GÄST I VÄST

GÄSTGIVARGÅRDAR MELLAN SKARA OCH BORÅS

Avståndet mellan gästgivargårdarna växlade men översteg sällan 2 mil. På vägen Skara—Borås fanns sex gästgivargårdar förutom nämnda städers, nämligen i Norra Vånga, Algutstorp, Onsjö, Stenunga, Mörlanda och Borgstena.

Skara till Borås (Algutstorp ej inlagt). Klicka på kartan för förstoring

Från Skara till Norra Vånga var det 2 mil, men de följande hållen var betydligt kortare. Vägen i sin helhet var dryga 10 mil, och medelavståndet alltså i det närmaste halvannan mil. Samtliga här nämnda gästgivargårdar låg på centrala platser, där vägarna korsade varandra.

Vid Mörlanda i Hovs socken stötte inte mindre än fem vägar samman, och härifrån räknade man 4 mil till Alingsås, Borås, Ulricehamn och Falköping, vilken stad man än valde. Från samma gästgivargård räknade man 6 mil till Skara och dito 6 mil till Lidköping, 7 mil till Vänersborg och 8 mil till Göteborg. Den tiden räknade man med den gamla milen, som var lite drygare än nymilen (1 gammal mil=1,0689 nymil).

NORRA VÅNGA GÄSTGIVAREGÅRD

Gästgivaregården i Norra Vånga 1923 Brännvinsmagasinet rakt fram, fängelset t.v., manbyggnaden t. h. Foto Sanfrid Welin

Tingshuset uppfördes 1837 men redan 1841 var det så skadat av röta och svamp att man inte ansåg sig kunna reparera det till en rimlig kostnad. Istället köptes hela tingshuset av ägaren till herrgården Stora Höberg och fraktades dit för att användas som spannmålsmagasin. Arresten blev kvar på den ursprungliga tingsplatsen vid Storegården och tingsklockan stod uppmonterad på Storegårdens gårdsplan. Klockan är försedd med inskriptionen: ”Wånga Tings Klocka år 1793 av N.B.” den väger 30 kg, är gjuten av malm och försedd med vackra ornament.

MÖRLANDA GÄSTGIVAREGÅRD

Mörlanda affär till vänster och gästgivargård till höger 1909. Foto Richard Sandberg

Mörlanda krog var ett torp under Knipe och hörde under Ollestad. Den köptes av A. H. Andersson 1897 och slogs ihop med Klådde och kallades Annelund. Torpet (gästgivaregården) övertogs i början av 1800-talet av Sandberg som förutom att vara gästgivare även var Riksdagsman och kommunalt engagerad.

HÄGNA OD GÄSTGIVARGÅRD

Gästgivaregården i Hägna, Od

Den gamla gästgivargården i Od låg i Hägna, och Holmåkra byalag var reserv. Här hade de en bricka, ”skjussbrecka”, som gick mellan gårdarna i bestämd ordning. När den anlände, visste bonden, att han kunde vänta skjutsbud när som helst. Det gällde alltså att hålla sig beredd och resfärdig, ty när bud kom, måste han ge sig ut med detsamma, om det också var mitt i natten.

Skjutsbrickan var av koppar. Den var fullristad med namn på gårdar, som måste stå till tjänst och skjutsa. Holmåkra låg särskilt bra till som reserv, så länge gästgivargården låg i Hägna, men sedermera flyttades den till Upptorp, och därmed fick Holmåkrabönderna betydligt längre väg, när de skulle köra fram.

Den sista gästgivaren på gästgivargården i Hägna var Samuel Svensson, ”Sammel i Hägna” Han levde mellan 1828 och 1899 och var en stark profil i trakten och minst sagt speciell herre.

G Thulin berättade i en tidningsartikel så här om Samuel:

”Utmärkande för Sammel var hans starka motvilja mot ändringar i det en gång invanda samt hans vana att alltid under hemfärden återupprepa vad som hänt på bortfärden. Traskade han då i en uppförsbacke vid sidan av lasset – som han rätt ofta gjorde, ty han var snäll mot sina dragare – så steg an på hemfärden av och gick utför samma backe, oavsett lass eller inte. Välte lasset på bortfärden, stjälpte han det med full avsikt på hemvägen.

En gång mötte Sammel en annan forkarl på landsvägen mitt för den plats där Ods missionskyrka nu ligger. Vägarna var på den tiden mycket smala, och vagnarnas och kärrornas hjul hade ätit djupa spår i vägen. När de båda männen möttes stannade Samuel och lyfte inför mötet sin vagn upp ur hjulspåret. När den mötande passerat förbi lyfte Sammel tillbaks sin vagn. Något nytt spår vill han inte göra.

En gång då Sammel var med sitt tjänstefolk ute på åkrarna och tog av havre råkade han trampa ner i en källa och blev våt om ben och fötter. När man efter slutad dag vände åter mot hemmet klev husbonden med berått mod ned i samma källa. Men tjänarna, som väl kände till hans egenheter, blev ingalunda förvånade.

Efter Samuels död blev Upptorp, som var postgård i Od gästgivargård.

ALGUTSTORP GÄSTGIVAREGÅRD

Gästgivaren i Algutstorp hade en dräng, som hette Per. Men det var en svärjare och därför fick han heta ”Ill-Per”. Fick han i uppdrag att buda någon, sprang han rätt över alla gärden till den gård, där den skjutsskyldige bodde. Även om säden stod i sin bästa växt, tog han ingen hänsyn till den. Att försöka tala den lymmeln tillrätta var lönlöst. Han bara svor och förbannade och menade sig vara i sin fulla rätt att ta, vad väg han behagade, eftersom han var stadd i rikets tjänst och hade brådskande ärende. På så sätt gjorde gästgivardrängen till och med själva budskickningen förhatlig, ty fanns det något, som bönderna krävde respekt för, så var det den växande grödan.

Å andra sidan var det ingen lätt sak att vara i tjänst hos gästgivaren, ty denne skulle stå alla till tjänst. Vem som kom, så ropade de på ”hällkarln”. Sent eller tidigt, det tog de resande ingen hänsyn till. Han fick minsann veta om, att han fanns till.

ONSJÖ GÄSTGIVAREGÅRD

Onsjö Gästgivaregård

1642 blev Vedum tingsställe för Laske härad. Här fanns ett gästgiveri och en tingsstuga uppfördes troligen i närheten av gästgiveriet. Tingsstugan, inklusive häradets arkiv, och gästgiveriet förstördes i en brand 1750, och tingsstället flyttades till gästgiveriet i Onsjö. Onsjö var centralt beläget i häradet, och ansågs därför lämpligt som tingsplats. Här uppfördes ett nytt tingshus 1751-1752 mittemot gästgiveriet.

Tingshuset i Onsjö ligger omkring två kilometer från Larvs kyrka. Det gamla gästgiveriet är beläget mitt emot tingshuset som är en timrad envåningsbyggnad med inredd vind.

Gästgivaren i Onsjö anlitade aldrig någon reserv. Han höll så många hästar på stall, att han ensam kunde upprätthålla skjutsningen eftersom han hade en särskilt bra gård och inbärgade ofantliga grödor i såväl goda som svaga år. Han hade råd att hålla både hästar och drängar.

HÄLJARP SKÖLVENE GÄSTGIVAREGÅRD

En gästgivargård, där många resande kom illa ut, var Häljarp i Skölvene. Där satt en fuling, som de kallade ”Dusche-Munken” eller ”Duschen”, och drack med de resande tid efter annan. När han fått dem fulla, lurade han dem på hästbyten. För att inte överlasta sig själv, hällde han de flesta suparna innanför skinnvästen. Ja, det vill säga, han passade på, när ingen såg det. En och annan gång misslyckades han förstås, och då åkte han ut ur laget, och det fort ändå. Ty att inte ta sin sup som folk, det betraktades som svek och förräderi. Men nästa gång bekantade Duschen sig med andra resande, sådana som inte kände till hans tjuvknep, och det var inte svårt att komma i lag med folk för den, som hade pengar och ville bestå. Skumt och mörkt, som det var i den gamla hållstugan, var det ingen som lade märke till, om Duschen satt våt eller torr. (Källunga.)

GÄSTGIVAREN

 

Okänd gästgivare Foto 1860-1890

Själve gästgivaren var heller inte alltid att lita på. Han stod kanske i maskopi med falskspelare och oärligt folk. Sådant förekom. Men så andra sidan fanns det många präktiga gästgivare, som höll mönstergill ordning, och på dessa gästgivargårdar kunde den resande tryggt ta in. Mycket berodde på, var gästgivargården låg och vem som förestod den.

GÄSTGIVAREGÅRDARNA TYSTNAR

Förspänt enbetts skjutsekipage 1920 med provryttare, dvs försäljare

Med järnvägarnas tillkomst blev det tyst och tomt på gästgivargårdarna till en tid, men det dröjde inte många år, innan andra resande kom vägen fram, först och främst de många ”provryttarna” (handelsresandena). Det var folk, som hade större anspråk på trevnad och bekvämlighet än t.ex. knallarna. Gästgivargårdarna byggdes om och moderniserades en efter annan. I stället för den mörka och låga hållstugan fick man en stor och rymlig sal, där grossisternas resande med heder kunde visa upp sina varuprov för ortens handlare och där slutna sällskap kunde hålla fest. De resande gjorde även anspråk på snygga och trevliga sovrum och goda sängar. Gästgivargårdarna blev något av hotell på landsbygden, och förstod gästgivaren sin sak, kunde han dra folk från både när och fjärran.

Att gästgivargårdarna kunde vara en tillflyktsort för dem, som ville ha lite glädje och trevnad, framgår bland annat av följande berättelse:

Fåglaviks glasbruk 1899

Under de långa och snörika vintrar som rådde på 1880- och 1890-talen, kunde man ha ett det allra präktigaste slädföre i två till tre månader. Då brukade man ställa till med slädpartier både här och där, ett av den tidens speciella nöjen. Den, som ingen gång försummade tillfällena, var bruksförvaltare SchmidtFåglaviks glasbruk. Förutom tvenne hästar, som stod för hans och grosshandlare Magnus Eidems räkning, hade man flera arbetshästar, lätta och kvicka hästar också de. Eidem var son till A. M. Andersson och Pauline Rosine Eidem, ägarna till glasbruket och bror till ärkebiskop Erling Eidem.

Fåglaviks glasbruks förvaltare Fredrik Schmidt med följe

Förvaltare Schmidt körde alltid först och sedan patron Wikström, som var storhandlare i Fåglavik och tog hand om A. M. Andersson den dagen då tåget blev stoppat av en snödriva i Fåglavik, vilket fick som resultat at Andersson så småningom startade Fåglavik glasbruk.

Slädpartiet kunde uppgå till ett 20-tal och till och med däröver. En berättare erinrar sig, att man vid ett tillfälle var inte mindre än 28 deltagare. Färden ställdes antingen till Onsjö i Larv, Vedum eller Herrljunga. Varje häst skulle ha en eller flera ”dumbjäller” (-bjällror) på seldonen. Det var annan låt, det, än böndernas sträva ”kläppbjäller”. Muntra röster och glam livade väl också stämningen. Ingen kunde undgå att lägga märke till ett dylikt tåg, där det susade fram.

”Ä, dä ä Fogglaviks-harra, sum ä ute å förlustar säk, hette det då.”

När man kom fram till den gästgivargård som man bestämt sig för, fick hästarna pusta ut. Under tiden piggade de resande upp sig med ett glas varm punsch till att börja med, så följde kaffe med dopp och påtår med halva i för herrarna och ett glas punsch eller likör för damerna. Visserligen hade man berövat gästgivargårdarna utskänkningsrätten vid den tiden, ty det skedde 1878. Men det var ju inget som hindrade, att de resande hade litet spirituosa med sig. Sedan tog man sig en svängom, det mötte inget hinder varken här eller där. Man fick emellertid inte hängiva sig åt dansen allt för länge, ty vinterdagen är kort, och man måste tänka på hästarna. Var det klart väder, kunde det dock hända, att man dröjde med full avsikt för att få göra hemfärden i den stjärnklara natten. Det var också en upplevelse.

Utan gästgivargården som mål hade en sådan resa ingalunda haft samma nöje.

Läs mer om Fåglaviks glasbruk och Trolldomsprocessen i Gäsene här

Uddetorp Gårdscafé 2020

Jag kan varmt rekommendera ett nutida besök till Uddetorp Säteri och dess fantastiska Gårdscafé. Det ligger precis utanför Borgstena på vägen mot Fristad och alltså inte alls långt från det gamla gästgiveriet i Borgstena. Säteriet och cafet ligger i vackra omgivningar med fina promenadstråk. Cafet är öppet lördag och söndag.

Betygsätt berättelsen!

Betyg 4.7 / 5. Omdömen 20

Ingen som har tyckt till än

Dela med dig till dina vänner

FÖRSLAG BERÄTTELSER

DAGBOK

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 19 T.

"D. 19 T. halfklart, starkt töväder, slädföret bortskämt. På morgon gick Rydberg till Wårgårda. På e. m. klart. Högg jag ved åt mig. På afton 2 gr. k. Kl 10 kom Rydberg hem. Emil var i Wårgårda med potatis och fick der 6 kronor per tunna. Fredr. Gustafsson på Iglabo...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 18 M.

"D. 18 M. Mulet, lugnt, 2 gr. blidt. På f. m. voro A. Johansson i Eggvena Håkansg. med 2 hästar och A. Eriksson i Hoberg Postg. med 1 häst här och köpte virke. Rydberg körde hem bräder från Krutg. På e. m. var Rydberg i Norunga Prestg. hvarest förrättades auktion å de...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 17 S.

"D. 17 S. Mulet, nästan lugnt på m. 6 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen, en rätt tröttsam promenad, emedan snön största delen af vägen räckte till knävecken, på återvägen mötte jag kommunalnämndsordföranden Fredrik Andersson i Kättlingabo, som promenerande var på väg...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 16 L.

"D. 16 L. Strömoln, lugnt, på m. 6 g. kallt. På f. m. voro Rydberg och Emil ute och skottade upp vägen från Iglabo förbi Tolsg. till Ljur stom. Jag skottade vägar på gården, samt sågade och högg ved åt mig. Frun och Hulda hade tagit sig bak före (eller rättare)...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 15 F.

"D. 15. Fr. klart, lugnt, på m. 7 gr. kallt. På f. m. var jag i Långaredsboden, vid Ljurs bod mötte jag Ljurs snöplog förspänd med 4 hästar, hvars snöskottningsdistrikt räcker från Öna till Stommen. Strax hitom Långared mötte jag Långareds snöplog, äfven förspänd med...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 14 Th.

"D. 14 Th. Mulet på m. 5 gr. k., blåst och starkt yrväder, På e. m. 3 gr. blidt, starkare blåst och snöyra. Jag har hela dagen arbetat med att sätta skaft på skedar och knifvar. Hulda hjelpte Emil med tröskning. På afton, frun är orolig öfver att Rydberg ej hemkommer...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 13 O.

"D. 13 O. Strömoln på m. 11 gr. kallt. Något blåsigt. Hulda blef hastigt illamående under natten, men är nu på morgon kry igen. På f. m. satte jag skaft på 3-ne afbrutna metallskedar, den ena skänkte jag till frun, den andra till Alma och den 3-dje till Hulda. På e....

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 12 T.

"D. 12 T. Klart, på morgon 17 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen med tidningar, samt återtog äldre tidningar. Rydberg körde hem ved från skogen. Vid m. t. 10 gr. kallt. På e. m. gjorde jag blanksmörja, Rydberg sålde sitt lilla gula sto till J. H. Österberg, och reste...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 11 M.

"D. 11 M. Första rättegångsdagen med Gäsene härad. 18 gr. kyla, strömoln, narigt. Voro Rydberg och jag vid tinget i Ljung. Några handlingar emottogs ej från någondera af parterna, utan saken dem emellan kommer att vid detta tinget afslutas. Jag slapp att vittna, men...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 10 S.

"D. 10 S. På m. halfklart nästan lugnt 12 gr. k. vid m. t. 10 gr. På e. m. klart var Petersson uppe hos mig. Karl Andersson i Gundlered var hos Rydberg. Flickorna Hulda och Nanny voro äfven en stund uppe hos mig och sågo i mina böcker." Hulda...

 

BookBeat

Över 200.000 ljudböcker på lager

Prova på GRATIS i två veckor. Klicka här.

ALLA BERÄTTELSERNA

KÄLLOR

Abraham Winka: En Gårds Historia

Linnar Linnarsson: Bygd By och Gård

Karl Eriksson: Gårdsägarn Torparn och Knekten

J. W. A. Yllander: Min dagbok året om 1889

Stig Svenssons memoarer: Bondeminnen

Stefans Hemsida

Svältornas Fornminnesförenings: årskrifter

Kyrkoböcker