GÅRDSTOMTEN OCH TUMMESMÄSSE

För 150 år sedan kände man varken till julgranspynt, adventsljusstakar eller jultomten på den svenska landsbygden. Man kämpade för brödfödan och var glad om det fanns mat på bordet. Men även i de enklaste torpen var julen ändå en stor högtid som firades ordentligt.

 Den snälla jultomten i röd luva kände man inte till – men att det fanns en liten sträng gårdstomte, det visste man.

 GÅRDSTOMTEN

 

Gårdstomten var ett litet väsen som såg ut som en gammal gubbe med ett långt vitt skägg. Han var oftast klädd i grått med en röd luvmössa.

Han var stark och mycket duktig på att arbet. Hustomtarna bodde nära människor, oftast i stallet eller i en ladugård, men ibland kunde de även bo i boningshusen.

Gårdstomten kan var vresig och vill helst inte bli sedd, men håller ändå reda på att människorna är snälla mot djuren och sköter gården på rätt sätt. Han hjälper i det tysta till med många små sysslor och gav gården en trygghet. Om husbonden inte gav djuren tillräckligt med mat fick de ofta en spark i rumpan eller en örfil från den osynlige tomten.

En hustomte kan bli flera hundra år gammal och stannar oftast på samma gård under flera generationer av ägare. Tomtar är i grunden rätt vänliga och omtänksamma varelser, så länge man inte irriterar dem.

För att visa uppskattning och hålla tomten nöjd ställde man ut ett fat gröt med en klick smör i på julafton.

På gården var arbetsdagarna särskilt långa och tunga under hösten. Potatis och betor skulle upp, ved huggas, djuren gödas extra och marken plöjas. Tröskningen tog man till sist, och det var viktigt att allt blev färdigt innan Tomasmässan, den 21 december för då gick nämligen gårdstomtens kontrakt ut och hade man inte skött sig så var det inte säket att gårdstomten ville förnya kontraktet. 

 

Julslakt

De sista veckorna innan jul var det full fart i hushållet. Slakten var en viktig del i julförberedelserna. Man tog till vara nästan allt och gjorde korv, pressylta, lungmos, blodkorv, paltbröd och mycket annat. Av talgen från slakten stöptes det ljus, och hinnorna spändes som ”glas” i lyktorna. Om något från grisen blev över grävdes det ned under en sten så att gårdstomten skulle hållas nöjd.

 


Bråda dagar före jul

JULÖL OCH LUTFISK

Julölet har anor som går tillbaka ända till de hedniska nordbornas midvinterfester. Ölet hade en viktig roll i forntidsfolkens religiösa föreställningsvärld och var minst lika viktig som maten. Det hette förr i tiden att ”Dricka jul”. Under vikingatiden drack man öl till de hedniska gudarnas ära och när kristendomen gjorde sitt intåg fortsatte vi i Sverige att dricka jul, men bytte helt enkelt ut de gamla gudarna mot de nya. 

Lutfisk Foto Hilding Mickelsson

Julöl bryggdes av vört och humle. Och för att ölet inte skulle bli förtrollat var det viktigt att alla hurrade och ropade ”hej lustig” så högt man kunde när jästen lades i. På Anna-dagen den 9 december skulle lutfisken läggas i blöt och ölet vara färdigt att provsmakas. Det skulle firas med en riktig fest – ”Anna med kanna” som man sa. Givmildhet har alltid hört samman med julen, och husmor gick gärna med en korg med mat och dricka till de fattigaste i socknen.

 JULBAK

Veckan före jul gick åt till det stora matbrödsbaket. Att elda upp bakugnen tog flera timmar och det var ett tungt arbete att slå och knåda de stora degarna i trätrågen. Degarna fick sedan jäsa vid spisvärmen innan de bakades ut till limpor eller platta kakor. Det stora julbaket kunde vara i flera dagar och var ansträngande för husets kvinnor. Det var inte ovanligt att över hundra kilo mjöl användes, och av det gjordes jästa råglimpor som kunde väga sex kilo styck.

Beroende på var i Sverige man bodde bakades det till exempel både vardagsbröd, vörtlimpor, surlimpor, hårda brödkakor, festbröd och tunnbröd. Och för att få limporna extra goda penslades de med enbärssirap. Kringlor, vetebröd, lussekatter, mandelmusslor och pepparkakor var en lyx som de som hade det lite bättre ställt kunde unna sig.

Det var inte bara i bagarstugan och visthusboden det arbetades för fullt, även i stallet och bykhuset rådde febril aktivitet för att allt skulle bli klart till jul.

 TOMASMÄSS

Tomas tvivlaren av Caravaggio

Tomasmässan har sitt ursprung från vår katolska tid. Det var den dag som julmaten skulle avsmakas och allt julstök skulle varit klart. Dagen sammanfaller med vintersolståndet, den 21 december, dvs årets mörkaste dag, men det finns inget bevis för att detta uppmärksammades i det gamla bondesamhället.

Denna dag inträdde julfriden och julmarknader i städerna började. På Tomasdagen förväntades alla förberedelser inför jul vara färdiga. I delar av bondesamhället var det enligt lag tidpunkten för när man kunde säga upp torpare och arrendatorer. På vissa håll sade man också upp råttor och möss, som man hoppades skulle hörsamma uppmaningen. På Tomasdagen tillönskades också djuren en god jul.

Dagen firas till åminnelse av det katolska helgonet St Tomas, som var den av Jesus lärjungar som betvivlade Jesus återuppståndelse.

Till ”Tummesmässe” (Tomasmässan), som infaller tre dagar före jul, skulle alla julsysslor vara undanstökade, ty med den dagen ”bröt jula in”, hette det enligt gammalt talesätt. Den dagen fick man endast förrätta de allra nödvändigaste sysslorna, men ingenting fick bekommas och ingenting lämnas ut. Gammalt folk tillbringade dagen i stillhet.

 

 

Härvträ

Om Tomasmässan fick man inte brygga eller baka eller förrätta några arbeten av vad slag det vara månde. Särskilt var de gamle mycket noga med att ingenting fick gå runt. Om aftonen till Tomas dag ställdes spinnrockar, garnvindor och ”harveträn” (förvandlar garnnystan till härvor) undan i en skrubb, och där fick dessa redskap stå till efter tjugondag Knut.

Om folk tog sig för att mala eller uträtta andra kringgående arbeten om Tomasmässan, kunde kreaturen få en sjukdom, som man kallade ”kringeln”, och den var obotlig. Fick ett boskapsdjur sjukdomen fanns ingen annan råd än att slakta ned det.

Ingen kvarnsten fick gå runt efter sols nedgång på Tomasmässe afton. Om mjölnaren inte rättade sig därefter och stämde i tid, kom ”strömgubben” och ställde till med oreda. Sedan kunde det vara svårt nog att få i gång kvarnen.

Tomasmässe afton var laga uppsägningsdag av torpare och arrendatorer, vilka innehade sina torp eller gårdar på obestämd tid. Var torparen inte uppsagd före eller senast denna dag, satt han kvar på torpet ytterligare ett år. Läs om torpare här.

 

Rehnbergs sädesbrännvin

 I städerna var kommersen särskilt livlig om Tomasmässe, ty den dagen brukade bönderna resa in till staden för att köpa julbrännvin. På så sätt undvek man alla arbeten hemma på gården, och stadsresan måste ändå göras. Om den livliga trafiken och affärerna denna dag erinrar följande rim:

Tummesmässe da

ä dä marten i var sta.

 VINTERSOLSTÅNDET

 

Enligt allmänt spridd uppfattning är att det under förkristen tid (vikingatid) vid denna tidpunkt skulle ha firats en offerfest, vilken ibland påstås vara en förelöpare till julen i Norden. Det dock är ytterst oklart om denna ritual överhuvudtaget funnits. Det troliga är att julen uppstod när Sverige och Norden kristnades och hade mycket litet att göra med förkristet kultbruk.

I den julianska kalendern, som gällde fram till 1753, inföll vintersolståndet ca 10 dagar tidigare, alltså kring Lucia. Lucianatten betraktades som årets längsta, en natt när farliga övernaturliga varelser var i rörelse. Läs om dagarna som försvann här.

FÖRSLAG BERÄTTELSER

[metaslider id="241839"]

OM MIG

GOSSEN MED ETT STORT HÅL

Om du är intresserad av att veta vem jag är och vad som är min historia kan du läsa det på den här länken klicka på bilden nedan:

DAGBOK 1889

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 19 T.

"D. 19 T. halfklart, starkt töväder, slädföret bortskämt. På morgon gick Rydberg till Wårgårda. På e. m. klart. Högg jag ved åt mig. På afton 2 gr. k. Kl 10 kom Rydberg hem. Emil var i Wårgårda med potatis och fick der 6 kronor per tunna. Fredr. Gustafsson på Iglabo...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 18 M.

"D. 18 M. Mulet, lugnt, 2 gr. blidt. På f. m. voro A. Johansson i Eggvena Håkansg. med 2 hästar och A. Eriksson i Hoberg Postg. med 1 häst här och köpte virke. Rydberg körde hem bräder från Krutg. På e. m. var Rydberg i Norunga Prestg. hvarest förrättades auktion å de...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 17 S.

"D. 17 S. Mulet, nästan lugnt på m. 6 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen, en rätt tröttsam promenad, emedan snön största delen af vägen räckte till knävecken, på återvägen mötte jag kommunalnämndsordföranden Fredrik Andersson i Kättlingabo, som promenerande var på väg...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 16 L.

"D. 16 L. Strömoln, lugnt, på m. 6 g. kallt. På f. m. voro Rydberg och Emil ute och skottade upp vägen från Iglabo förbi Tolsg. till Ljur stom. Jag skottade vägar på gården, samt sågade och högg ved åt mig. Frun och Hulda hade tagit sig bak före (eller rättare)...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 15 F.

"D. 15. Fr. klart, lugnt, på m. 7 gr. kallt. På f. m. var jag i Långaredsboden, vid Ljurs bod mötte jag Ljurs snöplog förspänd med 4 hästar, hvars snöskottningsdistrikt räcker från Öna till Stommen. Strax hitom Långared mötte jag Långareds snöplog, äfven förspänd med...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 14 Th.

"D. 14 Th. Mulet på m. 5 gr. k., blåst och starkt yrväder, På e. m. 3 gr. blidt, starkare blåst och snöyra. Jag har hela dagen arbetat med att sätta skaft på skedar och knifvar. Hulda hjelpte Emil med tröskning. På afton, frun är orolig öfver att Rydberg ej hemkommer...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 13 O.

"D. 13 O. Strömoln på m. 11 gr. kallt. Något blåsigt. Hulda blef hastigt illamående under natten, men är nu på morgon kry igen. På f. m. satte jag skaft på 3-ne afbrutna metallskedar, den ena skänkte jag till frun, den andra till Alma och den 3-dje till Hulda. På e....

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 12 T.

"D. 12 T. Klart, på morgon 17 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen med tidningar, samt återtog äldre tidningar. Rydberg körde hem ved från skogen. Vid m. t. 10 gr. kallt. På e. m. gjorde jag blanksmörja, Rydberg sålde sitt lilla gula sto till J. H. Österberg, och reste...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 11 M.

"D. 11 M. Första rättegångsdagen med Gäsene härad. 18 gr. kyla, strömoln, narigt. Voro Rydberg och jag vid tinget i Ljung. Några handlingar emottogs ej från någondera af parterna, utan saken dem emellan kommer att vid detta tinget afslutas. Jag slapp att vittna, men...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 10 S.

"D. 10 S. På m. halfklart nästan lugnt 12 gr. k. vid m. t. 10 gr. På e. m. klart var Petersson uppe hos mig. Karl Andersson i Gundlered var hos Rydberg. Flickorna Hulda och Nanny voro äfven en stund uppe hos mig och sågo i mina böcker." Hulda...

 

BookBeat

Över 200.000 ljudböcker på lager

Prova på GRATIS i två veckor. Klicka här.

ALLA BERÄTTELSERNA

KÄLLOR

Abraham Winka: En Gårds Historia

Linnar Linnarsson: Bygd By och Gård

Karl Eriksson: Gårdsägarn Torparn och Knekten

J. W. A. Yllander: Min dagbok året om 1889

Stig Svenssons memoarer: Bondeminnen

Stefans Hemsida

Svältornas Fornminnesförenings: årskrifter

Kyrkoböcker