ANDERS PETTER NÄTT

FÖRSTA HUSTRUN

Torpet Östra Blombacka under Ornunga Gisslagården upptogs på 1860-talet av Anders-Petter Nätt, född i Spångakil 1835, och hans hustru Annika Andersdotter, född i Grude samma år.

Det fanns inte någon väg till torpet så Anders-Petter fick bära allt virket till sina hus.

För att kunna skaffa uppehälle till den snabbt ökande familjen, måste Nätt arbeta som rallare, och dessutom göra dagsverken hos bönderna för en dagspenning, som på den tiden var 75 öre under sommaren och 50 öre under vintern.

BARA DÖTTRAR

Annika och Anders Petter fick sex döttrar, Tilda Maria född 1859, Ida född 1862, Selma född 1864, Emma född 1868, Ada Charlotta född 1871 och Anna Serafia 1876. Anna Serafia fick sonen Nils, född utom äktenskapet 1896.

År 1878 dog hustrun och lämnade Anders Petter Nätt med sex små döttrar, varav den minsta, Anna Serafia var under två år gammal.

ANDRA HUSTRUN

Ett år senare gifte Nätt om sig med ett mycket energiskt fruntimmer, Lotta (Anna Charlotta Andreasson), född 1847 på Frälsegården i Ljur. Hon var alltså tolv år yngre än Anders Petter.

Lotta hann med att ha hemmet i gott skick och därtill spinna åt bondhustrurna. Hon gick även borta på arbete. På grund av hustruns duglighet rådde under den tiden ett relativt välstånd i hemmet. Den primitiva ladugården ersattes av en ny präktig ladugård.

År 1891 dog även Lotta. De flesta av styvdöttrarna hade då lämnat hemmet. Med Lotta hade Anders Petter en dotter, Ellen Olivia, född 1882 och sonen Karl Oskar som bara var fem veckor gammal när modern dog.

Anders Petter Johansson Nätt med den tredje hustrun Inga Matilda Andersdotter-Sääf

TREDJE HUSTRUN

Efter tre år, 1894, gifte sig Nätt åter med en änka, Inga Matilda Andersdotter-Sääf, född 1852 på Fribacken i Ljur. Hon var ännu yngre än Lotta och 17 år yngre än maken.

Matilda med den tidigare maken Olaus Svantesson

Hon liksom Nätt hade en treårig son, Algot Valdemar Olausson. Matilda hade varit gift med Olaus Svantesson i Högelid i Ljur, men han dog 1892.

Nätt hade hittills drabbats av många svårigheter, men flera återstod.

BARA OLYCKOR

När pojkarna var i sjuårsåldern hade de en gång lämnats ensamma hemma. Nätt var som vanligt borta på arbete och hustrun hade gått till affären. Pojkarna hade då tänt eld på en ljunghög. Elden spred sig till ladugården, som brann ned mycket fort på grund av blåst och föregående torka.

Då grannarna kom, kunde ingenting räddas, inte ens kon. Man kan tänka sig Nätts känslor, då han kom hem och fick se, att hans präktiga ladugård var borta och den förkolnade kon låg i askan. Till råga på olyckan hade Nätt försummat att höja brandförsäkringen sedan han byggt ny ladugård. Den första primitiva ladugården var försäkrad för 60 kronor och kon för 40 kronor, summa 100 kronor. Detta var allt, vad han kunde få ut av brandstolsbolaget.

Nätt kunde inte bygga ladugård som motsvarade den brunna, utan han fick nöja sig med en gammal ladugård, som flyttades från ett torp i Nårunga.

Då Nätt var 76 år, blott tre år före sin död, friköpte han torpet. Han fick därtill ett stycke ljungmark. Nätt satte genast igång med att uppodla och stenröja det nya området.

Nätts sju döttrar for alla till Amerika, där de klarade sig bra. Några blev ganska förmögna. Barnbarnen har varit i Sverige och sett de marker, som morföräldrarna trampat. Sonen Karl Oskar var vaktmästare vid Stora hotellet i Falköping.

ANDERS-PETTERS BARNDOM

Det kan ha sitt intresse att närmare följa Nätts förehavanden. Anders-Petter Nätt måste, redan i skolåldern, lämna hemmet och ta platser, som barnvakt och vallgosse. Han fick gå ända till Bollebygd innan han kunde få ett arbete.

Efter att ha gått vall några år, tog han tjänst som bonddräng, först i Spångakil och sedan på Stenhögen. Under den tid han tjänade som bonddräng, hade han endast haft dessa två platser. Det visar att husbönderna var belåtna med honom.

Då Nätt tjänade som dräng på Stenhögen, blev han kär i en piga på Stora Långared. De bestämde sig snart för att bilda hjonelag, trots de mindre ljusa framtidsutsikterna. Tjänarnas löner var så låga på den tiden, att det inte var möjligt att spara något för bosättning. Det unga fästfolket hade därför inte mer än sina starka armar och sin okuvliga energi.

Nätt hade utsett en plats för hemmet, som visserligen låg avsides och långt ifrån vägar, men som var ganska lättodlad. Som nämnts fick Nätt bära fram virket till husen. Han hade även fått ganska goda arrendevillkor. Boningshuset gjordes någorlunda ordentligt med ett rum och förstuga. Ladugården blev mycket primitiv. De första åren inhystes kon i förstugan till boningshuset.

Som Nätt var beroende av sin arbetsförtjänst, ville han inte avstå från någon dagspenning, varför han mest gjorde sitt arbete hemma om nätterna, oaktat att arbetet borta varade från kl. 6 på morgonen till kl. 9 på kvällen. Nätt odlade snart upp hela sin areal, fyra tunnland, och inhägnade torpet med den sten han brutit upp. De större stenarna sprängdes eller grävdes ner, så att åkrarna blev helt stenfria.

På åkrarna odlades potatis till husbehov, eljest såddes havre år efter år. På senare tid anlades även vallar. Nätt anlade också en liten vacker trädgård, samt grävde och murade en bra brunn. Nätt blev sedan specialist på brunnsgrävningar, varför han blev mycket anlitad för sådant arbete.

Trollö gård

Nätt arbetade ofta i Korpås. I gengäld fick han dragare därifrån till sitt jordbruk. Plöjaren fick rida i terrängen med hästarna och Nätt bar den omkring 50 kg tunga plogen. Då avståndet var omkring två kilometer blev detta ett verkligt kraftprov. Som Nätt ville ha framkomlig väg till sitt torp, gjorde han en bra väg över en skoglös ljungmark på Trollös ägor. För skada på betet, som vägen ansågs åstadkomma, fick Nätt göra åtskilliga dagsverken i Trollö. Trollö fick emellertid en bra skogsväg.

En sådan bragd som den A. P. Nätt under sitt liv utfört, borde ha belönats med offentligt erkännande. Sådant var dock inte vanligt på den tiden. Frånsett 15 kronor, som Nätt en gång fick av kommunen till läkarvård för sin hustrus sjukdom, klarade han själv uppehället för sin stora familj.

Nätt hade hört omtalas, att drottning Sofia var mycket hjälpsam. Då han skulle friköpa sitt torp, vidtalade han en skrivkarl att skriva till drottningen och be om ett bidrag till köpeskillingen. Nätt relaterade sina förhållanden och skrivaren bredde på åtskilligt. Skrivelsen kom på remiss till kyrkoherden i Nårunga, vilken intygade, att uppgifterna var riktiga. Han fick 100 kronor.

Höslotter på Spångakil Hallavadet

Efter Anders Petters död sköttes torpet av änkans son Algot. År 1924 gifte sig Algot och flyttade till Hallavadet. Torpet köptes senare av Karl Johansson i Björkebacken och lades till hans gård. Det finns två hus kvar, bland annat ladan, och dessutom grunden till boningshuset och en källargrund.

FADERN

Tre kärngubbar från Indelningsverkets dagar. Soldat Brag, Korpral Nätt, Soldat Blom.

Fotot taget från Axvall. Falbygdens museum.

Huruvida det är Johan Nätt på fotot är mycket osäkert

För rote nr 315, Ryagärde, tjänade under 1830- och 1840-talen soldaten Johan Nätt. Denne var född i Spångakil och övertog hemmet. Han hade det närliggande soldattorpet i sambruk med gården.

Det på denna tid lätt tillgängliga brännvinet blev hans olycka. Han kunde inte motstå begäret efter brännvin, utan han blev ohjälplig drinkare.

Först måste han lämna gården. Sedan blev han på grund av onykterhet avskedad som soldat.

Han stod nu utblottad med hustru och fyra barn. Innan barnen var 10 år fick de ta platser som vallhjon och barnvakter.

Nätt bodde i en liten backstuga. Trots fattigdomen fortsatte han att supa lika omåttligt om han kom åt något. En natt hade Nätt varit på ett grannställe och fått så mycket, all han blivit omtöcknad. Då han skulle gå hem på natten, såg han inte sin lilla stuga, utan gick förbi denna och fortsatte några hundra meter åt motsatt håll, där han blev liggande och frös ihjäl.

Nätts son, Anders Petter, blev torpare på Östra Blombacka, och döttrarna Lisa och Klara bodde i en backstuga på Västra Blombacka. Dottern Rebecka gifte sig med en bonde i Kinnarumma.

ORNUNGA GISSLAGÅRDEN Östra Blombacka 1859-

  • T Anders Petter Nätt f 1835 död 1914
  • H Annika Andersdotter f 1835 i Grude gift 1859 död 1878
  • D Tilda Maria f 1859 t USA
  • D Ida f 1862, till USA 1880
  • D Selma f 1864 till USA
  • D Emma f 1868, till USA 1885
  • D Ada Charlotta f 1871 till USA 1891
  • D Anna Serafia f 1876, till USA
    • S Nils Gunnar f 1896 d 1982 Borås
  •  h2 Anna Charlotta Andreasdotter f 1847 i Ljur död 1891
  • d Ellen Olivia f 1882, till USA 1900
  • s Karl Oskar f 16/6 1891 Ornunga Gisslagården Blombacka d 29/7 1963 Falköping gift 11/9 1928 vaktmästare i Falköping
  •  h3 Inga Matilda Andersdotter f 1852 i Ljur gift 1894 död 1939
    • s Algot Olausson f 1891 gift 1924 flyttade till Spångakil Hallavadet

 

Betygsätt sidan!

Betyg 4.8 / 5. Omdömen 5

Ingen som har tyckt till än

Dela med dig till dina vänner

IGLABO

Iglabo är i en liten vacker by vid kanten av Iglabo sjö strax utanför Vårgårda. På 1600-talet fanns här bara en gård, vilken gjordes till säteri av adelsmannen Nils Nilsson Stiernflycht.

Här "föddes" det unika äpplet "Iglabo Stött" år 1687 och det finns fortfarande kvar på en del gårdar runt omkring och givetvis även i Iglabo.

De viktigaste ägarna till Iglabo har varit adelsfamiljerna Igelström, Stiernflycht, von Schwartzenhoff och Ridderbielke. Läs mer om Iglabos samtliga ägare.

Läs dagens spännande berättelse.

Klicka på bilden nedan så öppnar sig sidan med dagens spännande berättelse.

ROLF BERÄTTAR

Se kortfilmerna där Rolf berättar om adel och torpare, säterier och gårdar, hemskheter och trevliga episoder från förr.

DAGBOK 1889

1889: Februari D. 22 Fr.
"22 Fr. Klart, lugnt, på m. 12 gr. kyla. På f. m. var jag i Nolhagen. Vid 14 m. t. 7 gr. k. i skuggan. På e. m. mulet med något yrväder. Jag arbetade med bokklistring, jag gjorde äfven en virkkrok (eller virknål) åt Hulda. Rydberg stökade med sina redskap. Frun...

ALLA BERÄTTELSER

KÄLLOR

Karl Eriksson “Gårdsägarna Torparn och Knekten”

Abraham Winka: “Iglabo – En gårds historia”

J W A Yllander: “Min dagbok året om 1889”

Svältornas Fornminnesförening: årsskrifter

ArkivDigital: Kyrkoböcker

Linnar Linnarsson: Ett flertal skrifter