KALA-PETTER

Torpet Lyckorna under Iglabo.

Klicka på kartan för att se den större

Kala-Petter Duktig Bonde, Tjuvjägare och Hembrännare

Den förste ägaren till Iglabo efter Agneta Sylvan blev Petter Olofsson på torpet Lyckorna i Ljurs socken. Petter var son till Olof Torsensson och Elin gunnarsdotter, som ägde en del av Gundlered Västergården i början av 1820-talet. Olof och Elin kom på obestånd och måste med sina sju barn bosätta sig i backstugan Källeberg.

Sonen Petter gifte sig med Anna Carlsdotter på torpet Lyckorna och blev därmed ägare till torpet.

Petter kallades “Kala Petter” eller rätt och slätt “Petter i Ljur”.

Petter köpte Iglabo 1835 men hade svårigheter att få fram pengar till sina amorteringar på gården. En länsman erbjöd sig att hjälpa honom. Hjälpen blev emellertid så grundlig, att Petter förlorade Iglabo och därtill också övriga tillgångar. Gården såldes på exekutiv auktion den 16 mars 1839.

Kala Petter var utan tvivel en mycket duktig bonde och nyodlare. Han utvidgade åkerarealen på sitt ägandes Lyckorna och lade många tunnland “ryamarker” under plogen. Därtill köpte han delar av Frälsegården och Tolsgården. På Lyckorna förfogade han över en mycket vacker trädgård, som säges ha varit den förnämsta i trakten. Det uppges, att han hade en hel “skog” av förädlade äppleträd. Mången anser, att han var föregångsman både på jordbrukets och trädgårdskulturens område.

Däremot var “Petter i Ljur” mindre noggrann, när det gällde att följa jaktstadgan och hembränningsförbudet.

Vad jakten beträffar, säges Peter ha varit mycket svår mot orrtupparna oavsett vad tid det var på året, och mot hembränningsförbudet var han en svuren fiende. Liksom en spindel i sitt nät, höll han alla trådar i sin hand, när det gällde handel med den brända varan. Regelbundet uppenbarade han sig på marknaderna i Alingsås, Borås och Mörlanda och tog upp order. Tyst och smidigt flöt det hela. Hans organisation var perfekt.

Förutom förmedling av hemgjort brännvin bedrev han också kreaturshandel. Han hade sinne för affärer, men gillade inte tungt kroppsarbete. Det fick drängarna utföra. Trots att en stor del av hans inkomster kom in genom brännvinsförsäljning, säges han ha varit en nykter och skötsam person.

Petter Olofsson och hans hustru Anna hade fem döttrar och fem söner.

Andreas föddes 1833. Han blev ägare till torpet Gärdet och senare även en del av Frälsegården.

Dottern Lovisa, född 1836, utvandra­de till Minnesota.

Benjamin född 1839, var gift med Kristina Andreasdotter från Hjulsered. Benjamin med familj flyttade i början av 1890-talet till Borås. Benjamin köpte ett område, Lundby, som låg omedelbart intill staden för 12.000 kronor. Utom bra boningshus och ladugård var det så mycket jord, att där föddes häst och två kor. Hela området är nu bebyggt.

Klara föddes 1842 och var gift med hemmansägaren August Gabrielsson och bodde bl.a. på Ornunga Stommen.

Charlotta föddes 1844 var gift med skomakaremästaren Renström i Herrljunga.

Kristina föddes 1846. Hon var lärarinna i Ornunga och gifte sig med folkskolläraren August Östlund i Horla.

Matilda, som var ogift, dog i 30-årsåldern.

Kasper, som föddes 1851 ägde Ljur Skattegården.

Mina föddes 1854, men dog som barn.

Leander Pettersson 1857-1942

Leander föddes 1857 och han övertog faderns tre brukningsdelar. Han blev redan före 8-årsåldern skriven som ägare. Fadern Petter ville nämligen frånhända sig ägandeskap av fastighet för att slippa kommunala uppdrag, som han hade mer avsky för än intresse. Den som inte hade fastighet till visst värde kunde inte uppnå det fyrktal, som då fordrades för att få röst­rätt och för att vara valbar till kommunala tjänster.

Leander var gift med Selma Eriksson från Korpås. De hade två döttrar och tre söner.

Bröllop 1913 mellan Anna Leandersson och Nils Stjerna från Ramnaklev. Hölls hos Selma och Leander Pettersson, Ljur Frälsegården.

Foto: Gustaf Ewald.

Dottern Anna gifte sig med slöjdlärare Nils Stjerna från Ramnaklev. Alice, som var gift med handlanden Nils Fransson i Vårgårda, dog innan 50-årsåldern. Sonen Paul, ägare till Ljur Skattegården och gift med Anna Andersson från Ig­labo och David, som föddes 1895 och gift med Märta Svensson från Horla. De övertog 1927 övertog hemmet Frälsegården 7:2, Leander och Selma hade också sonen Åke, som blev fabrikör och köpman i Göteborg. Han var gift med Gunhild Sjödahl.

Betygsätt sidan!

Betyg 5 / 5. Omdömen 1

Ingen som har tyckt till än

Dela med dig till dina vänner

IGLABO

Iglabo är i en liten vacker by vid kanten av Iglabo sjö strax utanför Vårgårda. På 1600-talet fanns här bara en gård, vilken gjordes till säteri av adelsmannen Nils Nilsson Stiernflycht.

Här "föddes" det unika äpplet "Iglabo Stött" år 1687 och det finns fortfarande kvar på en del gårdar runt omkring och givetvis även i Iglabo.

De viktigaste ägarna till Iglabo har varit adelsfamiljerna Igelström, Stiernflycht, von Schwartzenhoff och Ridderbielke. Läs mer om Iglabos samtliga ägare.

Läs dagens spännande berättelse.

Klicka på bilden nedan så öppnar sig sidan med dagens spännande berättelse.

ROLF BERÄTTAR

Se kortfilmerna där Rolf berättar om adel och torpare, säterier och gårdar, hemskheter och trevliga episoder från förr.

DAGBOK 1889

1889: Februari D. 22 Fr.
"22 Fr. Klart, lugnt, på m. 12 gr. kyla. På f. m. var jag i Nolhagen. Vid 14 m. t. 7 gr. k. i skuggan. På e. m. mulet med något yrväder. Jag arbetade med bokklistring, jag gjorde äfven en virkkrok (eller virknål) åt Hulda. Rydberg stökade med sina redskap. Frun...

ALLA BERÄTTELSER

KÄLLOR

Karl Eriksson “Gårdsägarna Torparn och Knekten”

Abraham Winka: “Iglabo – En gårds historia”

J W A Yllander: “Min dagbok året om 1889”

Svältornas Fornminnesförening: årsskrifter

ArkivDigital: Kyrkoböcker

Linnar Linnarsson: Ett flertal skrifter