Kungsgatan Vårgårda 1920. Vårgårda hembygdsförening

VÅRGÅRDA

EN UNG MEN VÄLDIGT GAMMAL ORT

Vårgårda samhälle är ungt emedan platsen för dagens tätort och ett stort område där omkring har en mycket lång historia.

Platsen för dagens Vårgårda samhälle ligger i den socken som under medeltiden benämndes Skövde socken. 

Socknen bytte namn till Kullings-Skövde den 17 april 1885 för att undvika förväxling med staden Skövde.

Namnet Vårgårda fick staden först när ingenjören Fredrik Sundler kom till bygden.

FREDRIK SUNDLER

Fredrik Sundler Järnvägsmuseet

Fredrik var son till Johannes Sundler och Johanna Sahlefelt (Nr 959). Fadern var gift två gånger, först med Johanna, sen med Maria Christina Stierngranat (Nr 1506) från Rångedala. I det första äktenskapet fick han 10 barn, dock dog hälften av dem innan de hann bli vuxna. I det andra äktenskapet med Maria Christina fick han 6 barn. Ett av dem dog i spädbarnsåldern i rödsot. Två av de andra blev 99 år gamla och även de övriga blev riktigt gamla.

I sitt eget äktenskap fick Fredrik inga barn. Dock tog han ett flertal fosterbarn, varav några som var hustruns.  

Efter att ha arbetat i hela riket med att etablera nya landsvägar, järnvägar och stora byggnadsprojekt köpte Sundler gården Wårgårda i Siene socken år 1840. Där uppförde han samma år en ståtlig herrgård precis vid Säveån.

Siene Vårgårda Herrgård Foto Gustaf Ewald Vänersborgs Museum

Fredrik Sundler ser till att Vårgårda station byggs och kring denna byggs sedan nuvarande Vårgårda tätort upp.

Fredrik Sundler föddes den 2 november 1798 i Fänneslunda socken, som son till häradshövdingen Johan Sundler (Arbetade på Säteriet Knorringsdahl) och hans hustru Johanna Sahlefelt. Dopvittnena var många och högt uppsatta personer. Namnlistan är ytterst gedigen, med efternamn som Kafle (Nr 70), Hierta (Nr 250), Lilliehöök (Nr 66), Rosenstierna (Nr 172 och 179), Storkenfelt (Nr 502) och Oxehufvud (Nr 102).

Fredrik dog den 21 september 1868 i Algutstorps församling. Han hade då arbetat som ingenjör, järnvägsentreprenör, byggmästare och herrgårdsägare samt riksdagsman. Han var byggmästare för Nårunga kyrka. Sundler ses som Vårgårdas grundare.

Sundler var förvaltare på faderns Fänneslunda säteri.

1824 gifte han sig med Agnes Hallin.

1827 köpte han Fänneslunda säteri. Han kom sedan att köpa tomter i Borås och bygga fastigheter och grundade Borås Weckoblad som senare blev Borås Tidning. 1835 sålde han Fänneslunda säteri.

1840 köpte han Wårgårda herrgård i Siene och den nuvarande huvudbyggnaden byggdes.

Han byggde stenbron över Nossan som stod klar 1842.

Under 1840-talet inledde han sin period som kyrkobyggare: Barne-Åsaka kyrka, Floby kyrka, Skölvene kyrka. Han var också riksdagsman för Borås, Ulricehamn och Vänersborg. Sundler ritade Nårunga kyrka.

1849 inledde han sin karriär som järnvägsentreprenör då han var med och byggde järnvägen Fryksta-Klarälven (Frykstabanan).

1852 byggde han väg mellan Malmö och Lund och 1852-1853 ledde han arbetet med att bygga om Stigbergsliden i Göteborg.

Sundler var den som såg till att Vårgårda station byggdes där samhället Vårgårda sedan kom att byggas. 1857 blev han stationsinspektor i Vårgårda och 1859 grundade han Vårgårdas bibliotek.

I Vårgårda hade han ett antal poster i nämnder, bland annat som ordförande i kommunalnämnden. Han var också taxeringsman.

VÅRGÅRDA STATION

Vårgårda station 1890 Järnvägsmuseet

Den 16 december 1857 öppnades stambanan för trafik mellan Göteborg och Vårgårda och efter det så utvecklas samhället runt stationen allt mer.

Vårgårda station 1939 Järnvägsmuseet

 

Firma C.J. Andersson grundades av Carl-Johan Andersson 1892

1858 startade den förste handelsmannen upp sin verksamhet i anslutning till stationen i Vårgårda.

Första biblioteket öppnas 1859 och den första banken öppnar 1864.

1862 ser Fredrik Sundler dessutom till att stationen, där han vi denna tid också tjänstgjorde som stins, också blev postinrättning.

Fredrik Sundler gör namnet Vårgårda känt i hela Sverige.

KULLINGS-SKÖVDE KYRKA

Interiör från Kullings-Skövde kyrka. Vänersborgs Museum

Även om orten i dag heter Vårgårda lever det gamla uråldriga namnet Skövde kvar. Ortens kyrka heter Kullings-Skövde kyrka. Den härstammar i sina äldsta delar från 1100-talet medan tornet tillkom så sent som 1859 då det ersatte ett äldre torn som spruckit och rivits.

I kyrkan finns en madonnafigur och en dopfunt från 1200-talet samt ett triumfkrucifix som är något yngre. Ett imponerande altarskåp förvaras på Göteborgs stadsmuseum där många helgon finns avbildade, bl.a. Den heliga Elin av Skövde (Skövde i Skaraborg) och biskop Brynolf Algotsson.

Strax nordost om detta kyrkogården och gravfältet finner man Tumbergs kyrkoruin och öster om den fyndplatsen för den berömda Galstadsyxan som är en ceremoni-yxa av brons tillverkad och brukad under bronsålder. 

SKÖVDE HED

 Skövde hed (i Vårgårda)

Både runt kyrkan och Skövde hed finns massor av rester från gravfält från bronsåldern och vikingatiden. Alldeles i närheten av kyrkan ligger Skövde hed.

Skövde hed var tingsplats för Kullings härad innan tingsstället flyttades till Hol. Den omnämns i mitten av 1500-talet. Under 1640-talet flyttades sedan tingen till Hol som 1644 beskrivs som ”rätt tingsstad” och där det första tingshuset för Kullings härad uppfördes. Sedan flyttade tingsplatsen till Alingsås på 1690-talet, till Eklanda 1698 och åter till Alingsås 1817 där tinget finns ännu idag.

Vid Skövde hed finns även galgbacken där avrättningar skedde.

GALGBACKAR I VÅRGÅRDA

Galgbacken i Vårgårda

Vårgårda hade inte bara en utan två galgbackar. En kallades för ”Hägnen”, som kanske var ett beskrivande ord för att man hängde personer där. Den andra kallas ”Kåkakullen”.

Den sista personen som avrättades på galgbacken var Karlsson-Pelur. Han halshöggs den 12 maj 1859. Hans brott var att han genomfört tre rån och mördat en person. Järnvägen till Vårgårda hade blivit klar två år tidigare så det blev extra många åskådare till spektaklet.

Enligt en berättelse så sa man att ”Han fick lägga tjoka på ett bräe”. Han fick alltså lägga hakan på ett bräde så att blodet skulle kunna samlas upp i en skål. Man trodde på den tiden att blod kunde bota många sjukdomar.

Innan avrättningen fick den dömde både mat och brännvin för att han skulle hålla sig lugn. Göteborgs-Posten noterar om avrättningen ”Han gick lugnt mot sitt öde”.

Det bildades även en ring av betrodda män runt avrättningsplatsen om han mot all förmodan skulle försöka fly.

Ur ”De gamla berättar” av Helge Gummeland (Eggvena bygdegårdsförening) finns även berättelsen med:
”Jag var med när den siste avrättades vid Skövde kyrka. Det är en kulle, Kåkakullen. Folk var ditkallade från hela ”gällt” (pastoratet) och stod i en rund cirkel kring hela backen. Varenda karl hade en käpp i näven. Det kalle de ”spetsegård”. Gick han (den dömde) ut för någon skulle den få lida i stället. Länsman och kronofogden hade haft fram’en för prästen och klocka’n skulle skriftan innan och tala in hans om hans hädanfärd. Sedan åkte de upp till kullen i en öppen grav, där han skulle ligga. Så ledde de fram honom ich tig av honom klär’a. De hade bundit ett kläe för äga på’n. Då han skulle avrättas hade de ett trä, som de la vid kanten på graven och som han fick lägga ner ”tjåka” (hakan) på. Mästerman hade en stor bred yxa. Han huggde av huvudet med ett ända hugg, men han drog yxa lite. Jag stod nära och såg noga allt. Mästerman hade en mugg, och blo’n fick rinna i den. Den blon skulle senare användas för någon sjukdom. Jag gick i Skövde kyrka då. Folkskolläran sa, att vi inte fick få dit utan att våra föräldrar hade lovat oss. Min far var med i spetsgården.

Tidning för Wenersborgs stad skriver den 19/5 1859:

”—Aflidne fånggewaldigern Wassenii baneman, Olof Karlsson Pelur, kommer att afföras från härwarande cellfängelse nästa tisdag, för att påföljande dag den 25 i denna månad kl. 12 på dagen undergå dödsstraffet å Kullings härads afrättningsplats vid Skövde gästgifwaregård, straxt inwid Wårgårda jernwägsstation. Ehuru af ett rått obändigt lynne, finnes Karlsson likwäl nu få tillwida hafwa uppfattat sin belägenhet och wara undergiven sitt öde, att han, i hopp om ett bättre lif efter detta, säger sig längta efter den dag då hans jordiska lidanden skola ändas och han med döden får försona sina brott.”

I Handelstidningens Weckoblad den 4/6 1859 kunde man läsa:

”-Afrättning. Olof Karlsson Pelur afrättades d. 25 Maj kl. 12 på dagen på Sköfde hed, i närheten af Wårgårda jernvägsstation. Delinqventen, som under resan och i sista stunden visade mycken själsnärvaro, gick med stadiga och raska steg inom spetsgården fram till stupstocken. Först vid den sista presterliga välsignelsen märktes någon egentlig rörelse hos honom, och ögonblicket derefter hade lagen uträft sin rätt.”

AVRÄTTAD SKÖVDE HED 29/11 1719

Ett annat makabert brott skedde 1719. Anders Persson i Djuphult vid Alingsås hade begått två abnorma brott, dels blodskam, dels tidelag, dessutom med två kor!

För dessa båda brott skulle han få sota med livet. Den 29e november 1717 avrättades han på Skövde hed.

I källan anges: ”29 Nov: halshöggs och brändes på Skövde hed Anders Persson i Djuphult för bedrivet kätteri (blodskam red. anm.) med sin dotter och tidelag med två kor.”

Länk https://www.rotter.se/faktabanken/avrattade/914-2015-12-31-17-38

NAMNET VÅRGÅRDA

Namnet Vårgårda nämns första gången i ett gåvobrev utfärdat i Skara av Märta Bengtsdotter den 17 maj år 1420. Där förordnar hon att efter hennes död gården Vårgårda (Walgaardhe) i Siene socken av Kullings härad, skall tillfalla hennes son Odde Ulfsson, detta därför att hon i 26 år uppburit avrad (arrende) av hans fädernegård. (Ur Svenskt Diplomatarium, brev nr 19.480).

SIENE VÅRGÅRDA HERRGÅRD

Delar av Vårgårda by köptes i början av 1723 av lagmannen Göran Knorring

1790 köptes hela byn plus Jonskulle av Kykoherde Sven Kullman

1840 inköptes byn av Fredrik Sundler som flyttade byggnaderna till sin nuvarande plats

1842-1856

  • Fredrik Sundler f 2/11 1798 i Ving Ås härad d 21/9 1868 Algutstorp
  • H 1824 Agnes Hallin f 27/2 1805 i Borås
  • fd Bertha f 1833(Hallin) i Borås
  • fs Axel f 1835(Hallin) i Borås t Göteborg 56

familjen till Herrljunga 1856

FREDRIK SUNDLERS FAMILJETRÄD

 

Klicka på länken för att se en förstoring: Sundler

 

Källor:

Kyrkoböcker

Tidningsartiklar

Boken ”Fredrik Sundler- En märklig man” av Lars-Åke Kempe

Boken ”Vårgårda kommun 50 år” utgiven av Vårgårda kommun och Alingsås tidning 2002

 

FÖRSLAG BERÄTTELSER

[metaslider id="241839"]

OM MIG

GOSSEN MED ETT STORT HÅL

Om du är intresserad av att veta vem jag är och vad som är min historia kan du läsa det på den här länken klicka på bilden nedan:

DAGBOK 1889

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 19 T.

"D. 19 T. halfklart, starkt töväder, slädföret bortskämt. På morgon gick Rydberg till Wårgårda. På e. m. klart. Högg jag ved åt mig. På afton 2 gr. k. Kl 10 kom Rydberg hem. Emil var i Wårgårda med potatis och fick der 6 kronor per tunna. Fredr. Gustafsson på Iglabo...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 18 M.

"D. 18 M. Mulet, lugnt, 2 gr. blidt. På f. m. voro A. Johansson i Eggvena Håkansg. med 2 hästar och A. Eriksson i Hoberg Postg. med 1 häst här och köpte virke. Rydberg körde hem bräder från Krutg. På e. m. var Rydberg i Norunga Prestg. hvarest förrättades auktion å de...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 17 S.

"D. 17 S. Mulet, nästan lugnt på m. 6 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen, en rätt tröttsam promenad, emedan snön största delen af vägen räckte till knävecken, på återvägen mötte jag kommunalnämndsordföranden Fredrik Andersson i Kättlingabo, som promenerande var på väg...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 16 L.

"D. 16 L. Strömoln, lugnt, på m. 6 g. kallt. På f. m. voro Rydberg och Emil ute och skottade upp vägen från Iglabo förbi Tolsg. till Ljur stom. Jag skottade vägar på gården, samt sågade och högg ved åt mig. Frun och Hulda hade tagit sig bak före (eller rättare)...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 15 F.

"D. 15. Fr. klart, lugnt, på m. 7 gr. kallt. På f. m. var jag i Långaredsboden, vid Ljurs bod mötte jag Ljurs snöplog förspänd med 4 hästar, hvars snöskottningsdistrikt räcker från Öna till Stommen. Strax hitom Långared mötte jag Långareds snöplog, äfven förspänd med...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 14 Th.

"D. 14 Th. Mulet på m. 5 gr. k., blåst och starkt yrväder, På e. m. 3 gr. blidt, starkare blåst och snöyra. Jag har hela dagen arbetat med att sätta skaft på skedar och knifvar. Hulda hjelpte Emil med tröskning. På afton, frun är orolig öfver att Rydberg ej hemkommer...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 13 O.

"D. 13 O. Strömoln på m. 11 gr. kallt. Något blåsigt. Hulda blef hastigt illamående under natten, men är nu på morgon kry igen. På f. m. satte jag skaft på 3-ne afbrutna metallskedar, den ena skänkte jag till frun, den andra till Alma och den 3-dje till Hulda. På e....

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 12 T.

"D. 12 T. Klart, på morgon 17 gr. k. På f. m. var jag i Nolhagen med tidningar, samt återtog äldre tidningar. Rydberg körde hem ved från skogen. Vid m. t. 10 gr. kallt. På e. m. gjorde jag blanksmörja, Rydberg sålde sitt lilla gula sto till J. H. Österberg, och reste...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 11 M.

"D. 11 M. Första rättegångsdagen med Gäsene härad. 18 gr. kyla, strömoln, narigt. Voro Rydberg och jag vid tinget i Ljung. Några handlingar emottogs ej från någondera af parterna, utan saken dem emellan kommer att vid detta tinget afslutas. Jag slapp att vittna, men...

J. W. A. YLLANDERS DAGBOK 1889: Februari D. 10 S.

"D. 10 S. På m. halfklart nästan lugnt 12 gr. k. vid m. t. 10 gr. På e. m. klart var Petersson uppe hos mig. Karl Andersson i Gundlered var hos Rydberg. Flickorna Hulda och Nanny voro äfven en stund uppe hos mig och sågo i mina böcker." Hulda...

 

BookBeat

Över 200.000 ljudböcker på lager

Prova på GRATIS i två veckor. Klicka här.

ALLA BERÄTTELSERNA

KÄLLOR

Abraham Winka: En Gårds Historia

Linnar Linnarsson: Bygd By och Gård

Karl Eriksson: Gårdsägarn Torparn och Knekten

J. W. A. Yllander: Min dagbok året om 1889

Stig Svenssons memoarer: Bondeminnen

Stefans Hemsida

Svältornas Fornminnesförenings: årskrifter

Kyrkoböcker