SOLDATROTLAR I LJUR

Ljurs socken i Västergötland ingick i Gäsene härad, ingår sedan 1971 i Vårgårda kommun och motsvarar från 2016 Ljurs distrikt.

Socknens areal är 19,82 kvadratkilometer varav 19,17 land. År 2000 fanns här 358 invånare. Som sockenkyrka används sedan 1851 Nårunga kyrka i Nårunga socken.

Administrativ historik

Socknen har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Ljurs församling och för de borgerliga frågorna bildades Ljurs landskommun. Landskommunen uppgick 1952 i Vårgårda landskommun som 1971 ombildades till Vårgårda kommunFörsamlingen uppgick 2006 i Nårunga församling.

1 januari 2016 inrättades distriktet Ljur, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Gäsene härad. De indelta soldaterna tillhörde Älvsborgs regemente, Gäseneds kompani.

Geografi

Ljurs socken ligger öster om Alingsås kring övre Säveån och med sjön Säven i söder. Socknen är en kuperad skogsbygd med inslag av odlingsbygd på mark som var del av SvältornaEn flik av insjön Säven ligger i socknen. Huvuddelarna av sjön är fördelade på Tämta socken i Borås kommun och Nårunga socken i Vårgårda kommun.

Fornlämningar

En hällkista från stenåldern är funnen. Från järnåldern finns gravar och stensättningar.

Befolkningsutveckling

Befolkningen ökade från 327 1810 till 581 1880 varefter den minskade till 321 1970 då den var som minst under 1900-talet. Därpå vände folkmängden tillfälligt uppåt igen till 353 1980 innan den på nytt sjönk till 343 1990.

Namnet

Namnet skrevs 1443 Liwr och kommer från kyrkbyn. Namnet innehåller ljur, ’glugg, glänta’.[10]

SOLDATROTARNA I LJUR

Rote nummer

301 Ljur Västergården

302 Ljur Tolsgården

303 Halla

304 Hjulsered

305 Sävsjöos

308 Lilla Långared

SOLDATERNA I LJUR

Västergårdens rote nr 301. I slutet. av 1600-talet bodde här soldaten Månsson-Nordahl. Flera soldater i tjänst hade här sitt soldattorp. Några stupade i krig under Karl XII:s tid. I början av 1800-talet tjänade klarinettblåsare Magnus Hedberg, under 1870-talet Casper Seger och i slutet av samma sekel tjänade Anders Petter Sanden. År 1896 flyttade emellertid Sanden till sin hustrus hem i Bänatorp, men stod kvar i tjänst till 1901.

Då soldattorpet nu stod obebott flyttade Alexander Johansson från Lilla Långared hit. Han friköpte torpet 1905 da det officiellt fick benämningen Åbacken 1: l. Han rustade upp torpet med nya byggnader, såväl bostad som ladugård. Alexander f. 1852 var gift med Selma f. Gabrielsson från Ekelund.

Deras fosterson Åke Persson f. 1910 och hans maka Anna f. Ljung från Horla är nu ägare.

För Tolsgårdens rote nr 302, nu kallat Osdal, tjänade i början på 1820-talet Nils Att f. 1782. Att blev avskedad i förtid. Han stod då utan förtjänst med hustru och fem små barn. Han uppförde då en ryggåsstuga, Enebacken, på sockenmarken nära Korpås.

Att efterträddes av Anders Stål f. 1823.

Senare soldater har varit Anders Herrman f. 1837, Lines Lindell f. 1869 och Oskar Blomgren f. 1873. Lindell blev efter några år förflyttad till Asklanda. Oskar Blomgren blev den siste soldaten och han friköpte torpet. Han kallade torpet Osdal efter herrgården Osdal, som inköptes till övningsmark för Älvsborgs regemente. Sonen David f. 1907 och makan Gunhild f. Andersson från Gungstorp i Nårunga övertog stället i slutet av 1930-talet.

En soldat för Halla rote nr 303, stupade i kriget under början av 1800-talet. Förmodligen hände detta i kriget mot Napoleon i Pommern. Då Kattenhagens skans, år 1807 stormades av Älvsborgs regemente, stupade många älvsborgssoldater. Kapten Ulrik von Schwartzenhoff på Iglabo blev illa sårad och tillfångatagen.

Omkring sekelskiftet tjänade August Wallén för denna rote, som också blev den siste soldaten.

För Hjulsereds rote nr 304, nu kallat Nortorp, tjänade under 1800-talet flera generationer Lod och Väst. Från början av 1880-talet tjänstgjorde Anton Norén, vilken vid indelningsverkets avveckling köpte torpet. Sannolikt gavs det namnet Nortorp då, med anspelning på ägarens namn. År 1912 inköptes torpet av Albin Johansson från Åbacka i Ornunga, vilken några år var bosatt i hustruns hem Stenkullen inom Algutstorp. Sonen Einar f. 1899 övertog stället efter föräldrarnas död 1941 och var innehavare till sin död 1981. Arvsfonden blev sedan säljare och vid auktionen 1982 inköptes fastigheten av Sven Johansson, Lillegården. Anton Norén övertog arrendet å kronojägarebostället Gundlered Smedsgården.

För roten 305 Sävsjöos tjänade i början på 1800-talet Sven Sääf. Under 1800-talet innehades tjänsten av Carl Petter Hjalmar. Hjalmar var son till soldat Sten vid Stenhögen. Hjalmar hade svårt att komma till rätta med livets förhållanden. Alt detta kunde bero på honom själv, förstod han inte utan sökte efter andra syndabockar. Han var särskilt förargad på soldattjänsten och rotebönderna. Efter några år blev det för besvärligt för Hjalmar, varför han utan förvarning rymde till Amerika.

Hjalmars efterträdare blev Albert Hernqvist f. 1864. Denne var son till soldat Andreas Snygg I. 1828 och dotterson till soldat Karsk. Hernqvist och hans hustru Augusta hade två döttrar och tre söner. Efter soldattjänsten flyttade Hernqvist till Skogslund, ett från St. Långared inköpt markområde, som han bebyggde med manbyggnad och ekonomibyggnad. 1936 flyttade familjen till Fristad.

Soldaten Alf tjänade på 1830-talet för Lilla Långareds Rote nr 308. Efter det att han ertappats som tjuv tog han sitt liv år 1847. Hans öde skildras under särskild rubrik.

Näste soldat hette Bra. Han var med på kommenderingen mot Danmark år 1848. Efter hemkomsten berättade Bra, om de märkvärdiga ting han sett i det främmande landet. Bras berättelser var dråpliga. Han ljög dock så grovt, att det inte gick i folk. Oxarna var så stora att om en vallpojk ledde i varje horn kunde de inte höra varandras röst. Om en ko blev betäckt innan den leddes in i den ena ändan av ladugården, var den kalvfärdig då den kom till den andra ändan. Biflugorna var stora som gäss. På fråga om hur stora bikuporna var, svarade Bra, oförsiktigt nog, att de var som våra. På fråga hur bina då kunde komma in, svarade Bra: ”De feck daj saj säk om”. (Det fick de se sig om). Länge användes uttrycket: ”De feek daj saj säk om, sa Bra.

Från mitten av 1800-talet tjänade Carl Rapp för roten. Denne var en arbetsmyra av ovanligt slag. Han odlade egenhändigt upp stora arealer, på närbelägna Sjötorps utmark. Han odlade så mycket, att han på området kunde föda 3 å 4 kor och en oxe.

Rapps nya ställe kallades Skottsen eller Anderstorp. Namnet Skottåsen härledde sig av, att då Ornunga Marker var skoglösa, var det härifrån fri utsikt över ljunghedarna och Ornunga sjö. Marken var därför lämplig som skjutbana. Älvsborgs regemente hade ofta sin skarpskjutning här. Rapp byggde bra hus på Anderstorp, vilket han friköpt. Då husen var färdiga, bosatte han sig här. Rapp och hans hustru hade två söner och fem döttrar. Sönerna Johan och Otto samt dottern Sabina emigrerade till Amerika. Dottern Selma var gift med soldaten Ågren. Emma var hushållerska åt fanjunkare Ternstech på Åsen. Senare var hon bosatt i Herrljunga. Ada var gift med soldaten Oskar Blomgren vid Stommen. Dottern Ida och hennes man Artur Andersson övertog Anderstorp.

Soldattorpet Karlsborg, som Rapp lämnade, arrenderades först av en son till soldaten Bra, som hette Magnus, (”Brasa Magnus”). Efter dennes död innehades torpet av snickaren Gustaf Johansson. Denne kallades ”Rappa-Gustaf”. Gustafs son Karl och hustrun Hedvig övertog torpet. Karl Gustafssons sonson Ingemar Gustafsson äger nu stället.

Säterierna Iglabo och Stora Långared, som varande frälse hade sina särskilda skyldigheter vid mobilisering och hade inte med den vanliga knekthållningen att göra.

Före mitten av 1800-talet hade officerarna inte kontant lön, utan de hade sina löneboställen. Befälhavaren för Gäsene kompaniområde hade Åsen i Ljur till löneboställe.

FÖRSLAG BERÄTTELSER

DAGBOK

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 19 T.

"D. 19 T. halfklart, starkt töväder, slädföret bortskämt. På morgon gick Rydberg till Wårgårda. På e. m. klart. Högg jag ved åt mig. På afton 2 gr. k. Kl 10 kom Rydberg hem. Emil var i Wårgårda med potatis och fick der 6 kronor per tunna. Fredr. Gustafsson på Iglabo...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 18 M.

"D. 18 M. Mulet, lugnt, 2 gr. blidt. På f. m. voro A. Johansson i Eggvena Håkansg. med 2 hästar och A. Eriksson i Hoberg Postg. med 1 häst här och köpte virke. Rydberg körde hem bräder från Krutg. På e. m. var Rydberg i Norunga Prestg. hvarest förrättades auktion å de...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 17 S.

"D. 17 S. Mulet, nästan lugnt på m. 6 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen, en rätt tröttsam promenad, emedan snön största delen af vägen räckte till knävecken, på återvägen mötte jag kommunalnämndsordföranden Fredrik Andersson i Kättlingabo, som promenerande var på väg...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 16 L.

"D. 16 L. Strömoln, lugnt, på m. 6 g. kallt. På f. m. voro Rydberg och Emil ute och skottade upp vägen från Iglabo förbi Tolsg. till Ljur stom. Jag skottade vägar på gården, samt sågade och högg ved åt mig. Frun och Hulda hade tagit sig bak före (eller rättare)...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 15 F.

"D. 15. Fr. klart, lugnt, på m. 7 gr. kallt. På f. m. var jag i Långaredsboden, vid Ljurs bod mötte jag Ljurs snöplog förspänd med 4 hästar, hvars snöskottningsdistrikt räcker från Öna till Stommen. Strax hitom Långared mötte jag Långareds snöplog, äfven förspänd med...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 14 Th.

"D. 14 Th. Mulet på m. 5 gr. k., blåst och starkt yrväder, På e. m. 3 gr. blidt, starkare blåst och snöyra. Jag har hela dagen arbetat med att sätta skaft på skedar och knifvar. Hulda hjelpte Emil med tröskning. På afton, frun är orolig öfver att Rydberg ej hemkommer...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 13 O.

"D. 13 O. Strömoln på m. 11 gr. kallt. Något blåsigt. Hulda blef hastigt illamående under natten, men är nu på morgon kry igen. På f. m. satte jag skaft på 3-ne afbrutna metallskedar, den ena skänkte jag till frun, den andra till Alma och den 3-dje till Hulda. På e....

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 12 T.

"D. 12 T. Klart, på morgon 17 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen med tidningar, samt återtog äldre tidningar. Rydberg körde hem ved från skogen. Vid m. t. 10 gr. kallt. På e. m. gjorde jag blanksmörja, Rydberg sålde sitt lilla gula sto till J. H. Österberg, och reste...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 11 M.

"D. 11 M. Första rättegångsdagen med Gäsene härad. 18 gr. kyla, strömoln, narigt. Voro Rydberg och jag vid tinget i Ljung. Några handlingar emottogs ej från någondera af parterna, utan saken dem emellan kommer att vid detta tinget afslutas. Jag slapp att vittna, men...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 10 S.

"D. 10 S. På m. halfklart nästan lugnt 12 gr. k. vid m. t. 10 gr. På e. m. klart var Petersson uppe hos mig. Karl Andersson i Gundlered var hos Rydberg. Flickorna Hulda och Nanny voro äfven en stund uppe hos mig och sågo i mina böcker." Hulda...

 

BookBeat

Över 200.000 ljudböcker på lager

Prova på GRATIS i två veckor. Klicka här.

ALLA BERÄTTELSERNA

KÄLLOR

Abraham Winka: En Gårds Historia

Linnar Linnarsson: Bygd By och Gård

Karl Eriksson: Gårdsägarn Torparn och Knekten

J. W. A. Yllander: Min dagbok året om 1889

Stig Svenssons memoarer: Bondeminnen

Stefans Hemsida

Svältornas Fornminnesförenings: årskrifter

Kyrkoböcker