar levde han som undantagsman i en särskild byggnad vid sjöns västra strand.

Från slutet av 1840-talet bodde på egendomen mönsterskrivare Carl Rydberg f. 1796. Han var gift med en dotter till kyrkoherden i Nårunga Johan Kjellborg. Makarna hade en son och tre döttrar. Sonen Ernst Johan f. 1829 övertog gården 1857.

Vid denna tid delades egendomen. En bonde från Bälinge Östergården köpte halva gården utan hus och bebyggde den. Hans dotter Kristina f. 1826 gifte sig med Gustaf Larsson från Ryagärde f. 1821. Makarna hade två söner och tre döttrar.

I slutet av 1870-talet delades den gården i sin tur, då sonen Fredrik och hans hustru Eleonora Frantzich övertog halva denna gård, med den gamla husplanen.

Fredrik och hans hustru hade två döttrar. Emelia, som bor i Borås och Anna som gifte sig med Adolf Nilsson f. 1870 från Änet och de övertog gården. Deras son Evald f. 1906 och hans maka Karin f. Nilsson från Ljurs kvarn blev nästa ägare.

År 1979 övertogs gården av deras dotter Gunvor och hennes man Hasse Krusensjö f. 1945 från Horla, som samtidigt bedriver åkerirörelse i Horla.

Gustaf Larsson byggde helt nya hus på den andra gårdshalvan. Denna gård övertogs sedan av dottern Sofia och hennes man Alexander Andreasson f. 1854 från Högabacka i Ornunga. Deras son Artur f. 1893 och hans hustru Annie f. Johansson från Lilla Långared har sedan varit ägare. Sonen Gösta f. 1937 äger nu gården sedan 1975.

Makarna Rydberg hade tre döttrar. Selma dog i 20-årsåldern, Alma, gift med Emil Johansson f. 1859 från Västergården övertog huvudgården. De hade dottern Berta och sonen Ragnar, som båda dog ogifta.

Hulda gifte sig med Johan Larsson från Trollö. Makarna övertog den mindre gården i Lilla Långared. Johan dog snart, varefter änkan och en liten dotter flyttade tillbaka till Iglabo. Denna dotter, Anna, gifte sig med Natanael Andersson f. 1893 från Kullen och de ägde och brukade en del av huvudgården. Deras son Ernst Lidesten f. Andersson 1921 och hans maka Gunborg f. Dalesjö från Möne äger nu gården, men har jordbruket utarrenderat. Ernst har haft kommunalt heltidsengagemang och Gunborg är lågstadielärare. Huvudbyggnaden med trädgårdstomt är sedan är 1972 avstyckat från gården och äges av Abraham och Kerstin Winka.

Mönsterskrivare Carl Rydbergs dotter Sofia f. 1821 var gift med sergeanten Ture Frantzich i Lommared, Ornunga. Dottern Sara f. 1839 var gift med hemmansägaren Henrik Andersson i Skog, Ornunga. Amanda, som var psykiskt defekt, var inackorderad i Nolhagen. En Kjellborgs dotter, som var ogift, bodde hos systersonen på Iglabo till sin död på 1880-ta¬let. Hon kallades mamsell Kjellborg.

KÄLLAREBACKEN

1/16 oförmedlat, 1/16 förmedlat mantal. 27 hektar

1 början av 1800-talet ägdes gården av Bengt Nilsson och hans hustru Kjerstin Carlsdotter. Senare var en Johannes Jonsson ägare. Denne hade sonen Aron och en dotter. August Andreasson från Åred Nedergården gifte sig med dottern och övertog gården. Hustrun dog emellertid snart lämnande ett litet barn. Kort därefter dog även barnet. Enligt dåtida bestämmelser ärvde barnet sin moder och sedan ärvde fadern barnet, varför August ensam fick all egendom. August överlät Källarebacken till sin svåger Aron Johansson. Sedan gifte August om sig med Fredrika Svensson i Halla. Makarna övertog den nedre Västergården, som ägdes av svärfadern. Aron Johansson och hans hustru hade två döttrar och sonen Karl Aronsson F. 1889, som tillsammans med makan Alma f. Gustavsson från Tämta övertog gården. Dottern Frida gifte sig med hemmansägare Albin Johansson i Hindared och Elin var gift med hemmansägaren Oskar Svensson på Holmen i Tämta. Karl och Almas son David f. 1921 och hans maka Doris f. Johansson från Ulriksberg äger nu gården.

KÄTTLINGABO

1/2 oförmedlat, 112 förmedlat mantal, 89,6 hektar.

Den västra gården ägdes i början av 1800-talet av Sven Jakobsson och hans hustru Ingjärd Olsdotter från Kyrkebol i Ornunga. En Svens syster var gift med Johannes Olofsson i Kyrkebol. Alltså “barnabyte”. Gården är en gammal släktgård, som varit i släktens ägo mycket länge. Sven och hans hustru hade två söner, Johannes, som gifte sig till Halla och Andreas, som gifte sig med Johanna Johansdotter från Gundlered Smedsgården. Makarna hade tre söner. Den äldste, Fredrik, övertog hemmet. Han gifte sig med Hedda Andersson från Hökared. De hade två döttrar, Viktoria, som dog i ungdomen, och Hanna, gift med Oscar Pettersson från Kyrketorp, vilka övertog den gamla släktgården.

Deras son Sven f. 1920 köpte gården 1964.

Andreas son Emil f. 1862 var den förste bondpojke i trakten som gick läsvägen. Han var läroverksadjunkt i Örebro. Emil tog tillnamnet Esseen. Han var ogift. Anton emigrerade till Amerika.

På den andra Kättlingabogården föddes år 1800 den beryktade trollkarlen Anders Pettersson ”Kättlingen”. Föräldrarna hette Petter Pettersson och Ingeborg Andersdotter. De hade även en dotter Anna Maja, som gifte sig med Johannes Persson Nätt i Spångakil. Anders var gift med Anna Maja Johansdotter f. 1813, dotter till föraren Johan Hög på Högen i Ornunga. Anders övertog gården efter föräldrarna., men sålde den redan på 1830-talet, och behöll en del som undantag. Ifråga om långvarighet slog detta undantag alla rekord, det varade nämligen i 54 år.

Omsättningen av ägare till gården var stor. Under de närmaste 30 åren efter det att Anders sålt gården var där flera ägare.

Några av dem tvingades lämna gården på grund av fattigdom och blev backstugusittare.

Anders ville ogärna arbeta med jordbruk, varför hustrun, senare biträdd av barnen, fick sköta de löpande göromålen. Själv ägnade Anders mycken tid åt trolldom och kvacksalveri på både folk och fä, för övrigt sysslade han något med skomakeri.

Makarna hade en son Janne, som var lägenhetsägare i Bälinge, samt en dotter Kristina, som var psykisk defekt. Hon dog nästan samtidigt med modern.

På 1860-talet övertogs gården av Karl Johansson från Gundlered. Han var gift med Johanna från Åsgärde i Nårunga. Makarna hade en dotter och två söner. Dottern Selma var gift med hemmansägaren Henrik Johansson i Lilla Långared. Sonen Edvin var i Amerika några år, varefter han gifte sig till gården Böstorp i Algutstorp. Sonen Oskar blev av någon anledning redan i pojkåren skriven som ägare av gården. Han har varit gift tre gånger, 1) med Frida Johansson från Björkebacken, 2) med Hulda Andersson från Hjulsered och 3) med Edit Pettersson från Gundlered. Båda första äktenskapen var barnlösa. Dottern Elna i sista äktenskapet och hennes man Lars Andersson f. 1937 från Gundlered blev ägare 1958.

Ljurs by utgöres av de sju gårdarna Skattegården, Kämpagården, Västergården , Lillegården, Stommen, Tolsgården och Frälsegården.

LILLA LÅNGARED

1/2 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal, 104,5 hektar.

I början av 1800-talet var det fyra ägare till Lilla Långared. De respektive ägarna hette Lars Persson och Maria Andersdotter, Nils Gabrielsson och Stina Svensdotter, Jonas Jonsson och Karin samt Johannes Bengtsson och Britta Persdotter.

Lilla Långared 2:2 innehades på 1840-tale1 av en Johannes, “Resen”, som var född på stället. Han gifte sig med Kristina Svensdotter från Melltorp i Floda. Makarna hade en son Kasper, som reste till Amerika. Johannes dog snart, varefter änkan gifte om sig med en som också hette Johannes. I sista äktenskapet hade Kristina dottern Tilda, som var gift med snickaren Ernst Johansson och sönerna Karl och Alexander. Karl emigrerade till Amerika och Alexander övertog gården. Som vanligt vid denna tid be­tingade sig änkan ett bra undantag, så att hon var säkerställd, men Alex­ander kunde inte klara ekonomin. Då pengar fattades köpte han på kredit i affären vid Långared. Följden blev, att då handlanden fått fordran till gårdens värde tog han hela gården och hade den några år i sambruk med Trollö.

Alexander hade sedan han lämnat Lilla Långared, soldattorpet Almaden.

Vid 1890-talets början övertogs gården av handlandens son Johan Lars­son och hans hustru Hulda Rydberg. Dessförinnan hade alla husen ny­byggts. Johan dog snart, varför änkan med en liten dotter flyttade tillbaka till föräldrahemmet Iglabo.

Gården såldes till Henrik Johansson f. 1855 frän Västergården och hans hustru Selma Karlsson från Kättlingabo. Makarna hade dottern Annie, gift med Artur Andersson i Iglabo, samt sönerna Nils, som bott i Borås, och Yngve, som ägt gården.

Yngve f. 1905 är gift med Edil Andersson från Blekene i Asklanda. De flyttade till Vårgårda efter att gården sålts 1963 till Johan och Anna Lars­son från Stora Långared. De lät samma år avsöndra bostadstomten till Gustav och Elsa Andersson från Alingsås. Gärden är i sambruk med Stora Långared.

De andra gårdarna bytte ofta ägare. En av gårdarna ägdes av föräldrarna till August Larsson, vilka bodde bl.a. i Trollö. På 1860-talet ägdes en gård av Anders Pettersson från Vaselid och en ägdes av Elias Bengtsson. Dessa båda realiserade sin egendom och med familjerna gjorde de sällskap med övriga nårungabor, som år 1869 utvandrade och slog sig ner som nybygga­re i Minnesota.

De tre gårdarna som sammanslogs, köptes av Carl Otto Engström, som var kolportör inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Denne hade förut bott i Vadsbo i Skaraborgs län.

Efter Engström blev Kasper Åhman i Vänga ägare. Han bodde själv i Vänga, medan den övriga familjen bodde i Lilla Långared. Gården fick skötas av lejda arbetare.

Sanfrid Björkman f. 1864 från Södra Björke kom som arbetare till Lilla Långared. Efter några är arrenderade han gården, då hela familjen Ält­man flyttade till Villiga. Sedan köpte han gården, som han tillsammans med makan Hanna É. Johansson från Lillegården brukade. Efter Sanfrid Björkmans död 1935 har sterbhuset ägt och brukat gården till slutet av 1960-talet då sonen Lars Björkman ensam blev ägare. Den inköptes 1977 av Bertil och Anita Canderudh från Stora Långared , som driver den i sam­bruk med huvudgården.

LJUR FRÄLSEGÅRDEN

1 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal.

Gården har tidigare hört till Iglabo. I början av 1820-talet ägdes Frälsegården 7:2 av Sven Eriksson och hans hustru Helena Bengtsdotter. På 1830-talet övertogs gården av Anders Olofsson f. 1809 från Gundlered Västergården och hans hustru Britta, en bonddotter från Ornunga Södergården. Anders intresserade sig inte för det tunga jordbruksarbetet, utan föredrog att jaga och fiska. Han använde även för mycket av det lätt tillgängliga brännvinet. Följden blev, att de unga makarna snart fick lämna gården och bosätta sig i en backstuga. Den förra bonddottern fick sedan försörja maken och tre barn genom att tigga.

Frälsegården övertogs nu av en broder till Anders, Petter Olofsson, vilken innehade torpet Lyckorna. Petter överlät Frälsegården till en släkting ifrån Gundlered Smedsgården och hans hustru Britta Maja. Dessa lämnade gården efter en kort tid. Den övertogs då för andra gången av Petter Olofsson. Denne delade nu gården. Halva gården 1/8 mtl Frälsegården 7:3 lämnades till dottern Lovisa och hennes man Johannes Pettersson från Vaselid. 1/16 mtl, Frälsegården 7:4 fick Petters son Andreas, som hade torpet Gärdet. Andreas fick därigenom äganderätt till torpet och gränserna utvidgade. Återstoden 1/16 mtl, Frälsegården 7:2 behöll Petter själv och han hade den i sambruk med torpet Lyckorna. Petter köpte även 1/8 mil Tolsgården, som användes till betesmark.

Liksom Anders undvek Petter tungt arbete, men i motsats till brodern var han nykter och skötsam. Petter hade särskilt intresse för affärer. I egenskap av kreaturshandlare besökte han marknaderna inom ett vidsträckt område. Han reste även omkring, i Marks härad och köpte upp får, som sedan såldes i hemtrakten. Fåren fick gå flock den sex mil långa vägen. Petter hade med sig häst och vagn och hade ett par pojkar med som hjälp. Då något får tröttnade och blev liggande lyftes detta upp i vagnen och fick åka en stund och sedan gick det åter ett stycke. Man kan tänka sig, att det inte gick fort för karavanen att komma fram. Petter tjänade bra på sin kreaturshandel, varför han kunde kosta på gården åtskilligt. Han hade mycket lejt arbetsfolk. Gården ansågs på sin tid vara ett mönsterjordbruk.

År 1861 flyttade Johannes Pettersson till Korpås. Petter övertog då Frälsegården 7:3 för tredje gången. Efter några år överläts gården till sonen Benjamin f. 1839 och hans hustru Kristina Andreasdotter från Hjulsered. Makarna hade fem söner och en dotter. Petter Olofssons affärsintresse hade gått i arv till barnbarnen. Benjamins söner ville inte arbeta med jordbruk, varför familjen i början av 1890-talet flyttade till Borås. Benjamin köpte ett område, Lundby, som låg omedelbart intill staden för 12.000 kronor. Utom bra boningshus och ladugård var det så mycket jord, att där föddes häst och två kor. Hela området är nu bebyggt.

Då Benjamin flyttade, såldes gården till Frans Andersson f. 1869 från Ramnaklev och hans hustru Ada från Stenatorp.

Deras son Herbert Fransson. 1902 övertog gården 1942, som han tillsammans med sin maka Lilly Johansson från Hökared brukat.

År 1978 köptes gården av bröderna Ragnar och Karl-Olof Olsson från granngården Frälsegården 7:2 som driver den i sambruk med denna. Petter Olofsson beklagade att han skulle få se Frälsegården i “oskylda händer”, d.v.s. ur släktens ägo, fastän han köpt den åt släkten tre gånger.

Andreas Pettersson kom till Gärdet, Frälsegården 7:4 genom giftermål med en änka, Johanna Pettersdotter, som var född på stället. Johanna hade två bröder, Lars, som bodde i en backstuga på Petter Olofssons mark och Johannes, som hade en gård i Flathult i Skogsbygden. Dennes son var Anton Almqvist, innehavaren av orgelfirman Östlind och Almqvist. Johannas, Lars och Johannes mor hetter Stina Larsdotter, född 27 mars 1796 och död 25 november 1873, bodde på Ekeberget under Iglabo.

Johanna hade förut varit gift med en som hette Petter och hade med honom en son, Per Gustaf, vilken ägde en del av Ornunga Västergården. Med Andreas hade Johanna endast dottern Selma. Selma gifte sig med Oskar Pettersson f. 1864 från ”Lafsan” i Skogsbygden och de övertog gården. Makarna hade flera barn, men endast dottern Hanna f. 1889 nådde mogen ålder.

År 1926 inköptes gården av Agne Brunnegård f. 1900 från Brunnlid, som tillsammans med sin maka Olga f. Larsson från Slätthult ägt och brukat den. Agne Brunnegård hade även agenturverksamhet, som omfattade maskinförsäljning och utsädesförmedling samt ombudsskap för försäkringsbolag av olika slag. Makarna Brunnegård hade tre söner och en dotter. Yngste sonen Thorwald f. 1942 övertog gården 1966 och har tillsammans med makan Ragnhild f. Andersson från Tollered ägt gården, men har den utarrenderad och arbetar inom byggnadsbranschen.

Petter Olofsson och hans hustru Anna hade fem döttrar och fem söner.

Andreas f. 1833, gift med Johanna Pettersdotter

Lovisa f. 1836, som med familj utvandrade till Minnesota.

Benjamin f. 1839, gift med Kristina Andreasdotter från Hjulsered.

Klara f. 1842 var gift med hemmansägaren August Gabrielsson och bodde bl.a. på Ornunga Stommen.

Charlotta f. 1844 var gift med skomakaremästaren Renström i Herrljunga.

Kristina f. 1846 12/2 var lärarinna i Ornunga och gifte sig sedan med folkskolläraren August Östlund i Horla.

Matilda, som var ogift, dog i 30-årsåldern.

Kasper f. 1851 ägde Ljur Skattegården.

Mina f. 1854 dog som barn.

Leander f. 1857 övertog faderns tre brukningsdelar. Han blev redan före 8-årsåldern skriven som ägare. Fadern Petter ville nämligen frånhända sig ägandeskap av fastighet för att slippa kommunala uppdrag, som han hade mer avsky för än intresse. Den som inte hade fastighet till visst värde kunde inte uppnå det fyrktal, som då fordrades för att få rösträtt och för att vara valbar till kommunala tjänster. Leander var gift med Selma Eriksson från Korpås. De hade två döttrar och tre söner. Dottern Anna, gift med slöjdlärare Nils Stjerna i Herrljunga. Alice, som var gift med handlanden Nils Fransson i Vårgårda, dog innan 50-årsåldern. Sonen Paul, ägare till Ljur Skattegården och gift med Anna f. Andersson från Iglabo och David f. 1895 med makan Märta f. Svensson från Horla, som 1927 övertog hemmet Frälsegården 7:2, samt Åke, fabrikör och köpman i Göteborg, gift med Gunhild f. Sjödahl.

Gården köptes 1934 av svågern Nils Stjerna, f. 1885 medan David kvarstod som brukare. 1947 såldes den till Nils Olsson f. 1895 och hans hustru Inga båda från Alingsås landsförsamling.

Deras söner Ragnar f. 1932 och Karl-Olof f. 1936 övertog äganderätten 1981.

LJUR KÄMPAGÅRDEN

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal.

Det gamla huset i Kämpagården som får en ny veranda. Kortet från 20-talet. Huset revs i början av 1970-talet. Från vänster David Johansson Ljur Lillegården, född 1892 död 1988. Person nummer 3 är antagligen Gottfrid Svensson Ljur Högelid (Libanon) född 1895 död 1984. Foto av Ulf Petersson

I början av 1820-talet var det tre lotter i Kämpagården med respektive ägare: Anders Månsson och hustrun Annecka Eriksdotter, Johannes Andersson och Christina Larsdottcr samt Lars Larsson och hustrun Ingjerd Carlsdotter.

Huvudgården i Kämpagården övertogs omkring mitten av 1800-talet av Andreas Olofsson från Gundlered och hans hustru Britta från Elofsgården i Horla. Makarna var barnlösa, varför de som fosterbarn tog hustruns brorsbarn Johannes Larsson och Johannit Larsdotter. Johannes gifte sig med Ida från Lillegården och övertog denna gård.

Henrik Johansson från Lida f. 1848 som i flera år haft tjänst på gården gifte sig med Johannit och övertog Kämpagården. Andreas ville dock i det längsta inte lämna äganderätten till gården. Henrik och Johannit hade två söner och en dotter. Axel köpte f.d. kaptensbostället Åsen, Viktor har ägt en del av Stora Långared med kvarn och elektricitetsverk. Dottern Hanna och hennes man Axel Claesson f. 1892 från Allmänningen i Nårunga övertog Kämpagården 1916.

Deras son Elof f. 1919 och hans maka Runa f. Olsson från Siene blev sedan ägare. År 1974 övertogs gården av deras son Claes-Åke f. 1947 och hans maka Gunnel f. Olsson från Loo.

En del av Kämpagården övertogs omkring 1850 av Andreas Persson från Spångakil. Andreas och hans hustru hade sönerna Fredrik och Axel, som reste till Amerika, samt Kasper, som övertog hemmet. Kasper var ogift. Efter hans död övertogs stället av systern Josefina och hennes man Leander Johansson. Makarna var barnlösa, varför de sålde till ägaren av huvudgården.

En Andreas dotter var gift med Johan Svantesson, Torpet i Skogsbygden.

LJUR LILLEGÅRDEN

1 oförmedlat, 1/8 förmedlat mantal.

Gården ägdes i början av 1800-talet av Andreas Larsson och hans hustru Anna Carlsdotter. Senare var en Lars ägare. Förmodligen var han son till företrädaren. Lars son Johannes övertog gården.

Sonen Lars hade torpet Skaket och sonen Magnus bodde i Hultet. En dotter var gift med Anders Larsson i Sandhed, en var gift med soldaten Ljus och en var gift i Vesene och mor till soldaten Udd i Alleskog. Johannes och hans hustru hade fyra döttrar och en son. Sonen Aron reste till Amerika. Dottern Klara var gift med predikanten Fredrik Andersson i Halla. Selma var gift med predikanten Kasper Andersson på Kullen. Josefina. som var ogift, bodde först hos systern Selma, sedan bodde hon i Alingsås. Ida och hennes man Johannes Larsson frän Kämpagården övertog gården.

Nårunga Nordhult Bröllop 30/12 1920 mellan Oskar Johansson Ljur Lillegården och Adina Nilsson f 1889 d 1983 på Nordhult

Makarna Larsson hade två söner och fyra döttrar. Oskar f. 1878 och hans hustru Achim f. Nilsson från Nordhult i Nårunga övertog gården. Deras son Sven f. 1926 och hans hustru Margit f. Thuresson från Åred Lillegården äger nu gården.

David, som varit snickare i Vårgårda har också ägt en av gårdarna i Hjulsered. Hanna har varit gift med hemmansägaren Sanfrid Björkman i Lilla Långared, Berta var gift med hemmansägaren Erik Ågren i Skattegården, Magda var gift med snickaren och lägenhetsägaren Gottfrid Svensson, Högelid, och Ester stannade i hemmet.

LJUR SKATTEGÅRDEN

1 oförmedlat. 3/8 förmedlat mantal.

Ljur Skattegården 1:3 ägdes i början av 1800-talet av Jon Torstensson och hans hustru Stina Rengisdotter. De hade två döttrar. En dotter gifte sig med Johannes Andersson i Sävsjöos. Dottern .1ohanna och hennes man Sven övertog hemmet. Makarna hade en son Edvard, som dog i 25-årsaldern av näsblödning, samt två döttrar Matilda och Emma. Matilda och hennes man Fredrik Johansson från Åsgärde övertog hemmet. De var barnlösa, varför deras trotjänare Erik Ågren f. 1888 fick överta gården och tillsammans med makan Berta f. Johansson från Lillegården brukat den. Deras son Bertil f. 1925 äger nu gården.

Ljur Skattegården 1:2 ägdes på 1820-talet av Sven Larsson och hans hustru Ingjerd Eriksdottcr. På 1850-talet ägdes gården av en Elias, som samtidigt ägde Kungsgården i Horla. Elias kallades därför Kungen. Elias bodde i Horla och hustrun bodde i Skattegården, varför det antogs, att det rådde “djup och varaktig söndring” mellan makarna.

På 1860-talet ägdes gården av Fredrik Pettersson från Vaselid och hans hustru. Vid slutet av 1860-talet utvandrade familjen till Minnesota, där de tillsammans med flera nårungafamiljer bildade en koloni. Gården köptes då av grannen Johannes Andersson i Västergården, som hade båda gårdarna i sambruk ett par decennier.

Skattegården övertogs sedan av dottern Matilda och hennes man Kasper Pettersson f. 1851 från Frälsegården. Makarna var barnlösa, varför gården övergick till mannens brorson Paul Leandersson f. 1891 från Frälsegården, som var gift med Anna f. Andersson från Iglabo. Deras son Nore f. 1931 och hans maka Britta f. Andersson från Gungstorp i Nårunga äger nu gården sedan 1961. Gården är utarrenderad.

LJUR STOMMEN

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal.

Omkring 1820-talet ägdes den ena av Stommen-gårdarna av Johannes Jonasson och hans hustru Stina Svensdotter. Den andra ägdes av Nils Svensson. Stommen liksom Kämpagården hörde under den katolska tiden till kyrkan. Som det ansågs, att kvarnar gav god inkomst för innehavaren, hade det ordnats så att Ljurs kvarn blivit lagd till Stommen och därmed till kyrkan.

Den nedre Stommen är en gammal släktgård. Omkring år 1830 ägdes den av ett par makar, som hade sonen Johannes och dottern Katarina. Johannes blev sedan ägare till Mellomgärde i Nårunga. Katarina och hennes man Karl Larsson från Ryagärde övertog Stommen. Makarna hade en dotter och två söner. Dottern Matilda f. 1852 gifte sig med Per Gustaf Pettersson f. 1849 från FrälsegårdenGärdet” och övertog Stommen.

Är 1888 flyttade makarna till Ornunga Västergården, då Stommen överlåts till hustruns broder Emil Karlsson f. 1864. Emil gifte sig med Frida från Murum, som han träffat på Mörlanda marknad. Sonen Johan Karlsson f. 1861 köpte Ornunga Simonsgården.

Emils son Nils f. 1898 och hans maka Berta f. Andersson från Grolanda har sedan ägt gården. År 1958 övertogs gården av deras son Valter f. 1928 och hans maka Sonja f. Helgesson från Tämta. Gården arrenderas och brukas av Valters bror Sven Karlsson och Valter är mest sysselsatt med entreprenader med skogsmaskin.

Den övre Stommen köptes omkring mitten av 1800-talet av en som hette Sven, vilken förut arrenderat kronogården Kläckene i Hov. Från Kläckene fick han öknamnet “Kläcken”. Sven och hans hustru hade två döttrar. Matilda gifte sig med Fredrik Andersson i Larsbo. Anna och hennes man August Jonsson från Almåsen övertog gården. Makarna hade fyra söner och två döttrar. Sonen Albin hade tvättinrättning i Borås, Oskar f. 1874 och hans hustru Enny från Hökared övertog hemmet.

Oskar och Ennys son Allan f. 1910 och hans maka Alice f. Jansson från Ornunga Nordgården blev ägare 1946. De har två söner. Sonen Bror f. 1951 och hans maka Barbro f. Samuelsson från Änet har nu övertagit gården, men har den utarrenderad. Bror Jonsson har konsultverksamhet för produktionsteknik.

Levin reste till Amerika. Arvid, som tog tillnamnet Jongchell, var anställd vid tullverket i Göteborg. Under tiden tog han fil. doktorsgraden på kinesiska språket. Dottern Hilda var först gift med Hjalmar Svensson i Horla Smedsgården och sedan med Karl Jonsson från samma gård. Anna stannade som hushållerska hos fadern, på en särskild avsöndrad lägenhet.

LJUR TOLSGÅRDEN

1 oförmedlat, 3/4 förmedlat mantal.

Tolsgården kallas i orten även för Hannagården. År 1823 ägdes halva Tolsgården av Lars Andersson och hans hustru Annecka Andersdotter. Den andra halvan ägdes av Sven Gabrielsson och hans hustru Ingeborg Andersdotter. Deras son Gabriel Svensson och hans hustru övertog hemmet. Makarna hade sonen August som gifte sig med Klara Pettersdotter från Frälsegården. Dessa hade först en del av Simonsgården och sedan Stommen i Ornunga. Dottern Anna Katarina gifte sig med Gustaf Bengtsson från Södra Björke och övertog 1/4 mantal av Tolsgården. Av någon anledning blev sedan Petter Olofsson i Frälsegården ägare till halva denna gård, den s.k. “gamle går’n”. Å denna mark är Ljurs skytteförenings skyttepaviljong belägen.

Den delen som Gustaf Bengtsson behöll övertogs av sonen Emil Gustafsson som var ogift, vilken sedan sålde den 1927 till Marcus Andersson f. 1900 från Hjulsered och hans maka Olga f. Karlsson från Stommen. Deras dotter Ella f. 1928 övertog ägandet 1978. Hennes son Kennet f. 1948 och hans maka Inger f. Persson från Eriksberg blev 1980 nästa ägare.

Gabriels dotter gifte sig med Janne Österberg och övertog en del av Tolsgården. Deras son Henning f. 1879 ägde sedan gården många år, varefter den såldes 1919 till Gottfrid Larsson f. 1882 från Övratorp och hans hustru Hilma f. Östlund från Liljedal.

Deras dotter Dagmar och hennes man Ivar Larsson f. 1911 från Grude har sedan varit ägare.

Dottern Aina och hennes man Ulf Andersson L 1948 från Alingsås övertog gården 1977.

Omkring år 1850 köptes en del av Tolsgården av en torpareson, Johannes Larsson från Åbacka i Ornunga. Han var gift med en bonddotter från Horla, som hette Johanna. Förmodligen var det hustruns pengar, som gjorde det möjligt för dem att köpa gården. Makarna var barnlösa, varför gården, då Johannes var död, omkring 1890 såldes till soldaten Aron Sjöblom f. 1856 från Tranegärdet i Horla och hans hustru Frida från Ön i Nårunga. Makarna Sjöblom hade två söner och två döttrar. Sonen Gottfrid emigrerade till Amerika, där han bl.a. verkade som pastor. Karl f. 1892 och hans hustru Tensy från Hökared övertog hemmet 1916. Dottern Anna gifte sig med Carl Andersson i Spångakil och bodde senare i Herrljunga. Dottern Agnes har bott på gården i en egen stuga.

Makarna Karl och Tensys son Sigvard f. 1916 och hans 1973 avlidna maka Lilly f. Antborg från Gräfsnäs blev sedan ägare till gården. Deras döttrar Gun-Britt och Margareta övertog ägandet 1980.

En mindre del av Tolsgården såldes till innehavaren av det till Frälsegården hörande torpet Ekedal (Hagen) och är i sambruk med denna fastighet.

LJUR VÄSTERGÅRDEN

1 oförmedlat, 3/8 förmedlat mantal.

Den övre gården ägdes i början av 1820-talet av Andreas Thorsson och hans hustru Britta Nilsdotter. Om henne sade Johannes Larsson i Tolsgården på 1880-talet, att Guds välsignelse vilat över Västergården för att Britta var så god mot de fattiga.

Gården var i släktens ägo mycket länge. Makarna Thorsson hade tre söner. Karl var ägare av Åred Västergården. Thor ägde gården Lunden i Skogsbygden och Johannes övertog hemmet. Johannes Andreasson och hans hustru hade två döttrar och tre söner. Dottern Matilda gifte sig med Kasper Pettersson från Frälsegården och övertog Skattegården, som fadern då ägde. Eva gifte sig med Edvard Görander från Grude. De bodde bland annat i Borås. Sonen Henrik ägde en del i Lilla Långared. Emil gifte sig till huvudgården på Iglabo. Axel f. 1862 övertog hemmet. Han var gift med Davida Svensson i Lilla Långared. De hade fyra söner.

Sonen David f. 1903 och hans hustru Svea f. Svensson från Skog i Ornunga övertog gården. Gården såldes 1961 till David Andersson f. 1906 från Ornunga Södergården och hans maka Dagmar f. Olausson från Vittene. År 1971 köptes gården av Börje Fransson f. 1947 från Nolby vid Alingsås. Den nedre Västergården ägdes i slutet av 1700-talet av en som hette Carl. Hans son Johannes Carlsson gifte sig till Korpås. Dottern Katarina gifte sig med Nils Jonasson och övertog gården. Deras dotter Britta Maja Nilsdotter gifte sig med Anders Johansson från Gundlered. De unga makarna ägde en tid Frälsegården, varefter de flyttade till Gundlered.

Gården var sedan i flera mans händer, tills den köptes av Johannes Svensson från Halla. Johannes överlät sedan gården till dottern Fredrika och hennes man August Andreasson från Åred Nedergården. Makarna hade två söner och en dotter. August dog tidigt, varför änkan och barnen skött gården till dess sonen Erhard Augustsson, f. 1881 övertog den. Han var också kallad sitt andra förnamn Selin. Han sålde gården till Bertil Ågren i Skattegården, som brukar den i samband med denna. August son Oskar gifte sig till en gård i Tämta. Dottern Anna har bott hos Selin och skött hushållet.

STORA LÅNGARED

Säteri, 1 oförmedlat, I förmedlat mantal, 204,3 hektar.

Gården har ägts av adliga släkterna Bjelke, Lillie, Kavle, Uggla, Liwingston och Lilliehöök. På 1820-talet bodde kapten C. B. von Segebaden och fru Hedvig Charlotta von Braun på gården. År 1826 såldes säteriet till skogvaktare Nils Åhman och hustrun Britta Stina Nilsdotter, samt Erik Gustaf Andersson och hustrun Anna Jonsdotter. År 1844 blev handlanden Elmgren i Borås ägare. Senare var en patron Sundler ägare. I slutet av 1850-talet inköptes Stora Långared av löjtnant Axel Leijer. Det berättades, att denne var en hård despot. Han var lika fruktad av sina torpare, som av hans underlydande på Fristad hed. Han sparade inte på prygel då hans heta temperament kokade över. Vid ett tillfälle stod ett järnspett invid en vägg. En ornungabo som gick förbi tog med sig spettet. Detta observerades och tjuven blev genast så grundligt avskaffad, att hans jämmerrop hördes ända till Stenhögen, omkring två kilometer. Leijer var intresserad jordbrukare. Han nyodlade, täckdikade och stenröjde stora arealer. Det lades 100-tals famnar stenmurar, som på sina ställen var flera meter breda.

Nästa ägare till St. Långared var en bonde från Vesene, Andreas Andersson i Hall. Som föregående ägare lämnat gården i gott skick, behövde inte Andersson kosta ut så mycket på förbättringar. Han blev därför ganska förmögen.

I början av 1880-talet sålde Andersson gården till sin systers son Gustaf Nilsson. Själv flyttade Andersson till Göteborg där han köpte hus och etablerade sig som grossist i fläskvaror. Makarna Andersson hade endast en son och han gick läsvägen. Han tog tillnamnet Hallin efter gården Hall.

Hallin studerade först i Göteborg, sedan reste han till Amerika, där han fortsatte med studierna i några år. Han specialiserade sig särskilt på astronomi. Han hade under sina resor funnit, att Kalifornien var en lustgård, varför han beslutat att bosätta sig där. Fast Hallin varit borta över ett decennium, torde hans hjärta suttit fast i det gamla landet. Han kom nämligen hem på en kort visit och gifte sig, varefter de nygifta gav sig av till Stilla havets kust.

Gustaf Nilsson var född i Kusenäs i Vesene i början av 1840-talet. Han arbetade som rallare när Boråsbanan byggdes. Sedan for han till Amerika där han stannade några är. Då han återkom köpte han Stora Långared. Det verkade som han hade mycket gott om pengar, varför man trodde att han kommit över någon större penningsumma. Han nybyggde gårdens alla hus. Därtill byggde han om Ljurs kvarn och Sävjöos såg.

Gustaf Nilsson och hans hustru hade en son och en dotter. Sonen blev mekaniker i Borås och dottern dog i ungdomen. Efter det att Nilsson lämnat Stora Långared var det snart slut med förmögenheten. Under sista tiden bodde han på ett vårdhem. Han kunde då inte betala för sig utan räkning på vårdkostnaden sändes till Ljurs fattigvårdsstyrelse. En syster till Nilsson betalade emellertid för underhållet, så att han slapp att “komma på socknen”.

År 1914 såldes hela gården med lös och fast egendom till en handlare Adolf Johansson i Göteborg,. Denne gjorde auktion på lösegendomen. Utmarken delades och såldes i smålotter. De gamla torparna fick nu tillfälle att friköpa sina torp, som fått betydligt vidgade gränser.

Ett skogsskifte jämte Sävsjöos såg samt Långareds kvarn och benstamp såldes till Viktor Henriksson i Kämpagården. Även Ljurs kvarn frånsåldes.

Huvuddelen av gården, hus och inägor såldes till Alvin Larsson i Trollö f. 1889 och hans hustru Hildur f. Ernstsson.

De hade gården till kort före Edvin Larssons död 1957, då sonen Johan 1911 och hans hustru Anna Johansson från Mellomgärde i Nårunga blev ägare.

År 1970 inköptes egendomen av köpman Bertil Canderudh. född 1934 i Solbuga och hans maka Anita f. Ekelund från Göteborg. Gården har nu ett stort travstall och på banorna tävlar hästar från sta

Skogslund avsöndrades från Stora Långared 1917 då soldaten Albert Hernqvist f. 1864 och hans maka Augusta inköpte jordområdet och byggde bostad och ekonomibyggnad. De flyttade till Fristad sedan de 1936 sålt lägenheten till Bertil Karlsson f. 1901 från Stommen, som först var gift med Edit f. Andersson från Åred Västergården, som dog efter något år. Han var sedan omgift med Nancy f. Magnusson från Nosaby i Skåne.

År 1972 inköptes stället av Håkan Bergstamm f. 1943 från Mölndal och hans änka Maria f. Robberts från Spanien. De sålde 1978 till nuvarande ägarna Morgan Jartell f. 1948 och hans maka Barbro f. Jartell, båda från Göteborg.

Lilla Långared I/2 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal, 104,5 hektar.

I början av 1800-talet var det fyra ägare till Lilla Långared. De respektive ägarna hette Lars Persson och Maria Andersdotter, Nils Gabrielsson och Stina Svensdotter, Jonas Jonsson och Karin samt Johannes Bengtsson och Britta Persdotter.

Lilla Långared 2:2 innehades på 1840-talet av en Johannes, “Resen”, som var född på stället. Han gifte sig med Kristina Svensdotter från Melltorp i Floda. Makarna hade en son Kasper, som reste till Amerika. Johannes dog snart, varefter änkan gifte om sig med en som också hette Johannes. I sista äktenskapet hade Kristina dottern Tilda, som var gift med snickaren Ernst Johansson och sönerna Karl och Alexander. Karl emigrerade till Amerika och Alexander övertog gården. Som vanligt vid denna tid betingade sig änkan ett bra undantag, så att hon var säkerställd, men Alexander kunde inte klara ekonomin. Då pengar fattades köpte han på kredit i affären vid Långared. Följden blev, att då handlanden fått fordran till gårdens värde tog han hela gården och hade den några år i sambruk med Trollö.

Alexander hade sedan han lämnat Lilla Långared, soldattorpet Almaden.

Vid 1890-talets början övertogs gården av handlandens son Johan Larsson och hans hustru Hulda Rydberg. Dessförinnan hade alla husen nybyggts. Johan dog snart, varför änkan med en liten dotter flyttade tillbaka till föräldrahemmet Iglabo.

Gården såldes till Henrik Johansson f. 1855 frän Västergården och hans hustru Selma Karlsson från Kättlingabo. Makarna hade dottern Annie, gift med Artur Andersson i Iglabo, samt sönerna Nils, som bott i Borås, och Yngve, som ägt gården.

Yngve f. 1905 är gift med Edil Andersson från Blekene i Asklanda. De flyttade till Vårgårda efter att gården sålts 1963 till Johan och Anna Larsson från Stora Långared. De lät samma år avsöndra bostadstomten till Gustav och Elsa Andersson från Alingsås. Gärden är i sambruk med Stora Långared.

De andra gårdarna bytte ofta ägare. En av gårdarna ägdes av föräldrarna till August Larsson, vilka bodde bl.a. i Trollö. På 1860-talet ägdes en gård av Anders Pettersson från Vaselid och en ägdes av Elias Bengtsson. Dessa båda realiserade sin egendom och med familjerna gjorde de sällskap med övriga nårungabor, som år 1869 utvandrade och slog sig ner som nybyggare i Minnesota.

De tre gårdarna som sammanslogs, köptes av Carl Otto Engström, som var kolportör inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Denne hade förut bott i Vadsbo i Skaraborgs län.

Efter Engström blev Kasper Åhman i Vänga ägare. Han bodde själv i Vänga, medan den övriga familjen bodde i Lilla Långared. Gården fick skötas av lejda arbetare.

Sanfrid Björkman f. 1864 från Södra Björke kom som arbetare till Lilla Långared. Efter några är arrenderade han gården, då hela familjen Ältman flyttade till Villiga. Sedan köpte han gården, som han tillsammans med makan Hanna É. Johansson från Lillegården brukade. Efter Sanfrid Björkmans död 1935 har sterbhuset ägt och brukat gården till slutet av 1960-talet då sonen Lars Björkman ensam blev ägare. Den inköptes 1977 av Bertil och Anita Canderudh från Stora Långared, som driver den i sambruk med huvudgården.

STENHÖGEN

1/4 oförmedlat. 1/4 förmedlat mantal, 511.4 hektar.

Är 1926 överfördes Stenhögen från Ornunga till Ljurs socken. Stenhögen nämndes på 1600-talet som kronotorp. Vid mitten av 1800-talet ägdes gården av Lars Andersson och hans hustru. De hade fem söner och tre döttrar. Sonen Alexander f. 1856 och hans hustru från Sävsjöos övertog gården. Johan, Johan Fredrik, Emil och Leander emigrerade till Amerika. De dog ogifta, varför syskonen i Sverige fick ärva åtskilligt. Dottern Charlotta gifte sig med Aron Johansson i Källarebacken och dottern lila var gift med Albin Jonsson på Stommen.

Amanda reste till Amerika och vid hemkomsten bosatte hon sig som gift i Borgstena.

Efter hustruns död gifte Alexander om sig med Hulda Augustdotter från Lida. I första äktenskapet hade han dottern Jenny, som dog i ungdomen och i sista dottern Edit.

Edit och hennes man Verner Carlsson f. 1898 från Åred övertog gården. De var barnlösa. Deras fosterson Leif Tjärnefalk f. 1945 och hans maka Kersti f. Andersson från Vårgårda köpte gården 1967.

SVENSTORP

1/4 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 48,1 hektar.

Svenstorp kallades förr också för Ulvagården.

Tillsammans med Åsen har gården utgjort löneboställe för kaptenen vid Gäsene kompani, Älvsborgs regemente. På 1860-talet arrenderades gården av Johannes Andersson. Senare arrendatorer har varit Gustaf och Efraim Pettersson. I början av detta sekel såldes bostället. Efraim f. 1863 och hans hustru Alida Henriksdotter från Skog i Ornunga köpte då Svenstorp. Makarna hade endast dottern Elsa. Hon gifte sig med Harald Finlöf f. 1578 från Nårunga och de övertog gården. Deras dotter Sara och hennes man Håkan Andersson f. 1922 från Näs i Skogsbygden blev sedan ägare. Båda dog relativt tidigt. Deras son Gunnar Finlöf f. 1953 äger gården sedan 1972.

SÄVSJÖOS

1/2 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal, 81.5 hektar.

Sävsjöos 1:4 är en gammal släktgård, som alltså varit i släktens ägo mycket länge. Vid mitten av 1800-talet ägdes gården av Johannes Andersson och hans hustru Anna Catharina Jonsdotter från Ljur Skattegården. Makarna hade två söner och tre. döttrar. Sonen August övertog gården. Johan köpte granngården. En dotter var gift i Malryd i Tämta, en var gift med Alexander Larsson i Stenhögen och en stannade i hemmet.

Augusts son Karl Johansson f. 1888 och hans maka Hulda f. Hägg från Åred övertog gården vid nästa ägarskifte.

Gården ägs nu av deras son Torsten Karlsson f. 1922 och hans maka Britta f. Brunnegård från Frälsegården.

Den andra gården ägdes under 1860-talet av Andreas Johansson. Andreas satte upp kvarn vid den förbiflytande Säveån. Han sålde sedan huvuddelen av gården. Sävsjöos 1:3, till Johan Johansson f. 1852 från granngården. Andreas behöll kvarnen och en mindre del av gården. Andreas söner. Alexander och Axel samt dottern Alma stannade i hemmet och hade detta gemensamt. Dottern Lotta var gift med Gustaf Johansson i Karlsborg. På äldre dagar hade de systerdottern Elin till hjälp. Efter de gamlas död blev Elin ägare. Kvarnen fick vid den tiden förfalla.

En Elins släkting Ingrid Olausson f. Gustavsson från lägenheten Karlsborg och bosatt i Göteborg blev genuin arvskifte ägare 1975.

Johan Johansson och hans hustru Selma f. Johansson från Kvarnegärde i Ornunga hade tre döttrar och fem söner. Barnen tog namnet Sävenstrand. Henny är gift med Gottfrid Marinder i Marstorp. Rut är gift med Axel Gustavsson i Vaselid och Danny bor i Borås. Nils har byggt bostad på en avstyckad del av fädernegården. Han har en betydande virkesaffär samt såg och hyvleri. Georg är folkskollärare i Bockara i Småland. Enok f. 1899 övertog gården. Valdus är lärare i hemsocknen. Enok överlät gården 1948 till brodern Helge f. 1905 och hans hustru Dagny f. Andersson från Götestorp i Vesene. De hade förut ägt en gård i Maryd vid Alingsås. Enok köpte då hus i Borås.

Makarna Helge och Dagnys son Curt f. 1937 och hans maka Anita F. Andersson från Alafors övertog gården 1970.

VASELID VÄSTERGÅRDEN

1/2 oförmedlat. 1/4 förmedlat mantal, 86,7 hektar.

År 1926 överfördes Vaselid frän Ornunga till Ljurs socken.

1/8 mtl ägdes omkring är 1830 av en Åhman och hans hustru Elin Carlsdotter. De hade tre söner. Kasper var hemmansägare i Lilla Långared samt handlande i Vänga och därtill framstående bondadvokat. Anders Gabriel var hemmansägare på den ena gården Lida Lillegården och Henrik ägde Allmänningen i Nårunga. Anders Gabriel och Henrik kom på obestånd och måste under 1880-talet emigrera till USA.

Efter Åhmans död gifte änkan om sig med Nils Larsson. Nils hade sönerna August och Svante och en dotter, som alla flyttade till Borås. Efter Nils död ägdes gården några år av styvsonen Kasper Åhman, men brukades av August Nilsson.

I slutet av 1880-talet såldes gården till grannen Erik Gustaf Olausson. Olaussons dotter Gerda och hennes man Arvid Andersson f. 1877 från Skog i Ornunga övertog senare gården.

Deras son Thor f. 1910 och hans maka Greta Melin från Siene äger nu gården.

Den andra åttondelen, 2:2, övertogs på 1860-talet av Erik Gustaf Olausson f. 1835 från Algutsgärde vid hans giftermål. Hans hustru var förmodligen född på stället. Hon dog emellertid snart. Makarna hade endast en son, Johan. Efter några år gifte Olausson om sig med Charlotta Andreasdotter från Ornunga Östergården. Erik Gustaf och Charlotta hade fyra söner och fyra döttrar. Sonen Edvin f. 1872 och hans hustru Augusta Landin från Bredared övertog gården. Efter några år lämnade han gården till brodern Axel f. 1883 och övertog svärfaderns gård i Bredared. Oskar och Frans reste till Amerika. Dottern Selma f. 1875 var gift med Edvin Österberg från Ljur. De hade gård i Ambjörntorp i Algutstorp. Efter mannens död bodde Selma i Vårgårda.

Som förut nämnts övertog Gerda och hennes man granngården, 2:3. Hanna f. 1886 dog i 30-årsåldern och Hedvig f.. 1892 var gift med snickaren Karl Gustafsson i Karlsborg i Ljur.

Axel som övertog gården vart gift med Ruth f. Sävenstrand från Sävsjöos. Deras dotter Margit blev sedan ägare, som tillsammans med sin man Åke Nilsson f. 1916 från Hindared i Tämta brukat gården. Är 1980 köptes gården av Karl-Gustav Liljeäng, f. 1953 från Liljedal och hans maka Arlette f. Andersson från Östadkulle.

VASELID ÖSTERGÅRDEN

1/4 oförmedlat, 114 förmedlat mantal, 84,4 hektar.

Vaselid Östergården är en gammal släktgård, som varit i släktens ägo sedan den löstes frän kronan. I början av 1800-talet ägdes gården av en man vid namn Petter. Denne hade fem söner. Efraim f. 1832 och hans hustru Kajsa f. 1833 övertog hemmet. Johannes gifte sig med Lovisa Pettersdotter från Frälsegården 7:2. De övertog Frälsegården 7:3. Efter några år flyttade de till Korpås.

Petters son Anders hade en del av Lilla Långared, Fredrik ägde Ljur Skattegården 1:2 och Per hade Åred Västergården.

Johannes, Anders, Fredrik och Per med familjer utvandrade till Amerika, tillsammans med flera tämtafamiljer,

Det var hårda tider i Sverige under 1860-talet, men emigranternas hopp att få det bättre i Amerika gick inte i uppfyllelse i början. Kolonisterna stod bokstavligen på bar backe. Visserligen fick de god jord gratis, men allting lättades, varför de hade det mycket primitivt den första tiden. Det första nybyggarna hade att göra, var att gräva ner sig i jorden och göra en s.k. jordkula, som skulle utgöra bostad de första åren. Välståndet kom dock efter hand. Vaselidssläkten har utbrett sig i Amerika. Några av andra, tredje och fjärde generationen är förmögna plantageägare i Kalifornien.

Efraim och Kajsa hade tre söner. Karl f. 1871, Oskar f. 1874 och Axel f. 1876. Karl Efraimsson och hans hustru Gerda f. Pettersson från Ornunga Mellomgården. De hade tre söner och fyra döttrar. Efraims son Oskar reste till Amerika, där han dog. Axel hade en gård i Od. Han flyttade sedan till Vänga, där han hade en gård i Långaryd tillsammans med sin hustru Hanna f. Johansson från Slättskogen i Ornunga.

Makarna Karl och Gerdas son Ragnar Karlsson f. 1908 och hans maka Svea F. Karlsson från Stommen övertog gården i början av 1930-talet. Deras son Bernt Ragnarsson f. 1938 blev ägare 1965 och tillsammans med makan Eke-Marie f. Andersson från Färingsö brukat gården.

Den andra Östergården, ägdes under 1800-talet av släkten Åhman. Under mitten av seklet var Svante Åhman ägare. Svante och hans hustru hade en son och tre döttrar. Sonen Anders-Petter övertog gården. Dottern Lina var gift med handlanden Alex Jonsson i Asklanda, Selma var gift med fanjunkaren Kanutus Frantzich i Borås och en dotter var gift Nilsson i Näs, Tämta.

Sedan Anders-Petter lämnat gården och med familj flyttat till Borås, turades släktingarna i Tämta om att stå skrivna som ägare.

År 1891 var Selma Magnusdotter ägare. Sedan stod J. A. Nilsson i Tämta skriven som ägare, under det att gården innehades av Karl Nilsson. Vid slutet av 1890-talet övertogs gården av Karl Henriksson f. 1870 från Skog i Ornunga och hans hustru Selma Svensdotter f. 1872 från Asklanda Rättaregården. De hade en son Artur f. 1900, som senare övertog gården. Artur gifte sig med Sigrid f. Johansson från Hindared i Tämta. Sedan mannens död 1956 har gården varit utarrenderad. Artur hade även snickeri med tillverkning av möbler och byggnadssnickerier.

År 1977 inköptes gården av närmaste grannarna Bernt och Else-Marie Ragnarsson i Vaselid Östergården.

Liksom övriga gårdar, som låg inom kronoparken Ornungens område, hörde Vaselid under 1600-talet till kronan och var kronotorp.

ÅSEN

1/4 oförmedlat, 1/8 förmedlat mantal, 57,9 hektar.

Tillsammans med Svenstorp har Åsen utgjort löneboställe för kaptenen vid Gäsene kompani. Bland andra har en kapten von Segebaden och en Gyllenram bott på Åsen. Vid Åsen stod en större byggnad, som kallades “trossboa-, trossboden. Här skulle kompaniet ha sin utrustning, innan de marscherade till Fristad hed. Trossboden revs på 1880-talet. Från 1860-talet har ingen kapten bott på Åsen. Gården var därför utarrenderad till fram till början av detta sekel. På 1860-talet arrenderades gården av Johannes Andersson. I slutet av 1800-talet hette arrendatorn Anders Petter Andersson.

I det stora boningshuset har bott bl.a. styckjunkaren C. A. Sundström och fanjunkaren E. Ternstedt.

I början av 1900-talet såldes gården till Axel Henriksson f. 1875 från Kämpagården. Hans hustru Hanna var från Hagaskog i Nårunga. Deras dotter Dora och hennes man Olof Johansson f. 1915 från Johanstorp äger nu gården.

ÄSPENÄS

1/4 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 44,7 hektar.

På 1820-talet ägdes gården av Petter Nilsson och hans hustru Sara Lovisa Pettersdotter. Under 1840-talet ägdes Äspenäs av en Johannes, förmodligen de förutnämndes son. Johannes och hans hustru hade två söner och två döttrar. Sonen August övertog gården. Fredrik var i många år biträde i A. P. Larssons affär vid Långared. Han gifte sig med lärarinnan i Ljur, Albertina Blomqvist. Makarna bosatte sig i Mölndal, där de hade speceriaffär. En Johannes dotter var gift med hemmansägaren Alexander Frantzich i Åred Mellomgården. Två döttrar stannade i hemmet. Liksom brodern August förblev de ogifta.

Efter Augusts död övertogs Äspenäs av Fredriks son Viktor Johansson f. 1900. Viktor var gift med Lilly Carlsson från Åred Nedergården. Efter deras död stod barnen Björn och Dolly som ägare ett år innan Dolly och hennes man Arne Johansson f. 1937 från Forshaga i Värmland övertog gården.

DAGBOK 1889

26 September Torsdag
"D. 26 Th. Duggregn, kom snickaren Gustaf Petersson i Ödegärdet hit, för att fortsätta arbetet med förstuguqvisten till nya byggningen. På f. m. var jag i Långaredsboden och köpte 1000 spånspik åt Rydberg samt sirap till frun. På e. m. visade sig på en gång 2 vackra...

FÖRHANDSBESTÄLL "ORIGINAL PÅ BÖGDA"

Nu kan du förhandsbeställa boken "ORIGINAL PÅ BÖGDA" och få den levererad före jul. Boken handlar om speciella människor som levt i Svältbygderna. Där finns berättelsen om "Ljurskamjölnaren", "Ledsbackabarnen", "Anders Alf", "Petter-Smed" och många fler.

Pris: 395 kr plus frakt 65 kr = 460 kr

20% rabatt vid förhandsbeställning senast 30/9 2021 315 kr, plus frakt 65 kr. Total 380 kr.

Använd koden ORIGINAL20 när du betalar för att få rabatten eller Swisha med namn till 0735392030 eller maila mig.

KÄLLOR

Karl Eriksson "Gårdsägarna Torparn och Knekten"

Abraham Winka: "Iglabo - En gårds historia"

J W A Yllander: "Min dagbok året om 1889"

Svältornas Fornminnesförening: årsskrifter

ArkivDigital: Kyrkoböcker

Linnar Linnarsson: Ett flertal skrifter

Oskar Lidén: Svältorna och Livet i Svältbygden förr och nu