SÅGE-LARS OCH TRAGEDIN PÅ HAGA
Torpare
Torpet Haga på säteriet Stora Långared i Ljur innehades på 1870-talet av Lars Andersson född den förste december 1831 i Nårunga. Denne hade varit sågare vid den gamla sågen vid Ljurs kvarn och därifrån hade han fått namnet "Såge-Lars".
1861 gifte sig Lars med den blott artonåriga Clara Svensdotter, tolv år yngre än han själv. Hennes far hette Sven Emanuelsson och modern Stina Svensdotter, ägare till torpet Hultet i Ljur.
De båda fick nio barn, sex flickor och tre pojkar. Samtliga barn föddes på Haga.
Den förste pojken, Johan Emil, kom till världen ett par månader innan Clara skulle fylla 20 år. Lars var då 32 år gammal.
Johan Emils syster Ida föddes två och ett halvt år senare, den 10 januari 1866. Ida hann dock bara bli 16 månader gammal innan hon dog och begravdes i Nårunga kyrka av pastor Lundqvister.
Ett drygt år efter Idas död fick paret ytterligare en dotter, som även hon fick namnet Ida. Hon föddes mitt i sommaren 1868, den 25 juli. Efter bara 10 månader gick Ida bort i mässling.
Ett år senare föddes nästa dotter som fick namnet Ada. Hon dog i scharlakansfeber, endast 4 månader gammal.
Inom ett och ett halvt år hade Lars och Clara förlorat tre av sina fyra barn. Efter att samtliga tre flickor hade dött som småbarn, levde endast Johan Emil, som nu var sju år gammal.
Mitt i den kalla vintern 1872 föddes en fjärde dotter och hon fick namnet Almina. Två och ett halvt år gammal drabbades även hon av scharlakansfeber och dog.
Tre veckor senare, strax före midsommar 1874, dog familjens förstfödde son, Johan Emil, av lunginflammation. Han var då 11 år gammal. Fadern Lars var 43 år och modern Clara 31. 1874 har de hunnit få 5 barn, men samtliga har dött.
Nästan exakt ett år senare föddes dottern Frida på Claras födelsedag den 30 maj 1875. Kanske fick hon namnet Frida för att hedra och komma ihåg Ida och senare Ada, som båda dött.
1878, när Lars var 47 år och Clara 35, fick de sin andre son och sjunde barn. Han fick namnet Henning Robert.
På Luciadagen två veckor efter Lars femtioårsdag år 1881, fick de dottern Hanna Olivia.
Vid det här laget hade familjen fått åtta barn, varav fem hade dött och tre var i livet: Frida, Henning Robert och Hanna Olivia.
Olyckan slog dock snart till igen. Endast tre månader gammal dog även Hanna Olivia.
På våren året efter föddes sonen Frits Viktor. Frida var då 8 år gammal och Henning Robert var 5 år.
Henning Robert hann växa upp och bli vuxen, men dog även han, endast 27 år gammal.
Frida gifte sig och levde tills hon var 41 år gammal.
Stora Långared Foto Gustaf Ewald Vänersborgs Museum
Frits Viktor tog först över faderns torp Haga under Stora Långared, men tvingades nästan omedelbart ta ett drängjobb, först på Sävsjöos och senare i Borås. Innan han flyttade till Borås gifte han sig med Hanna Elisabet Linnarsdotter från Öna Sörgården i Nårunga. Han dog 1949 i Nårunga och blev alltså 66 år.
Lars levde tills han var 89 år gammal och Clara blev 79 år. När de båda dog levde endast den sistfödde sonen Frits Viktor. Alla de andra åtta barnen hade gått ifrån dem långt tidigare.
Ida dog alltså av mässlingen, Ada och Almina av scharlakansfeber och Johan Emil av lunginflammation. Infektionssjukdomar var på den här tiden dödliga och skördade många offer, särskilt bland de fattiga torparna.
FÖRKLARINGAR
MÄSSLING
Pojke med mässling
Mässling har funnits i Sverige så långt vi kan se. Sjukdomen var välkänd på 1800-talet, men den diagnostiserades redan i 1600- och 1700-talens begravningslängder.
Första mässlingsfallet, belagt i en begravningslängd, är från Lima, Dalarna, år 1646.
Sett till hela sjukdomspanoramat är mässling inte en av de värsta sjukdomarna som härjar i Sverige vid den här tiden. Jämfört med pest, tyfus, dysenteri och senare kolera är det en relativt mild sjukdom. Även om människor dog av mässling påverkade det inte demografin, till skillnad från till exempel pesten eller smittkoppor, som bröt ut var sjätte till sjunde år under hela 1700-talet och dödade mängder av barn.
Från 1800-talet förekom mässlingsepidemier med fem till tio års mellanrum och de som drabbades värst var barn i förskoleåldern.
Mässling, kikhosta och scharlakansfeber var några av de största dödsorsakerna i början av 1800-talet.
Epidemibutbrott som drabbade småbarn var något som inträffade i varje familj någon gång under 1800-talet. Och att ett barn dog i en infektionssjukdom drabbade var och varannan.
Under den andra hälften av 1800-talet och in på 1900-talet minskar mässling och övriga infektionssjukdomar successivt.
SCHARLAKANSFEBER
Vänersborg Infektionssjukhus öppnat 1920 för framför allt difteri och scharlakansfeber
Scharlakansfeber var mycket utbredd och elakartad i Sverige under åren 1850–1890, med en dödlighet på 30%.
Scharlakansfeber är en infektionssjukdom som orsakas av streptokocker. Scharlakansfeber drabbar främst barn. Den var före penicillineran en fruktad infektionssjukdom med icke ringa dödlighet och hög frekvens av komplikationer, särskilt reumatisk feber, hos överlevande.
Under den senare delen av 1800-talet var scharlakansfeber den infektionssjukdom som vållade flest dödsfall i Sverige; 1861–90 avled 86 700 personer, vilket innebar en dödlighet bland de insjuknade på över 30%.
