DÖMDA TILL FATTIGDOM
Såkhult Siene, målning av Josef Åhman
På gården Såkhult i Siene socken väntades det tillökning i slutet av oktober 1816. Bonden Olle Larsson och Johanna Hansdotter hade redan tre små döttrar, som var mellan ett och sju år gamla. En dotter hade de förlorat då hon var bara ett halvt år gammal.
Den 25e oktober nedkom den 33-åriga Johanna med ett tvillingpar, båda flickor. De båda fick namnen Maja Stina och Ingeborg. Därmed hade familjen fyra små flickmunnar att mätta och ta hand om.
Man kan förstå att familjen hade det mycket knapert på det lilla torpet. Med bara flickor fanns det heller inga utsikter att få hjälp med det tunga arbetet på torpet när föräldrarna blev gamla. Man kan förstå att glädjen blev stor sensommarn 1821 då paret äntligen fick en son. Han fick namnet Johannes.
Gården Malryd i Tämta
Som så många andra flickor på den tiden fick Maja-Stina och Ingeborg lämna hemmet tidigt för att ta tjänst som pigor i bygden. Redan som 16-åring gav sig Maja-Stina i väg för att ta en tjänst hos bonden Johannes Svensson i Malryd i Tämta.
Piga som mjölkar Foto August Christian Hultgren
Ett år senare, den 28 oktober 1833, flyttar hon hem till Såkhult igen. Antagligen fick hon inte vara kvar eftersom husbonden skulle lämna gården. I flyttbetyget skriver kyrkoherden att Maria Stina är ärlig och kan läsa utantill behjälpligt.
Maja-Sina stannade hemma på torpet i Såkhult i ett år innan hon 19 år gammal lämnade hemmet igen för att bli piga i Nårunga.
Smedsgården Gundlered
Den 3 juli 1847 födde hon en son, som fick namnet Anders Peter och som döptes i Algutstorp av kyrkoherde Wallentin Yllander. Maja-Stina var då piga hos svågern Johannes Larsson på Smedsgården i Gundlered i Ljur.
Eftersom hon inte var gift och ingen fader erkände barnet, dömdes hon för brottet ”lägersmål”, dvs att ha haft sexuellt umgänge innan hon var gift och för att ha fött ett barn som ensamstående. Dessutom dömdes hon till straffet ”hemlig kyrkotjänst”.
En månad efter att hon fått sitt barn flyttade hon till Borås och hennes grymma öde kan avläsas i flyttningsbetyget:
”Den 5 augusti 1847 erhöll pigan Maria Stina Olofsdotter utflyttningsbevis till Borås, att hon är född i Hol 25/10 1816, vaccinerad, (mot smittkoppor) försvarlig i sin kristendomskunskap, ordentlig, till nattvardsgång och levnad, med undantag av första gången begånget lägesmål, härav barnet Anders Peter blivit framfött i Ödegärde den 3 juli 1847, att hon för lägesmålet ej ännu undergått hemlig kyrkoplikt, att någon hennes äktenskapsförbindelse inte är känd ej heller anmält för pastorn i Nårunga, att hon utflyttar härifrån till Borås, så framt som erhåller sin husbondes Johan Larssons i Gundlered tillstånd att nu lämna sin tjänst hos honom.”
Något år senare flyttade hon till tvillingsystern Ingeborg och hennes man Lars Andreasson, på torpet Åtorp under Ödegärde i Nårunga.
Strax före jul 1851 får Maja Stina sitt andra ”oäkta” barn, som föds i systerns enkla backstuga. Flickan, som fick namnet Johanna Kristina, är dotter till en ”Sven” och kallas därmed Svensdotter. Att barnet var ”oäkta” betydde att det inte var äktat i ett äktenskap. Kanske var det då inte så konstigt att många kvinnor och framför allt unga fattiga flickor, i ren förtvivlan över ett omöjligt liv, tog till den desperata åtgärden att göra sig av med detta ”icke äkta” barn.
Maja Stina, som var 35 år gammal när dottern föds, står där ensam med ett nyfött barn, inneboende i en backstuga hos den ensamstående systern Ingeborg, som också har ett elvaårigt ”oäkta” barn. Sonen Anders Peter finns inte i familjen så antagligen dog han som litet barn.
När dottern Johanna Kristina var 13 år gifte modern Maja Stina sig i Nårunga med torparen och änkemannen Andreas Andersson, född den 25 april 1808 i Stenkärr under Hoberg i Kullings-Skövde församling. Den 17 september samma år flyttar hon från Åtorp till makens torp Stenkärr. Maja Stina var då 48 år gammal och maken 56 år. Andreas var högrest, 175 cm lång, med mörkt brunt hår, blå ögon, avlångt ansikte, och normal vikt.
Maja-Stina hade vi den här tiden aldrig haft ett eget hem. Hon hade alltid tvingats bo som piga hos någon bonde eller som inneboende hos någon av systrarna. Hon hade fött två ”oäkta” barn, varav ett hade dött tidigt. Hon hade blivit straffad av kyrkan och därför utestängd från den gemenskapen. Hon hade inget arbete och inga tillgångar. Hon kan inte ha varit särskilt attraktiv på äktenskapsmarknaden.
Malmö fästning
Därför är det kanske inte så konstigt att hon fick ”nöja” sig med en före detta dräpare till make. Andreas var nämligen tidigare straffad för dråp och satt 10 år i fängelse på Malmö fästning mellan 1836 och 1846. När Andreas och Maja Stina gifte sig var han änkling med 3 barn i åldern tio till sexton år. Han var i stort behov av en kvinnas hjälp i hemmet och med barnen.
När Andreas och Maja Stina gifte sig den 9 september 1864 var han änkling med 3 barn i åldern tio till sexton år. Han var i stort behov av en kvinnas hjälp i hemmet och med barnen.
När Andreas kom till Malmöhus slottsfängelse 1834 fanns där ungefär 700 fångar. Det var byggt för 312 intagna, så det var otroligt trångt. Han sista tid på anstalten 10 år senare fanns det nästan 1000 intagna, varav 150 saknade sängplats.
I fängelset fick Andreas jobba med ombyggnadsarbeten samt med tillverkning av linne- och blångarnsvävnad och strumpstickning. En del av sysselsättningen ägde rum utanför anstalten. Intagna kunde lejas av lokalbefolkningen för såväl vedsågning som hantlangning vid nybyggen. Fångar från Malmöhus grävde också de s k pildammarna i Malmö.
Efter att han, fånge nummer 40, år 1846 blivit frisläppt från Malmö fästning 1846, gifte han sig den 31 december 1847 med den nio år yngre Anna Maria Andersdotter. Nio månader senare föddes deras första barn, sonen August. Sonen Carl Johan föddes två år senare och sen tog det fyra år innan sonen Hermann kom till världen.
Deras första dotter Mathilda föddes 1857 och sen kom Gustaf Alfred den 5 september 1860. En vecka efter Gustaf Alfreds födelse dog Mathilda och sen tog det bara ytterligare en vecka så var Gustaf Alfred död.
Ett och ett halvt år senare föddes ytterligare en flicka, som fick namnet Mathilda efter sin döda syster. Då hade modern Anna-Maria varit sängliggande en längre tid och skulle så förbli i ytterligare två år innan hon dog.
En gumma framför sin backstuga någonstans i Fattigsverige
Andreas gifte om sig med Maja Stina Olofsdotter drygt ett år efter hustruns bortgång. Han dog som fattighjon på Gunnleberg i Hoberg 1869, fem år efter giftermålet med Maja Stina, som levde ensam kvar i backstugan i ytterligare 13 år.
Ytterligare två tragiska människoöden i Sveriges fattigdom på 1800-talet hade nått sina slut.
