DÖDEN I VESENE

Ingeborg Andersson, född Ohlsson

En dag i slutet av 1920-talet dränkte den blott 28 åriga Ingeborg Andersson sina tre små barn i ett litet badkar. Händelsen fick stor uppmärksamhet när den inträffade, men tystades sedan ned av familj och anhöriga. Och berättelsen om Vesenemörderskans liv hade kunnat falla i glömska och gå till historien. Men så blev inte fallet.

GIFTER SIG UNG

Ingeborg Andersson med make på sitt bröllop

När Ingeborg föddes strax före midsommar 1901 på Horsareds Storegård i Vesene var hennes far August Olausson redan 53 år gammal och modern Selma Mathilda 38 år. Familjen hade redan fått sex barn, men bara fem var i livet. Den äldsta sonen Martin Rickard var 18 år gammal och minstingen Daggny Lydia tre år.

Ingeborg gifte sig som relativt ung med Artur Andersson, som kom från en välbärgad familj och hade en stor gård i Vesene, en liten by som ligger utanför Borås.

De levde ett till synes lyckligt liv och hade råd att bekosta barnjungfru. Tillsammans fick de tre barn, två pojkar och en flicka.

Ingeborg och maken Artur

Men när den yngsta flickan var i ettårsåldern började Ingeborg dra sig undan allt mer. Hon blev tyst och tvär. När barnjungfrun sedan fick tjänst på annat håll, tycktes den unga trebarnsmamman bli än mer inbunden.

Snön låg fortfarande tung över gårdsplanen på fredagsmorgonen den 22 mars 1929. Ingeborg skulle baka och tvätta kläder medan Artur och brodern Holger skulle ge sig ut i skogen för att hämta ved. Men innan de gav sig iväg med släden hjälpte Artur till att bära in kopparkitteln till köket, så att Ingeborg kunde sätta igång med byken.

När de åkt en bit med släden insåg Holger att han glömt sin klocka. Han återvände mot gårdsplanen och noterade att gardinerna i kammaren var fördragna. När han kom in satt Ingeborg vid köksbordet med ansiktet i händerna.

”Vet du vad klockan är?”, undrar han, varpå Ingeborg svarar tonlöst:

”Det ser du väl själv”, och nickade åt amerikauret på väggen.

När Holger klev över tröskeln till kammaren möttes han av en hårresande syn. De tre barnen hängde livlösa över kanten till den stora kitteln. Han rusade tillbaka ut i köket:

”Ingeborg, vad har du gjort!?”

Hon svarade inte.

Barnen lyftes upp och lades på sängen, yngsta flickan var fortfarande varm, men livet fanns inte kvar i de små kropparna. Barnen var mellan ett och fem år gamla när de brutalt dränktes av modern i sitt eget lilla badkar.

Det uppstod såklart väldigt mycket tumult och alla var väldigt chockade. Ingeborg var vid tillfället knappt kontaktbar och svarade inte på tilltal.

Dödsboken för de tre mördade barnen

Landsfiskalen tillkallades, men han kunde inte heller få några svar ur Ingeborg. Samma dag fördes hon iväg häktet i Vänersborg.

Inskrivningshandling Vänersborgs fängelse 22/3 1929

BISARR BEGRAVNINGSINBJUDAN

När de mördade barnen skulle begravas skickade Artur och Ingeborg ut en begravningsinbjudan underskriven både av honom och henne.

Ingeborg fick dock inte deltaga på begravningen eftersom hon satt i häktet i Vänersborg.

Ingeborg Andersdotters tre mördade barn Ingvar, Efraim och Lucia

FÄNGELSE

Ingeborg fick genomgå en sinnesundersökning. När hon skulle beskriva händelsen konstaterade hon bara:

”Jag tog den störste först”.

I läkarutlåtandet bedömdes hon ha en mental ålder på tolv år. Läkaren ansåg också att hon hade schizofreni, en vanligt förekommande diagnos på den tiden.

Läkaren försökte förklara att det som hänt var sjukdomens fel. Men detta ville Ingeborg inte gå med på:

”Nej, jag är själv ansvarig, och jag är beredd att ta straffet i resten av mitt liv”.

Den 20/4 1929 efter häradsrättens beslut att Ingeborg skulle sinnesundersökas flyttades hon till Växjö kvinnofängelse.

Senare friades hon och det bestämdes då att hon skulle få psykiatrisk vård. Men på grund av platsbrist vid Restad* sjukhus tillbringade hon ändå ett år i fängelset i Växjö innan den 1 april 1930 flyttades tillbaka till Restad.

Restads sjukhus festsalen

ALDRIG RIKTIGT FRI

Artur gift om sig efter en kort tid men bodde kvar i Vesene. Ingeborg blev utskriven från sjukhuset 1947 och levde sen i ytterligare 31 år. När det inte fanns någon som kunde ta hand om henne i hemmet fick hon flytta tillbaka till Restads sjukhus där hon blev kraftig neddrogad med psykofarmaka.

INGEBORGS FÖRÄLDRAR OCH SYSKON

  • August Olausson född 24/1 1848
  • h 30/12 1881 Selma Mathilda Andersdotter född 21/7 1863
  • s Martin Rickard född 3/7 1883 Storegården Horsared Vesene
  • d Anna Etalia född 5/9 1885 Storegården Horsared Vesene
  • s Hilding Oskar född 2/8 1890 Storegården Horsared Vesene
  • s Ernst Artur född 12/10 1894 död 1/11 1894 Storegården Horsared Vesene
  • s Einar Julius född 25/12 1895 Storegården Horsared Vesene
  • d Daggny Lydia 21/4 1898 Storegården Horsared Vesene
  • d Ingeborg Maria född 14/6 1901 Storegården Horsared Vesene död 17/9 1978 Ljung

INGEBORGS EGEN FAMILJ

  • Einar Artur Andersson född 15/1 1894, hemmansägare Vesene
  • h 22/6 1923 Vesene kyrka Ingeborg Maria Olsson född 14/6 1901, Storegården Horsared död 17/9 1978 Ljung
  • s Tor Ingvar född 9/4 1924 Vesene, mördad av modern 22/3 1929 Vesene
  • s Efraim Artur Anders född 10/1 1926 Vesene, mördad av modern 22/3 1929 Vesen
  • d Inga Brita Lucia född 13/12 1927 Vesene, mördad av modern 22/3 1929

* Restads sjukhus: ”Vänersborgs hospital och asyl” började byggas år 1901. Arkitekt var Axel Kumlien. Sjukhuset stod färdigt år 1905. Den förste överläkaren var Doktor Daniel Sellberg.

Vänersborgs hospital och asyl placerades utanför staden Vänersborg i närheten av Göta älv. Tanken var att omgivningarna med parkmiljö och orörd natur skulle vara en bra för patienterna.

Restads sjukhus patienter firar midsommar

Sjukhusområdet var som ett eget litet samhälle och bestod förutom av vårdbyggnaderna av till exempel bageri, verkstäder och begravningsplats. Vattnen tog man från Göta älv direkt till det egna vattentornet. Gamla Restad gård försåg området med livsmedel. De intagna fick i den mån det gick hjälpa till att arbeta i detta samhälle i miniatyr.

Även personalen som arbetade på sjukhuset bodde på området. För att ta sig in och ut på området måste de passera en portvaktsstuga. Senare uppfördes personalbostäder också utanför grindarna.

Sjukhusområdet vid Restad Gård har vid flera tillfällen ändrat namn. Vänersborgs hospital och asyl kallades också för Restads hospital och asyl. Benämningen hospital och asyl ersattes sedan av sjukhus. År 1931 ändrades namnet till Restads sjukhus och år 1973 byter det namn till Östra Klinikerna.

I slutet av 1800-talet var Bror Andersson från Stigen i Färgelanda arrendator på Restad. Under den tiden uppförde hans släkting Maria Andersson (Maria på Stigen) ett sjukhem för ”nervsjuka” kvinnor på området. År 1891–1895 drevs Mariahemmet vid Restad. Det är dock oklart om detta privata vårdhem var ursprunget till att Vänersborgs hospital och asyl kom att uppföras.

__________________

Berättelsen grundar sig bland annat på Maria Bouroncles bok ”Det kom för mig i en hast : historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson” Den är mycket läsvärd. Köp den här: https://www.adlibris.com/se/bok/det-kom-for-mig-i-en-hast-historien-om-barnamorderskan-ingeborg-andersson-9789188959706?fbclid=IwAR1hpu9iOa65ZMNoYHHZGwU56yMlb-iarmKPc1KxnrUrLZLUtJbvdt5-eWs

Betygsätt berättelsen!

Betyg 4 / 5. Omdömen 6

Ingen som har tyckt till än

Dela med dig till dina vänner

FÖRSLAG BERÄTTELSER

DAGBOK

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 19 T.

"D. 19 T. halfklart, starkt töväder, slädföret bortskämt. På morgon gick Rydberg till Wårgårda. På e. m. klart. Högg jag ved åt mig. På afton 2 gr. k. Kl 10 kom Rydberg hem. Emil var i Wårgårda med potatis och fick der 6 kronor per tunna. Fredr. Gustafsson på Iglabo...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 18 M.

"D. 18 M. Mulet, lugnt, 2 gr. blidt. På f. m. voro A. Johansson i Eggvena Håkansg. med 2 hästar och A. Eriksson i Hoberg Postg. med 1 häst här och köpte virke. Rydberg körde hem bräder från Krutg. På e. m. var Rydberg i Norunga Prestg. hvarest förrättades auktion å de...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 17 S.

"D. 17 S. Mulet, nästan lugnt på m. 6 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen, en rätt tröttsam promenad, emedan snön största delen af vägen räckte till knävecken, på återvägen mötte jag kommunalnämndsordföranden Fredrik Andersson i Kättlingabo, som promenerande var på väg...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 16 L.

"D. 16 L. Strömoln, lugnt, på m. 6 g. kallt. På f. m. voro Rydberg och Emil ute och skottade upp vägen från Iglabo förbi Tolsg. till Ljur stom. Jag skottade vägar på gården, samt sågade och högg ved åt mig. Frun och Hulda hade tagit sig bak före (eller rättare)...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 15 F.

"D. 15. Fr. klart, lugnt, på m. 7 gr. kallt. På f. m. var jag i Långaredsboden, vid Ljurs bod mötte jag Ljurs snöplog förspänd med 4 hästar, hvars snöskottningsdistrikt räcker från Öna till Stommen. Strax hitom Långared mötte jag Långareds snöplog, äfven förspänd med...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 14 Th.

"D. 14 Th. Mulet på m. 5 gr. k., blåst och starkt yrväder, På e. m. 3 gr. blidt, starkare blåst och snöyra. Jag har hela dagen arbetat med att sätta skaft på skedar och knifvar. Hulda hjelpte Emil med tröskning. På afton, frun är orolig öfver att Rydberg ej hemkommer...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 13 O.

"D. 13 O. Strömoln på m. 11 gr. kallt. Något blåsigt. Hulda blef hastigt illamående under natten, men är nu på morgon kry igen. På f. m. satte jag skaft på 3-ne afbrutna metallskedar, den ena skänkte jag till frun, den andra till Alma och den 3-dje till Hulda. På e....

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 12 T.

"D. 12 T. Klart, på morgon 17 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen med tidningar, samt återtog äldre tidningar. Rydberg körde hem ved från skogen. Vid m. t. 10 gr. kallt. På e. m. gjorde jag blanksmörja, Rydberg sålde sitt lilla gula sto till J. H. Österberg, och reste...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 11 M.

"D. 11 M. Första rättegångsdagen med Gäsene härad. 18 gr. kyla, strömoln, narigt. Voro Rydberg och jag vid tinget i Ljung. Några handlingar emottogs ej från någondera af parterna, utan saken dem emellan kommer att vid detta tinget afslutas. Jag slapp att vittna, men...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 10 S.

"D. 10 S. På m. halfklart nästan lugnt 12 gr. k. vid m. t. 10 gr. På e. m. klart var Petersson uppe hos mig. Karl Andersson i Gundlered var hos Rydberg. Flickorna Hulda och Nanny voro äfven en stund uppe hos mig och sågo i mina böcker." Hulda...

 

BookBeat

Över 200.000 ljudböcker på lager

Prova på GRATIS i två veckor. Klicka här.

ALLA BERÄTTELSERNA

KÄLLOR

Abraham Winka: En Gårds Historia

Linnar Linnarsson: Bygd By och Gård

Karl Eriksson: Gårdsägarn Torparn och Knekten

J. W. A. Yllander: Min dagbok året om 1889

Stig Svenssons memoarer: Bondeminnen

Stefans Hemsida

Svältornas Fornminnesförenings: årskrifter

Kyrkoböcker