STIJA OCH STRYK

OM KYRKSTIGARNA OCH ANDRA STIGAR.

 

”Fållse-Maria” kommer gående på en stenig skogsstig. Foto Erik Andersson

Innan cykeln blev var mans egendom, hade de flesta människor ingen annan möjlighet att komma ett stycke väg än att gå. Även bönderna, som hade tillgång till hästar och fordon, föredrog i de flesta fall att gå, om det ej var fråga om transporter eller särskilt långa vägar. På de små byvägarna kom man inte stort fortare med fordon än i gående. Vintern med slädföre utgjorde dock ett angenämt undantag. Men, som sagt, på sommaren gick man helst, och i den gamla tiden kunde folk gå långa vägar utan att förtröttas. Man tränade sig redan från tidig barndom.

Kunde man förkorta vägen en bit här och en där, försummade man ingalunda tillfället, ty vägen blev vanligtvis lång nog ändå. Man ”jena” (genade) vägen hette det. Motsatsen var att ”gå aller vägen”. Stigen, medelst vilken man genade, hade sitt givna namn: en jenstij.

SPECIELLA STIGAR

Byarna och bondgårdarna hade sina speciella stigar, såsom ängastijen, hagastijen, markastijen, maastijen, vilka ledde till ängen, hagen, marken och maden. På småställena, där man sällan hade någon brunn, förde en liten stig till källan i backsluttningen, källestijen, eller bäcken, bäckastijen.

Skogsstig Foto Hilding Mickelsson

Till de många små stugorna på heden eller i skogen fanns sällan någon körväg men väl en flitigt brukad stig. Den omnämndes för det mesta efter ställets namn, såsom Hultastijen, Malmastijen, Sjötorpastijen etc. Stigen kunde också omnämnas efter den skog, ås eller mark m.m., man passerade, såsom Granåsastijen, Äspeslättastijen etc.

Den stig, som torparen dag efter dag nötte på sin vandring till och från herrgården, var förstås harrgårdsstijen, och stigen, som han gick, när han bar sin skäppa till kvarnen, nämndes kvarnastjlen. Stundom ledde stigen över en ås eller backe, innan man nådde fram till kvarnen, varom namn som Kvarndsastijen och Kvarnebackastijen erinrar.

Detta var några stigar, som hörde samman med vardagens id och mångahanda. När söndagen kom, slog man in på en annan stig, nämligen den, som förde fram mot församlingens kyrka, körkestijen. I skogsbygden tog man sig stig genom hagar och skogsmark, var man helst behagade. Det var ingen, som nekade folk att gå gent över, inte ens i inägorna, blott man fick ha sina små åkerlappar i fred. Hägnaderna var man också rädd om. Där stigen ledde över ett hag eller en skijarsgål (-gärdesgård), satte man vanligtvis upp en stätta av runda slanor och en trampbräda. Sedan kunde vem som helst ta sig över, även kvinnor i sina helgdagskjolar. Och jordägaren visste, att han hade sina hägnader i oskadat skick.

KYRKSTIGEN

Kyrkstigen Västra Tunhem. Foto Wille Ängermark

Kyrkstigen var alltså en genstig, ty det gällde att komma närmaste vägen till kyrkan, men även om det fanns väg i samma riktning, föredrog äldre personer stigen under sommaren och så länge det var barmark, ty den var så mjuk och lätt att gå, och det var så vackert i ängar och hagar, särskilt under försommaren. Vilken vikt man lade vid kyrkstigen framgår därav, att om någon företog nyodling, rörde han dock aldrig kyrkstigen. Det skulle ansetts rent av som ett helgerån. På så sätt kom kyrkstigen med tiden att här och där gå fram genom odlad mark. Den var förmer än någon annan stig.

I skogsbygden kan man ännu spåra upp en och annan gammal kyrkstig, ehuru för längesedan ur bruk och känd endast av några få. På slättbygden åter torde kyrkstigarna vid det här laget vara helt utplånade, men de har funnits även här.

Om de gamla kyrkstigarna berättas vidare, att på dem gick man alltid fram i rad. Under högsommaren, då säden stod hög på ömse sidor om stigen, såg det på avstånd ut som om den långa raden av kyrkobesökare gått fram rätt igenom sädesfälten. Det var så högtidligt att se, ty det var liksom en levande bild av bibelns berättelse om Jesus och hans lärjungar, vilka på sabbaten gick fram genom ett sädesfält.

På ljungbackar och ”sveer” (svedjor) kunde man förr i tiden se små smala stigar, som låg djupt i ljungen. De kallades ”jetastija” (getstigar), ty det var får och getter, som trampat upp dem från första början. Det fanns även gott om stigar i markerna, som nötkreaturen trampat upp under betesgången och som benämndes ”fästija” (fästigar). De var större och bredare. Om vandraren inte såg sig för, kunde han komma vilse genom att följa en sådan stig i stället för den rätta.

”Se ja kåm veller, hette det, för ja råka följa en fästij.”

För att vandraren inte skulle villa bort sig, brukade man bleka träden utmed stigens ena sida, där den gick fram genom skogsmark. Det tillgick så, att man högg bort en flisa, så att en vit fläck uppstod, ett blek. En sådan stig kallades ”blekestij” eller ”blekeväj”.

STRUK

Att gå i viss riktning utan hänsyn till stig eller väg kallades att gå ett ”struk” (stråk).

”Vi sa gå ett struk här bort över åsen, får vi se”, kunde det heta, när man var ute och sökte efter boskapen på betesmarkerna.

Och de vilda djuren har sina struk. De gå så och så av instinkt eller vana. Älgarna t.ex. har sina struk, ett ”äljastruk”.

Ett struk kan även syfta på stig eller väg. En gång råkade en man gå vilse och kom mitt upp i ett ”varjastruk”. I detta fall syftas på den av vargarna upptrampade stigen i snön.

Om knallarna berättas, att de hade sina struk. De hade med andra ord bestämda vägar, som de gick tid efter annan.

Ett flitigt använt struk i skog och mark blev snart till en stig. Det är därför äldre personer brukar säga, att stigen struker så och så. Ex.: Den struker rätt genom skogen öster ut till Tomten i Ryd.

Ordet struk kan även betyda livlig trafik. Så talade man t.ex. om vinterstruket, när trafiken på vintervägarna väl kommit i gång.

Gammalt folk använde även ordet ”löt”, då det var fråga om stig eller väg i viss riktning. Ex.: ”Va löt sa vi gå?” Eller: ”Såg du va löt fargubben tog?”  ”Nä, män ja tror vi går dän här löta”.

KYRKEVÄGEN I LJUR

Skillnaden mellan en stig och en väg var att på vägen kunde man köra med fordon och på stigen kunde man bara gå till fots. Jag skall ändå berätta om en vacker kyrkväg som finns i Ljur och som leder från Ljurs gamla by till Gundlered via Iglabo.

På vägen passerar man även några platser där det legat små torp.

Kyrkevägen från Gundlered till Ljurs by 1873. Klicka på kartan för förstoring.

Den gröna sträckan är ingen reguljär väg idag men man kan promenera där. På vägen från Iglabo mot Ljurs by passerar man ställen där torpen Ledet och Lyckorna låg. På Ledet utspelade sig fruktansvärda scener i september 1857. Läs om detta här.

Vägen från Gundlered gick ner till Ljurs kyrka, som emellertid revs 1851 och alltså inte finns med på kartan ovan. Läs dock om kyrkan här.

Kyrkevägen utsatt i mörkblått öster om Iglabo sjö. Klicka för en förstoring

Kyrkevägen mellan Iglabo (mörkblå) och Frälsegården är synnerligen vacker. Söder om Iglabosjön blommar miljontals vitsippor på våren och det är ett naturens spektakel. Utsikten härifrån mot den gamla säteribyggnaden är hänförande och här förstår man vilken underbar plats man valde att lägga gården på i början på 1600-talet.

Betygsätt berättelsen!

Betyg 4.6 / 5. Omdömen 17

Ingen som har tyckt till än

Dela med dig till dina vänner

FÖRSLAG BERÄTTELSER

DAGBOK

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 19 T.

"D. 19 T. halfklart, starkt töväder, slädföret bortskämt. På morgon gick Rydberg till Wårgårda. På e. m. klart. Högg jag ved åt mig. På afton 2 gr. k. Kl 10 kom Rydberg hem. Emil var i Wårgårda med potatis och fick der 6 kronor per tunna. Fredr. Gustafsson på Iglabo...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 18 M.

"D. 18 M. Mulet, lugnt, 2 gr. blidt. På f. m. voro A. Johansson i Eggvena Håkansg. med 2 hästar och A. Eriksson i Hoberg Postg. med 1 häst här och köpte virke. Rydberg körde hem bräder från Krutg. På e. m. var Rydberg i Norunga Prestg. hvarest förrättades auktion å de...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 17 S.

"D. 17 S. Mulet, nästan lugnt på m. 6 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen, en rätt tröttsam promenad, emedan snön största delen af vägen räckte till knävecken, på återvägen mötte jag kommunalnämndsordföranden Fredrik Andersson i Kättlingabo, som promenerande var på väg...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 16 L.

"D. 16 L. Strömoln, lugnt, på m. 6 g. kallt. På f. m. voro Rydberg och Emil ute och skottade upp vägen från Iglabo förbi Tolsg. till Ljur stom. Jag skottade vägar på gården, samt sågade och högg ved åt mig. Frun och Hulda hade tagit sig bak före (eller rättare)...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 15 F.

"D. 15. Fr. klart, lugnt, på m. 7 gr. kallt. På f. m. var jag i Långaredsboden, vid Ljurs bod mötte jag Ljurs snöplog förspänd med 4 hästar, hvars snöskottningsdistrikt räcker från Öna till Stommen. Strax hitom Långared mötte jag Långareds snöplog, äfven förspänd med...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 14 Th.

"D. 14 Th. Mulet på m. 5 gr. k., blåst och starkt yrväder, På e. m. 3 gr. blidt, starkare blåst och snöyra. Jag har hela dagen arbetat med att sätta skaft på skedar och knifvar. Hulda hjelpte Emil med tröskning. På afton, frun är orolig öfver att Rydberg ej hemkommer...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 13 O.

"D. 13 O. Strömoln på m. 11 gr. kallt. Något blåsigt. Hulda blef hastigt illamående under natten, men är nu på morgon kry igen. På f. m. satte jag skaft på 3-ne afbrutna metallskedar, den ena skänkte jag till frun, den andra till Alma och den 3-dje till Hulda. På e....

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 12 T.

"D. 12 T. Klart, på morgon 17 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen med tidningar, samt återtog äldre tidningar. Rydberg körde hem ved från skogen. Vid m. t. 10 gr. kallt. På e. m. gjorde jag blanksmörja, Rydberg sålde sitt lilla gula sto till J. H. Österberg, och reste...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 11 M.

"D. 11 M. Första rättegångsdagen med Gäsene härad. 18 gr. kyla, strömoln, narigt. Voro Rydberg och jag vid tinget i Ljung. Några handlingar emottogs ej från någondera af parterna, utan saken dem emellan kommer att vid detta tinget afslutas. Jag slapp att vittna, men...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 10 S.

"D. 10 S. På m. halfklart nästan lugnt 12 gr. k. vid m. t. 10 gr. På e. m. klart var Petersson uppe hos mig. Karl Andersson i Gundlered var hos Rydberg. Flickorna Hulda och Nanny voro äfven en stund uppe hos mig och sågo i mina böcker." Hulda...

 

BookBeat

Över 200.000 ljudböcker på lager

Prova på GRATIS i två veckor. Klicka här.

ALLA BERÄTTELSERNA

KÄLLOR

Abraham Winka: En Gårds Historia

Linnar Linnarsson: Bygd By och Gård

Karl Eriksson: Gårdsägarn Torparn och Knekten

J. W. A. Yllander: Min dagbok året om 1889

Stig Svenssons memoarer: Bondeminnen

Stefans Hemsida

Svältornas Fornminnesförenings: årskrifter

Kyrkoböcker