BARNAMORDET I KROK

Fosterkista i trä. Foto Karolina Kristensson. Nordiska Museet

Bonden Erik Larsson, född 1766 på Brasegården och hans hustru Britta innehade i början på 1800-talet en av de båda gårdarna Krok i Hemsjö.

De hade tre barn, dottern Kerstin, som var född 1798, dottern Karolina, född 1800 och sonen Lars född 1803.

En kväll i slutet av maj 1826 när dottern Kerstin var 28 år gammal mådde blev hon illamående och gick upp till sitt rum tillsammans med modern Britta. Modern fattade snart misstankar och efter att ha titta närmare på Kerstin förstod hon att dottern var höggravid. Irriterad och arg frågade hon Kerstin vem fadern var och dottern antydde då att det var en dräng från en gård i närheten.

Redan nästa morgon födde Kerstin en liten pojke. Eftersom Kerstin inte var gift och modern inte vill stå med skammen att ha en dotter med en oäkting, föreslog hon brutalt och rakt på sak att de skulle göra sig av med barnet, vilket den förtvivlade Kerstin gick med på.

De letade fram gamla trasor som de tryckte mot den skrikande gossens mun tills hans skrik ebbade ut och han slutade att andas.

Modern gick ut i ladugården och hämtade en spade. Denna använde de för att hacka den lille pojke i mindre bitar. De sju små blödande likdelarna virade de in i trasorna och bar ut dem i en korg till skogen Där grävde de en grav med samma spade som de dödat pojken med och sen la de likdelarna i gropen, som de täckte över med jorden de grävt upp.

Dagarna efter fick både oerhörda samvetskval, inte så mycket för att ha dödat pojken och styckat det i delar, men desto mer för att inte kunnat ge honom en gudfruktig begravning. De återvände därför till pojkens grav i skogen och grävde upp den igen. Likdelarna, invirade i trasorna, la de på nytt i korgen och om natten bar de dem till kyrkogården. Där grävde de en liten grop och i den stoppade de blodiga trasorna med pojkens sönderhackade lemmar, bål och huvud.

Samvetskvalen över att inte åtminstone ha kunnat ge barnet en begravning blev för stora och några dagar senare grävde de upp likdelarna och bar dem på natten till kyrkogården där de gjorde en grop och la stumparna i.

Hemsjö kyrka 29/8 1900 Foto Ludwig Ericson

Folk i by hade dock förstått att Kerstin var gravid och när hon inte födde fram något barn fattade de misstankar om att Kerstin fött barnet i smyg och gjort sig av med det. De kontaktade därför länsman och han grep Kerstin och modern och förde dem till häktet i Alingsås.

Domstolsförhandlingarna fördes i Kullings Häradsrätt och där erkände de båda ganska snart.

Båda dömdes till halshuggning av häradsrätten.

Domen skulle dock fastställas av Göta Hovrätt, vilket den gjorde den 11 augusti 1826. Kerstin fick emellertid nåd från dödsstraffet och kom undan med endast fängelse på vatten och bröd i 20 dagar.

Tjugo dagar på vatten och bröd var maxstraffet för män medan kvinnor kunde få högst tolv dagar. Detta låter inte som ett särskilt hårt straff men när man inser att de var tvungna att leva på ruttet bröd och kontaminerat vatten, förstår man att det svårligen gick att överleva längre än så på denna fasanfulla kost.

Ibland när någon dömdes till maxstraffet så fick de en möjlighet att välja mellan att halshuggas eller att sitta på vatten och bröd och en del valde det snabbare sättet att dö.

Modern som ansågs ha varit den pådrivande kom dock inte undan och hennes dödsstraff kvarstod.

Länsfängelset i Vänersborg vid tiden för Brittas vistelse där

Britta flyttades från häktet i Alingsås till Vänersborgs fängelse.

Ett knappt halvt år efter att domen fastställts av Göta Hovrätt avrättades Britta Larsdotter på Härsbergets avrättningsplats i Alingsås. Den 29 januari 1827 avslutades Brittas liv när hennes huvud rullade nerför galgbacken och hennes kvarlevor bränders upp på bål.

Så här beskrivs avrättningen i kyrkoarkiven:

”För hvilken brott Missgerningsmän lidit dödsstraff: År 1827 d: 29 Januarij halshöggs och brändes Hustru Britta Larsdotter ifrån Köck, 61 år gammal för det hon mördat d: 20 Juni 1826 sin Dotters oägta Barn”

Britta var född den 15 februari i Färjenäs Hemsjö, som dotter till Lars Andersson och Karin Olofsdotter.

Kerstin föddes 1798 på Krok i Hemsjö och dog den 23 november 1871 i Hemsjö. Sex år efter moderna avrättning gifte hon sig år 1833 i Alekärr med Sven Andersson från Nedergården i Kärragärde också i Hemsjö. De båda fick två barn.

Dottern Anna Christina föddes 1833, samma år som Kerstin gifte sig och endast 7 år efter att Kerstin och modern mördat Kerstins oäkta barn.

Två år senare fick de en son som döptes efter sin farfar Erik.

Betygsätt sidan!

Betyg 4.7 / 5. Omdömen 29

Ingen som har tyckt till än

Dela med dig till dina vänner

IGLABO

Iglabo är i en liten vacker by vid kanten av Iglabo sjö strax utanför Vårgårda. På 1600-talet fanns här bara en gård, vilken gjordes till säteri av adelsmannen Nils Nilsson Stiernflycht.

Här "föddes" det unika äpplet "Iglabo Stött" år 1687 och det finns fortfarande kvar på en del gårdar runt omkring och givetvis även i Iglabo.

De viktigaste ägarna till Iglabo har varit adelsfamiljerna Igelström, Stiernflycht, von Schwartzenhoff och Ridderbielke. Läs mer om Iglabos samtliga ägare.

Läs dagens spännande berättelse.

Klicka på bilden nedan så öppnar sig sidan med dagens spännande berättelse.

ROLF BERÄTTAR

Se kortfilmerna där Rolf berättar om adel och torpare, säterier och gårdar, hemskheter och trevliga episoder från förr.

DAGBOK 1889

1889: Februari D. 22 Fr.
"22 Fr. Klart, lugnt, på m. 12 gr. kyla. På f. m. var jag i Nolhagen. Vid 14 m. t. 7 gr. k. i skuggan. På e. m. mulet med något yrväder. Jag arbetade med bokklistring, jag gjorde äfven en virkkrok (eller virknål) åt Hulda. Rydberg stökade med sina redskap. Frun...

ALLA BERÄTTELSER

KÄLLOR

Karl Eriksson “Gårdsägarna Torparn och Knekten”

Abraham Winka: “Iglabo – En gårds historia”

J W A Yllander: “Min dagbok året om 1889”

Svältornas Fornminnesförening: årsskrifter

ArkivDigital: Kyrkoböcker

Linnar Linnarsson: Ett flertal skrifter