LEDET

Lotta vide Ledet

Överallt i landet finns det torp som heter Ledet, men varifrån kommer detta namn?

Ett ”led” eller ”lé” var en avspärrning, i regel en grind, över en väg. När vägarna blev fler och större under 17- och 1800 talen blev behovet av grindar, som hindrade djuren att smita i väg längs vägarna, allt större.

Väggrind

För de resande blev de talrika grindarna över landsvägarna ett stort hinder i ordets dubbla bemärkelse. Enligt en tidningsnotis skulle det i mitten av 1800-talet funnits 100 grindar på den allmänna vägen mellan Skövde och Falköping. I länsstyrelsens berättelse 1885 uppges att antalet grindar å allmänna vägar försedda med skjutsstationer till 551 i hela länet. Antalet var störst i dåvarande Vartofta fögderi med så många som 317. Som nummer två kom Skövde fögderi med 154. I de övriga fögderierna var antalet jämförelsevis ringa. Antalet grindar minskade ej, trots att myndigheterna försökte få bort dem, de snarare ökade.

Gruppfoto vid en väggrind. Foto John Alinder

I Gudhems härads östra del fanns det speciellt många, särskilt på de så kallade bygdevägarna. Länsmännen gjorde allt för att få bort dem. Det blev förbjudet att under viss tid av året ha grindarna uppsatta.

För övrigt åtnjöt grindarna sedan gammalt rättsskydd. Redan i Kristoffers landslag var det stadgat att "den som rev vägar och vägställ" skulle böta 3 marker. "Vårde envar vägar, broar och grindar, så långt hans bolstad räcker", hette det. År 1864 stadgades dock inskränkningar i rätten att sätta upp grindar över vägarna.

"Bussagårds le" mellan Bussagården och, Prästgården i Sjogerstad. Stugan vid vägen var "Skarpa-Majes". Kvinnan på bilden är med all säkerhet fotografens, Karl Fredrik Andersson, fru.

Förr fanns vid Bussagården i Sjogerstad en grind som gick under namnet "Bussagårds Lé ". Denna grind hade den förträffliga egenskapen att den stängde sig själv, den "slog igen". Detta "Lé" tog den originelle prästmannen Bornander, som en liknelse i en predikan, som gick ut på en jämförelse mellan detta ”Lé” och den besvärliga och efterhängsna arvsynden genom att predika: "I kännen te, Bussagårds Lé, um en ente skynnar sej igenum, så kommer le't å slör skankerna å er, dä ä likadant må dä sum mä arvsynden".

Man kan knappast tala om grindar utan att beröra 1800-talets mest folkliga verk ”Grindslanten” målad 1885 av Johan August Malmström.

Grindslanten lär ha målats 1885 i Rotebro, en plats där Malmström höll till under somrarna. Vissa vill hävda att det är Sollentuna kyrka som sticker upp i bakgrunden till höger i bilden och andra menar att stugan i bild är numera nedbrunna Rotebro gästgivargård, så tror dock inte experterna som menar att motiven snarare är baserade på minnesbilder från konstnärens barndomstid i Östergötland.

​