ULRIK LUDVIG VON SCHWARTZENHOFF

Slaget vid Gadebusch. Svenskt artilleri 20 dec 1712

IGLABO ÄGARE NR 9 (29/5 1721–14/8 1754)

ULRIK LUDVIG VON SCHWARTZENHOFF (N. 1040) (F. 1681–14/8 1754 Iglabo)

MARGARETHA MARIA LILLIE AF ASPENÄS (N. 109) (F. 6/11 1679 – D. 8/4 1747 Iglabo)

Efter Bengt von Schwartzenhoffs död blev sonen Ulrik Ludvig, som var den äldste av sönerna, innehavare av säteriet. Också han var officer vid Älvsborgs regemente. Hans hustru var Margareta Maria Lillie av Aspenäs (Nr 109), född 6/11 1679 och död 8/4 1747 på Iglabo. De bodde en tid på Oryd i Hol, där en son föddes, men snart dog.

Ulrik Ludvig gick i sin faders fotspår då det gällde val av yrke. Som 18-åring blev han ”vädd” till korpral vid ”Gäseneds Compagnie”, där fadern var chef. Han inskrevs som nr 301 i kompaniets rulla.

Liksom fadern steg sonen Ulrik Ludvig snabbt i graderna på den militära banan. I slutet av 1709 blev han utnämnd till fänrik vid Åhs kompani. Några månader senare kommenderades Älvsborgs regemente till Skåne, för att möta den danska armé som hade landstigit i trakten av Råå. Bland regementets befäl befann sig nu inte mindre än fyra familjemedlemmar av släkten Schwartzenhoff på Iglabo. Fadern Bengt förde befälet över Gäsene kompani i slaget vid Hälsingborg den 28 februari 1710. Hans soldater var grannar och sockenbor från Ljur, Nårunga m fl socknar i Gäsene. Det var garvade män tillsammans med unga pojkar från hans egen hembygd. Sonen Ulrik Ludvig var fänrik vid Åhs kompani, och där var även hans åtta år yngre bror Carl Gustaf förare. Den yngste brodern, Gustaf Adolf, var furir vid Redvägs kompani.

SLAGET VID HÄLSINGBORG

Stenbocks getapojkar vid Helsingborg 1710. Målning av Henric Ankarcrona

Om själva slaget vid Hälsingborg berättas följande:

Tidigt på morgonen den 28 februari 1710 marscherade en svensk armé under befäl av Magnus Stenbock (Nr 12) från byn Fleninge mot Hälsingborg. På höjderna norr och väster om staden stod en dansk här uppställd. Det låg tät dimma över trakten och först klockan halv tolv fick styrkorna kontakt med varandra.

Svenskarna hade gjort en kringgående rörelse och nått fram till Hälsingborg genom oländiga träskmarker och skogspartier. Detta överraskade danskarna, som snabbt måste grupperas om. Det uppstod en lucka i den danska linjen och där satte Stenbock in ett anfall. Striden blev hård. Danskarna sände fram förstärkningar, men genom att svenskarna kunde angripa från flera håll uppstod snart panik i de danska leden. Den danske befälhavaren Rantzau sårades och tvingades lämna slagfältet. Efter ett par timmars intensiva strider var den blodiga drabbningen över. Den svenska segern var klar, även om vissa danska enheter höll stånd ännu en stund. Klockan tre på eftermiddagen slutade skottväxlingen. Danskarna retirerade in i den befästa staden och Stenbock sände en kurir till Stockholm med segerbudet.

Välinge prästgård där Gustaf Adolf von Schwartzenhoff dog

Slaget vid Hälsingborg kostade omkring 5000 danskar livet. Svenskarna förlorade 827 man i stupade och 2097 i sårade. Även om svenskarna segrade i själva slaget, så var det en stor förlust för familjen Schwartzenhoff, enär den 18-årige sonen Gustaf Adolf avled på Välinge prästgård av de sår han erhöll i slaget. Det var ett tungt bud som den gången fördes hem till familjen på Iglabo.

MOT NYA ÄVENTYR

Under sommaren och hösten 1711 var Ulrik Ludvig von Schwartzenhoff med sitt kompani i Uddevalla. Han fick då order om att marschera till Åhus där förbandet skulle gå ombord på flottans fartyg, för att föras över till den nya krigsskådeplatsen i Pommern. Efter en ändring av marschordern anlände styrkan i slutet av oktober till Karlshamn. Först efter en månad i Karlshamn lättade fartygen ankar och kunde den 26 november ses utanför Rügen. Några dagar senare tågade von Schwartzenhoff med sina mannar in i Stralsund, där han kom att stanna nästan ett år innan man kunde slå sig igenom fiendens styrkor, som belägrade staden.

Slaget vid Gadebusch 1712

Från Stralsund marscherade von Schwartzenhoff med sitt manskap västerut. I trakten av Gadebusch drabbade han samman med danskarna. Slaget inleddes den 9 december 1712. von Schwartzenhoff förde sitt kompani till seger.

Slaget vid Gadebusch. Svenskt artilleri 20 dec 1712

Efter slaget fortsatte förflyttningen ytterligare västerut under vidriga väderleksförhållanden. Ömsom snöade eller regnade det. Vägarna blev glashala. Under nätterna fick soldaterna lägga sig ned på den blöta marken endast invirade i sina genomsura kappor. Det var inte långa stunder de kunde få någon sömn, då de samtidigt var förföljda av danska och ryska trupper.

I DANSK FÅNGENSKAP

Erövringen av Tönningen 17 mars 1713

Efter oerhörda strapatser lyckades svenskarna under befäl av Magnus Stenbock nå fram till fästningen Tönningen i Hjilstein, som de intog, men som de efter belägring var tvungna att uppge till danskarna. Vid kapitulationen den 5 maj 1713 blev både Ulrik Ludvig von Schwartzenhoff och hans bror Carl Gustaf tvungna att gå i dansk fångenskap. Fadern, den gamle krigaren Bengt, som fortfarande var chef för Gäsene kompani, undgick fångenskapen eftersom han för tillfället fått resa hem till Sverige.

Fångenskapen blev emellertid inte så långvarig för de båda bröderna von Schwartzenhoff. På våren 1714 var de hemma på Iglabo igen.

BRÅK OM FULLMAKT

Magnus Stenbock

Av fältmarskalken Magnus Stenbock hade Ulrik Ludvig von Schwartzenhoff fått fullmakt, som befordrade honom till chef för Norra Kinds kompani. När han efter fångenskapstiden i april 1714 kom tillbaka till Sverige och skulle ta befälet över sitt nyuppsatta kompani, visade det sig att Kungliga Senaten eller Rådet under Schwartzenhoffs fångenskapstid hade utnämnt en kapten Sven Stålman(Nr 266) som chef för samma kompani. Det blev naturligtvis bråk om vem som egentligen skulle ha chefsbefattningen vid kompaniet. Båda två hade ju papper på utnämningen.

Regementsledningen fann sig till slut föranlåten att försöka medla mellan kontrahenterna. Man föreslog, att Ulrik Ludvigs far, den nu 66-årige Bengt von Schwartzenhoff, skulle lämna sin tjänst som chef för Gäsene kompani. Därigenom skulle man få en kompanichefsplats ledig. En lysande ide, tyckte många. Det tyckte dock inte den ”gamle” Bengt, som vägrade lämna kompaniet ifrån sig. Ulrik Ludvig fick således inte tillträde till sin tjänst.

Det skulle ta tre år innan Ulrik Ludvig von Schwartzenhoff fick upprättelse. Först när Karl XII själv var hemma igen, efter vistelsen i Turkiet, fick Ulrik Ludvig sin välförtjänta stadfästelse på sin utnämning som stabskapten. Senare samma år blev han också chef för Redvägs kompani.

GIFTERMÅL

Vid 36 års ålder gifte sig Ulrik Ludvig 1717 med den två år äldre Margareta Maria Lillie af Aspenäs (Nr 109). Hon var dotter till kapten Bengt LiIlie och hans hustru Märta Kafle. Hennes bror Jean Abraham Lillie var åren 1728–1736 chef för Älvsborgs regemente. Denna släktförbindelse skulle så småningom visa sig vara mycket värdefull för von Schwartzenhoff.

FREDRIKSHALD 1718

Karl XII död 30 nov 1718

När Karl XII belägrade Fredriksstens fästning vid Fredrikshald den 17 november 1718, var Ulrik Ludvig med som chef för Redvägs kompani. Efter konungens död den 30 november fick regementet marschera hem, och på nyårsaftonen kunde Ulrik Ludvig åter förena sig med familjen på Iglabo.

EN OLYCKLIG NAMNTECKNING

Anfallet mot Marstrand 1719

I juni 1719 kommenderades Ulrik Ludvig von Schwartzenhoff och Redvägs kompani till Karlstens fästning i Bohuslän. De skulle tillsammans med en sachsisk infanteristyrka försvara fästningen mot danskarna. Fienden lyckades landstiga på den lilla Koön och efter några dagars beskjutning av fästningen intog de även Marstrand.

Förhandlingar om stridsläget fördes mellan den danske amiralen Tordenskjöld och den svenske kommendanten, överste Danckwart (Nr 711). Danskarna uppmanade Danckwart att kapitulera och erbjöd honom en större summa pengar. Båda uppmaningarna avvisades av den svenske kommendanten, som emellertid vacklade i sin beslutsamhet att hålla stånd mot danskarna. Den 14 juli samlade överste Danckwart samtliga officerare på fästningen till ett ”krigs consilium” om läget inom fästningen. Vid detta sammanträde var även von Schwartzenhoff med. Sammankomsten protokollfördes och undertecknades av alla på fästningen närvarande officerare. von Schwartzenhoff skrev under med namnet ”Ulrich Schwartzenhoff”, något som senare skulle visa sig vara ödesdigert.

Efter några dagar fick svenskarna fritt avtåga för att ansluta sig till övriga styrkor vid Bohus fästning i Kungälv. Det visade sig snart att vad von Schwartzenhoff och övriga officerare hade undertecknat var en kapitulationshandling.

Vid den krigsrätt som senare följde dömdes överste Danckwart till döden och halshöggs på Göteborgs galgbacke. Han ansågs icke ha hållit ut tillräckligt länge. Officerarna fick behålla livet, men dömdes till avsked från tjänsten. Att domen för officerarna icke blev hårdare, d v s mistande av livet, berodde på att samtliga åtalade enstämmigt kunde bedyra, att de endast hade undertecknat en redogörelse över fästningens och garnisonens tillstånd vid det aktuella tillfället. Protokollets sista mening hade Danckwart skrivit dit efteråt, menade officerarna!

Den sista meningen hade följande lydelse:

”En formel capitulation skall giöras genom capitainen von Uthfall i dhe Puncter och Propositioner som det Instrumentet ad acta uthwij sar och apart° underskrifves.

Datum Carlsten d. 15 Juliu 1719 ”.

FLERA SORGER

Att Ulrik Ludvig avskedats från sin tjänst som kompanichef var ett hårt slag för familjen von Schwartzenhoff, och inte minst bittert kändes det för fadern, den gamle krigaren Bengt von Schwartzenhoff. Det hjälpte föga, att Ulrik Ludvig och hans officerskamrater ansåg sig oskyldigt behandlade. I folkets ögon var han den avsatte officeraren.

En olycka kommer sällan ensam, sägs det, så även för familjen Ulrik Ludvig. I början av år 1721 födde hustru Margareta en son, som döptes den 24 februari i Oryd, en by utanför Alingsås. Pojken, som fick namnet Bengt Ludvig, alltså namn efter far och farfar, dog redan den 31 mars samma år. Att dopet skedde i Oryd torde bero på att paret en tid bodde där. Nästa sorg kom två månader senare. Den 29 maj dog nämligen den gamle soldaten och familjeöverhuvudet Bengt von Schwartzenhoff.

UPPRÄTTELSEN

Iglabo säteri

Efter faderns död ärvde Ulrik Ludvig Iglabo. Han hade som kompanichef för Redvägs kompani också varit innehavare av kompanichefsbostället Ekarp, fem kilometer från Timmele, men av tillgängligt material är det inte utsagt, att han någonsin bodde där. Det troliga är, att han för det mesta bodde på fädernegården Iglabo. 13 år efter det att von Schwartzenhoff ofrivilligt tvingats lämna regementet fick han en symbolisk upprättelse. Det var troligen hans svåger överste Jean Abraham Lillie, som låg bakom denna. Den 29 november 1732 fick nämligen von Schwartzenhoff av kung Fredrik 1 ”ett nådigt avsked”, vilket innebar att han lämnat tjänsten ”frivilligt” och alltså inte avskedats. Detta var en moralisk seger för Ulrik Ludvig. Han kunde nu i andras ögon framstå som en pensionerad officer och åtnjuta en rättmätig pension. Vi får tro och hoppas att detta blev den balsam den gamle krigaren behövde för sin ålderdom.

Den 14 augusti 1754 avled Ulrik Ludvig von Schwartzenhoff. Han var då 73 år gammal och uppnådde alltså nästan samma ålder som fadern. Hustru Margareta hade gått bort sju år tidigare. Då paret inte efterlämnade några arvingar gick Iglabo över till Ulrik Ludvigs yngre broders, Otto Wilhelm, efterlevande maka Anna Maria Elfman, och deras barn. Det blev nu Anna Maria som tog över ansvaret för gårdens skötsel.

STUPADE VID SLAGET VID HELSINGBORG FRÅN TRAKTEN RUNT SVÄLTORNA

LJUR HALLA SOLDATSTOM (Rote 303)

  • Jöns Börjesson stupad vid Helsingborg 1710

LJUR TOLSGÅRDEN SOLDATSTOM (Rote 302)

  • Olof Hansson stupad vid Helsingborg 1710

LJUR SÄVSJÖOS SOLDATSTOM  (Rote 305)

  • Jon Mikhaelsson stupad vid Helsingborg 1710

NÅRUNGA KLEVEKULLEN (Rote 310)

  • Jon Bengtsson stupad vid Helsingborg 1710

NÅRUNGA ÅRED VÄSTERGÅRDEN SOLDATSTOM (WÄSTERLUND)

  • Erik Andersson stupad vid Helsingborg 1710

NÅRUNGA VÄSTERLID SOLDATTORPET (Rote 309)

  • Sven Jonsson stupad vid Helsingborg 1710

ORNUNGA HINDARED (Rote 325)

  • Anders Andersson stupad vid Helsingborg 1710

ORNUNGA NOLGÅRDEN RYATORP SOLDATSTOM (Rote 317)

  • Hans Bryngelsson stupad 1710 vid Helsingborg

ORNUNGA SPETALENS SOLDATSTOM LILJEDAHL (Rote 322)

  • Mikhael Joelsson stupad vid Helsingborg 1710

ASKLANDA GRUTLANDA SOLDATSTOM

soldat för rote 313 Grutlanda

  • Anders Larsson stupad 1710 vid Helsingborg

 

Betygsätt sidan!

Betyg 5 / 5. Omdömen 2

Ingen som har tyckt till än

Dela med dig till dina vänner

DAGENS BERÄTTELSE

DAGBOK 1889

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 19 T.
"D. 19 T. halfklart, starkt töväder, slädföret bortskämt. På morgon gick Rydberg till Wårgårda. På e. m. klart. Högg jag ved åt mig. På afton 2 gr. k. Kl 10 kom Rydberg hem. Emil var i Wårgårda med potatis och fick der 6 kronor per tunna. Fredr. Gustafsson på Iglabo...

ALLA BERÄTTELSER

KÄLLOR

Karl Eriksson ”Gårdsägarna Torparn och Knekten”

Abraham Winka: ”Iglabo – En gårds historia”

J W A Yllander: ”Min dagbok året om 1889”

Svältornas Fornminnesförening: årsskrifter

ArkivDigital: Kyrkoböcker

Linnar Linnarsson: Ett flertal skrifter