ALLA BERÄTTELSER

FÖDER PÅ UGNEN

Bjurum Foto K Cajmatz 1856 Västergötlands museum

En försommardag begavs sig kyrkoherde Olof i Vilske-Kleva till ett av Mårbys* frälsehemman tillsammans med sin hustru och två andra hederliga kvinnor. Det var Kristi Himmelfärdsdag den 23 maj 1659.

I byn spreds det rykten om att en ogift kvinna vid namn Elin Jonsdotter hade fött ett barn och bragt det om livet. Ryktena hade nått kyrkoherden, som kände sig nödsakad att ta reda på sanningen.

Väl framme vid gården där Elin bodde frågade kyrkoherden Elin rakt på sak om hon fött ett barn, men hon nekade till detta.

Kyrkoherde Olof bad därpå kvinnorna i sitt sällskap att undersöka Elin för att hitta tecken på barnafödande. De tog med den skärrade flickan in i stugan och där fick hon klä av sig. De båda äldre kvinnorna börja bryskt undersöka den påstådda barnaförderskans kropp. Snart såg de de typiska tecknen som en födsel får på en kvinnas kropp och efter att Elin klätt på sig återvände de till kyrkoherden och rapporterade sina fynd.

Denne frågade barskt Elin igen om hon fött ett barn och denne sågen ingen annan utväg än att erkänna.

Kyrkoherden ville förstås veta vad hon gjort med barnet och då tog den förtvivlade kvinnan med sällskapet till sin faders ladugård och visade dem stället där hon grävt ner barnet.

De fick fram spadar och grävde upp den grunda gropen. Däri låg en livlös liten kropp efter det döda barnet. Det visade sig vara ett väl framgånget och fullkomligt gossebarn.

Elin berättade att hon fött pojken vid middagstiden föregående fredag sittande på ugnen med ugnsstolparna som spjärn. Därefter hade hon burit den lille i sin famn till ladan. Där hade hon märkt att gossen tog ett par svaga flämtningar till andetag, men för övrigt fanns det inget liv i den lilla kroppen. Hon lade ifrån sig pojken och grävde en grop med spaden från ladugården. Sen la hon försiktigt sitt lilla nyfödda barn i den improviserade graven och täckte över det med jorden igen. Nu hade det legat sex dagar i sin makabra grav i ladugården.

Kyrkoherden försökte få henna att berätta hur hon dödat barnet, men hon påstod att det var dött när hon grävde ner det och att hon inte dödat barnet..

Karin Olofsdotter som var med i kyrkoherden sällskap vid den hemska upptäckten gjorde rent den lilla döda kroppen efter att det grävts upp. Hon upptäckte då att det hade en blå rand runt halsen och utmed det vänstra örat.

Detta fick kyrkoherden att pressa Elin på ytterligare bekännelser, men hon fortsatte att hävda att hon inte visste hur barnet dött.

Kyrkoherden blev då aggressivare i sitt utfrågande och pressade Elin att bekänna för att inte hamna i helvetet. Till slut måste hon erkänna: ”Jag må så gärna bekänna, Gud bättre mig, ty jag har syndat mot min herre och Gud. Jag var rädd att barnet skulle gråta och röja mig. Därför stoppade jag snippen på mitt förkläde i barnets mun. Snart var det lilla live som fanns i honom borta.”

Den unga förtvivlade kvinnan blev kastad i fängelse och det blev rättegång, först i tingsrätten, där hon dömdes till döden och senare i hovrätten. Tingsrättens byamän var obönhörliga. Elin var en barnamörderska och skulle få hårdast tänktbara straff, döden. Göta Hovrätts dom var lika hård och obönhörlig: ”Elin kan inte benådas till livet, utan ska halshuggas utan uppskov och i jord grävas ner bortom kyrkogården, andra till sky och varning.”

Skarprättarbila

Kort därefter slutade Elins liv när skarprättaren högg sin yxa genom hennes magra hals och huvudet skiljdes från kroppen. Rackarn, bödelns dräng och städare av avrättade lik, tog hand om det avhuggna huvudet och den makabra kroppen och tog kroppsdelarna till kyrkogården där han grävde ner dem i en grop utanför själva kyrkogården. Han skyfflade tillbaka jorden över gropen och därmed försvann Elin för evigt, utan riktig grav och utan någon gravsten. Att det även måste funnits en fader till barnet var det ingen som brydde sig om. Elin hade varit en synderska och ingen annan. Därför skulle hon försvunna ut från allas minnen och medvetande.

Minnessten för Mårby kyrka

FAKTA OCH INFORMATION

* Mårby var en socken i Gudhems härad i Västergötland. Dess område tillhör nu Falköpings kommun i den del av Västra Götalands län som tidigare ingick i Skaraborgs län. 1768 sammanslogs Mårby och Hångers socknar och bildade Bjurums kyrkosocken.

Förutom spridda gravar från bronsålder och äldre järnålder märks ett stort gravfält från yngre järnåldern vid Mårby, där också en märklig vapengrav från keltisk järnålder påträffats.

Mårby kyrkoruin

Mårby Kyrka låg på åsen, den gamla vikingatida gravplatsen, på vilken nu en minnessten är rest. Redan vi en inventering 1583 omtalas att ”takitt var slett föruthitt”, vidare nämns gängse inventarier men de synes vara gamla redan då. I gamla sockenstämmoprotokoll omtalas tornet, som var täckt med spån. Kyrkans enda klocka sägs nu tjänstgöra som lillklocka i Bjurum kyrka.

Bjurums kyrka. Falbygdens museum

Mårby kyrka hade sakristia, troligen på långsidan, samt vapenhus, sannolikt på södra sidan, som fallet brukar vara i andra gamla kyrkor i trakten. Det fanns bänkar på vardera sida om altaret och altardisk med pall runt om. En ”långsläktare” fanns sedan 1685, troligen utmed norra långsidan. Förutom de båda bänkar som voro reserverade för herrskapet på St. Bjurum, fanns på norrsidan 7 och på södra 12 bänkar, vilka var fördelade på de olika gårdarna. Kyrkan har varit byggd på ett gravfält från vikingatiden med ännu synliga gravhögar.

Ett klockaretorp har tydligen funnits i Mårby. Anders fiskare nämns här 1685 vid bänkdelningen i Mårby Kyrka. Fiskartorpet låg strax norr om kyrkan. Klockaretorpet låg nere vid randen av Mårbysjön enligt gamla kartor.

1786 ersattes den gamla kyrkan av en ny och de båda romanska stenkyrkorna i Hånger och Mårby revs.

 

Betygsätt sidan!

Betyg 4.6 / 5. Omdömen 28

Ingen som har tyckt till än

Dela med dig till dina vänner

ÅRETS JULKLAPP "ORIGINAL PÅ BÖGDA"

Nu kan du förhandsbeställa boken "ORIGINAL PÅ BÖGDA" och få den levererad före jul. Boken handlar om speciella människor som levt i Svältbygderna. Där finns berättelsen om "Ljurskamjölnaren", "Ledsbackabarnen", "Anders Alf", "Petter-Smed" och många fler.

Pris: 395 kr plus frakt 65 kr = 460 kr

Du kan köpa den i butiken på hemsidan eller Swisha till 0735392030 eller så kan du maila mig.

HAR DU LÄST DEN HÄR?

BLI MEDLEM

När du blir medlem får du dessa förmåner:

  • 20% RABATT PÅ BOKEN "ORIGINAL PÅ BÖGDA"
  • NEDLADDNINGSBARA HISTORISKA KARTOR
  • TILLGÅNG TILL FOTOARKIVET
  • DELTA GRATIS I TIPSPROMENADER
  • LÄSA SIDOR OM GÅRDAR OCH TORP OCH DE SOM BODDE DÄR
  • HUNDRATALS ADELSTAVLOR
  • VIDEO&LJUD-BERÄTTELSER
  • CHAT-FUNKTION MELLAN MEDLEMMAR
  • ...och ännu fler förmåner tillkommer...
MEDLEMSKAP KOSTAR BARA 149 KRONOR PER ÅR

ALLA, både medlemmar och icke-medlemmar får givetvis även i fortsättningen läsa alla berättelser på www.iglabo.se fritt!

 

[pmpro_levels]

DAGBOK 1889

23 Oktober Onsdag
"D. 23 0. Halfklart, kyligt var jag i Wårgårda, samt på Olstorp der jag spisade middag, Sedan gick jag åter till Wårgårda med 2 bref från Patron Rutensköld, ett till Konsul Lampert i Stockholm och ett till Bruksförvaltaren herr Stakell på Svartvik. Herr Nilsson på...

ÅRETS JULKLAPP "ORIGINAL PÅ BÖGDA"

Nu kan du förhandsbeställa boken "ORIGINAL PÅ BÖGDA" och få den levererad före jul. Boken handlar om speciella människor som levt i Svältbygderna. Där finns berättelsen om "Ljurskamjölnaren", "Ledsbackabarnen", "Anders Alf", "Petter-Smed" och många fler.

Pris: 395 kr plus frakt 65 kr = 460 kr

Du kan köpa den i butiken på hemsidan eller Swisha till 0735392030 eller så kan du maila mig.

SÖK PÅ INTERNET

KÄLLOR

Karl Eriksson "Gårdsägarna Torparn och Knekten"

Abraham Winka: "Iglabo - En gårds historia"

J W A Yllander: "Min dagbok året om 1889"

Svältornas Fornminnesförening: årsskrifter

ArkivDigital: Kyrkoböcker

Linnar Linnarsson: Ett flertal skrifter

Oskar Lidén: Svältorna och Livet i Svältbygden förr och nu

IGLABO
Left Menu Icon